Syftet med uppsatsen var att belysa hur de kulturella och sociala praktikerna kring ICE HOT, en plattform för samtida dans, var formade och konstituerade. Vår analys grundar sig i hur aktörerna på fältet formas av sannings regimer. Detta undersöktes genom en diskursanalys av primärdata, i form av intervjuer av aktörer i fallet samt publicerade dokument av ICE HOT som sekundärdata. De senaste decenniernas styre av offentlig sektor, har starkt påverkats av influenser från näringslivet, även känt som New Public Management (NPM). Sedan en tid tillbaka går det att skönja hur mål- och resultatstyrning, ökande kontroll, användandet av ekonomiska incitament och köp-och-säljmodeller präglat den offentliga sektorns kultursfär och inte minst kulturpolitiken.  Vi har använt oss av Cornelius Castoriadis ontologisk institutionell teori, Michel Foucaults utgångspunkter om sanning, maktrelationer och governmentality. Samt Eva Bejeroth och Hans Hasselbladhs modell om interventioner. NPM har blivit den hegemoniska diskursen på fältet. Aktörerna tycks i mångt och mycket befinna sig mitt i diskursens bubbla, men i vissa fall finner vi en konkurrerande diskurs. Dock verkar den konkurrerande diskursen ha svårt att undanröja NPMs instrumentella rationalitet, då den förespråkar den kulturella logiken.

Syftet med denna studie är att belysa dansformen Lindy hop som immateriellt kulturarv och presentera de konflikter som finns kring förmedling och förvaltning i förhållande till dansen idag. Frågeställningarna redogör för vilka attityder som uppfattas bland utövare och experter när det gäller utövanderätten av ett immateriellt kulturarv och bevarandestrategier av en dansform i förändring. Förhållningssätten som redovisats genom intervjuer och enkätsvar kan visa på en kulturell förskjutning av samtida dans som gått från ett afroamerikanskt ursprung till ett västerländskt perspektiv. Studien belyser maktstrukturer i förhållande till en kulturell performance och vad det i sin tur säger om Lindy hop som immateriellt kulturarv i dagens Sverige. / The aim of this study is to shed light to a swing dance called Lindy hop, as intangible cultural heritage and also to present the conflicts that exist around the practice and management in the relation to the dance today. The questions sets out which attitudes are perceived among the practitioners and experts regarding to the rights to practise an intangible cultural heritage, and the conservation strategies to a dance form in constante change. The attitudes reported through interviews andsurvey responses may indicate a cultural shift in contemporary dance that has gone from an African-American origin to a western perspective and practise. The study highlights the structures of power in relation to cultural performance and what that says about Lindy hop as an intangible cultural heritage in sweden today.