Syftet i den här studien är att undersöka hur utövare av kulning framhåller autenticitet och utifrån detta diskutera vad det har för betydelse för fenomenet kulning. Studiens huvudsakliga material består av intervjuer med personer som utövar kulning vilket kompletteras med arkiv- och internetbaserat material. Utöver att autenticitet är ett emiskt begrepp är det ett etiskt sådant då det är en av studiens teoretiska utgångspunkter. Studien har även en diskursteoretisk utgångspunkt vilket används i materialframställning och för att diskutera intervjupersonernas framställningar av autenticitet. Studien presenterar olika aspekter som avgör kulningens autenticitet och att förståelsen av dessa som autentiska bottnar i hur de relaterar till ett ursprungligt användande. Studien visar även att autenticitet är föränderligt och varierar beroende på vilken diskurs kulning är situerat inom. Avslutningsvis diskuteras en möjlig uppdelning av fenomenet. Att kulning inom fäbodväsendet och kulning som ett konstnärligt uttryck kan förstås som två olika fenomen. Diskussionen framhåller vad som talar för och emot en sådan dikotomi och vad det innebär.

Denna uppsats i ämnet kulturvård undersöker den gotländska sticktraditionen, lokalt benämnd som gotländsk sticksöm. Stickning har varit betydelsefull för Gotland genom historien och framför allt under 1700-talet exporterades stora mängder stickat från ön. I och med industrialiseringen förlorade stickningen sin betydelse och småskolelärarinnan Hermanna Stengård (1861–1941) var rädd för att hantverkstraditionen skulle falla i glömska och började samla in rester av stickade föremål. Resultatet publicerade hon i sin bok Gotländsk sticksöm (1925). Det har dock visat sig att flera mönster och tekniker som Stengård pekar på som gotländska förkommer på andra platser. Syftet med undersökningen har varit att studera den gotländska sticksömmen i förhållande till Hermanna Stengård och hennes samling. Uppsatsen redogör för hur den gotländska sticksömmen har definierats och hur utvecklingen sett ut fram till idag samt om traditionen kan klassas som ett immateriellt kulturarv. En jämförande analys har gjorts mellan stickböckerna om gotländsk sticksöm som publicerats mellan 1981 och 2008 samt intervjuer och arkivstudier har utförts. Resultatet visar att det inte går att exakt definiera den gotländska sticksömmen. Trots att Stengård pekar på vissa karakteristiska drag i hennes bok, motsäger sig hennes samling till viss del detta, som består av fler exempel. För varje bok som publiceras på ämnet läggs nya tekniker och mönster till definitionen, vilket visar på traditionens utveckling. Trots att flera mönster och tekniker förekommer på andra platser är de fortfarande starkt förknippade med Gotland. Utifrån Unescos definiering över immateriella kulturarv går det att argumentera för att gotländsk sticksöm är ett men det är upp till utövarna, att nominera till en av Unescos listor över immateriella kulturarv. / This essay in conservation studies the knitting tradition on Gotland, locally named ‘sticksöm’. Knitting has been important for Gotland throughout the history and mainly during the 18th century the island exported loads of knitted product to the mainland. As a result of the industrialization the knitting lost its importance on the island and risked disappearing altogether. This was defined by the teacher Hermanna Stengård (1981–1941), who started to collect old pieces of knitted clothing. She published her result in the book ‘Gotländsk sticksöm’ (1925). It has shown that multiple patterns and techniques that Stengård points as Gotlandic has been found in other places. The aim has been to study how Gotlandic knitting is defined by Hermanna Stengård and see how the knitting tradition has developed after the ‘Gotländsk sticksöm’ was published in 1925 to today. At last, the knitting tradition has been discussed if it can be classified as an intangible heritage. By analyzing and comparing the knitting books about Gotlandic knitting tradition that has been published between 1981 to 2008, it has shown how the Gotlandic knitting has been depicted and how the distinction of the term Gotlandic knitting has changed. Interviews and archive studies is giving a background to the contemporary the books were published. The result shows that it is not a clear definition of the ‘sticksöm’. Stengårds collection is broad, more examples than she states. The patterns and techniques occur at other places but are still Gotlandic because they have been used on Gotland. The tradition can be defined as an intangible heritage but it is only the practitioners that can nominate the craft to one of UNESCOs lists and therefor officially be entitled as an intangible heritage.

Den folkliga läkekonsten och svartkonsten ingår i det immateriella kulturarvet, d.v.s. kulturarv som inte kan representeras av konkreta ting. Tryggandet av det immateriella kulturarvet handlar om mänskliga rättigheter, representation samt att få en koppling mellan dåtiden och nutiden. Folkminnen om läkekonsten innehåller både observationer av praktiserandet, men även samlingar av sägner som har förts vidare genom det muntliga berättandet. Rollspel som bordsrollspel ingår i nutida formen av muntliga berättandet. I det här arbetet undersöks hur bordsrollspel kan användas som ett verktyg för kulturarvsarbete och för att levandegöra folkminnen om den nordiska, folkliga läkekonsten och svartkonsten. Ett bordsrollspel utvecklades som en artefakt, där en guidebok, karaktärsformulär samt svartkonstbok ingick. Artefakten speltestades på en grupp av fem informanter som fick spela ett kort äventyr i en observation. Observationen triangulerades med en semistrukturerad gruppintervju. Slutsatsen var att framförallt bordsrollspelets estetik omslöt spelarna i en fiktiv imitation av folkminnet. Det muntliga berättandet i bordsrollspelet skapade en sägen om de kloka i rollspelets fiktiva värld och mellan gruppmedlemmarna. För att deltagarna skulle kunna reflektera över kulturarvet, visade det sig att det var viktigt med ett gruppsamtal efter spelsessionen. Bordsrollspelet gav spelarna en koppling mellan dåtiden och nutiden, vilket är ett av målen för tryggandet av det immateriella kulturarvet.

Ämnet för denna uppsats är dans som arkivmaterial. Teckningar, dansnotation, recensioner, fotografier, rörlig bild och motion capture studeras som handlingstyper som dans bevaras genom. Syftet är att ta reda på vad som har hänt mellan dans och danshandling. Vilken slags representanter av dansen är handlingarna? Vidare knyter studien an till ett användarperspektiv och en annan frågeställning lyder: vad får forskare som studerar rörelse som har skett ut av handlingarna? Hur kan handlingstyperna användas av dansforskare? Den teoretiska utgångspunkten är semiotik och jag använder mig av Ferdinand de Saussures begrepp signifie och signifiant för att orientera mig i skillnaden mellan dansen som skett i tid- rum och danshandlingarna, som berättar om dansen. Charles Sanders Peirce begrepp symbolisk, ikonisk och indexikal används för att beskriva vilket slags förhållande handlingen har till sin signifie, dansen. Metoden är kvalitativa intervjuer. Jag har intervjuat fyra dansvetenskapliga forskare och de inspelade intervjuerna är källan. Forskarna har kunskap om vilken slags representanter för dansen handlingarna är, eftersom de i sitt arbete studerar dans som har skett genom handlingar. Genom intervjuerna har jag även fått reda på vad forskare som studerar rörelse som har skett får ut av handlingarna och hur de kan använda dem. Forskare som studerar rörelse som har skett föredrar ofta rörlig bild som källa. Detta för att den rörliga bilden har ett ikoniskt förhållande (liknelseförhållande) till dansen och för att den, likt dansen, är rörlig. Dock så finns det ingen handlingstyp som är en absolut återgivning av en rörelse som har skett, alla handlingstyper har sina förutsättningar. Det finns inte heller en handlingstyp som kan anses vara bättre än en annan, vilken handlingstyp som är bättre skiftar beroende på forskarens syften. Handlingstyperna kompletterar varandra och många forskare vill använda sig av flera olika handlingstyper. Därför rekommenderas dansarkiv att satsa på pluralitet i handlingstyper som dans bevaras genom. / The subject of this thesis is dance as archive material. Illustrations, dance notation, reviews, photographs, moving imagery and motion capture are studied as different types of records which preserve dance. The purpose is to find out what has happened between dance and dance record. What kind of representation of dance are the records? The study also connects to a user perspective and poses another question: what do scholars who study movement which has happened get out of these types of records? In what way can dance scholars use these record types? The theoretical stance is semiotics and I use Ferdinand de Saussures concepts ‘signifiant’ and ‘signifié’ to orientate myself in the difference between dance which has happened and the records, which tell us something about this dance. Charles Sanders Peirce concepts ‘symbolic,’ ‘iconic’ and ‘indexical’ are used to describe the relationship between dance and record. The method is qualitative interviews. I have interviewed four dance scholars and the recorded interviews are the source material. The scholars have knowledge of what types of representatives of dance the records are, since they study dance which has happened through records. The interviews also answer the question related to the scholar’s perspective: what do dance scholars get out of the records when they study dance which has happened? Scholars who study dance which has happened often prefer moving imagery as a source. They do so because the moving image has an iconic relationship to the dance (a relationship built on likeness) and because it, like dance, is moving. There is no record which could give an absolute transferral of a movement which has happened, all types of records have their prerequisites. Nor is there a record type which is ‘better’ than another, which record is prefered depends on the scholar’s purpose of their study. The different record types complement each other and many scholars prefer to use several different types. Hence, this study recommends dance archives to aim for plurality of record types in their collections.

Uppsatsen undersöker den halländska bingetraditionen från 1600-talet fram till idag. Binge är ett halländskt ord för att sticka, och syftar på den sticktradition som finns där. I Halland har människor stickat sedan 1600-talet. Av nöd började man sälja stickade varor och detta utvecklades under 1700- och 1800-talen till en stor verksamhet. Under början av 1900-talet startades Föreningen Bindslöjden som nedtecknade gamla halländska mönster och anställde stickare som stickade plagg med dessa mönster på, som de sedan sålde. Uppsatsen följer sedan den halländska bingetraditionens utveckling fram till idag, då det finns många människor och flera olika föreningar samt organisationer som utövar och jobbar med den halländska bingetraditionen. Uppsatsen går även igenom hantverkets utförande och tar upp olika mönster, redskap och tekniker. Mönster som finns inom den halländska bingetraditionen är exempelvis Bjärbo, Blomster, och Krok. Även begreppet binge diskuteras i uppsatsen, då betydelsen inte är helt fastställd. Inom den halländska bingetraditionen finns det även olika uppfattningar om vad som är rätt och fel, till exempel när det gäller garnkulörer. Denna uppsats lyfter denna diskussion om vad som hör till den halländska bingetraditionen och även binge som ett immateriellt kulturarv. Det finns nämligen en målsättning att skapa en förteckning om den halländska bingetraditionen till institutet för språk och folkminnen. För att ett immateriellt kulturarv ska bevaras är det viktigt att det utövas och utvecklas, vilket kan skapa svårigheter eftersom det finns flera åsikter om vad som ingår i bingebegreppet och vad som anses som rätt och fel. Det finns även andra svårigheter, som till exempel frågan om vem det är som har rätt att uttrycka sin åsikt i bevarandefrågan. / This essay describes the tradition of binge from the Swedish province of Halland. Binge is an old word from Halland that means to knit, and refers to the knitting tradition in Halland. People have been knitting in Halland since the 17th century and the need for an income made people knit things that they could sell. The selling of knitted goods grew bigger during the 18th and 19th century and in the beginning of the 20th century an association called Bindslöjden started. They documented old knitting patterns from Halland, hired knitters that knitted items with color work of these old patterns on them. Bindslöjden then sold these knitted garments. This essay describes the tradition of binge from Halland on to this day, when there still are people and different associations that practice the tradition of binge. This essay also describes the handicraft behind the tradition of binge like the patterns, tools and techniques. Examples of color work patterns that you can find within the tradition of binge is Bjärbo, Blomster and Krok. The word binge is also discussed, because the meaning of it is not fully clarified. Because of that there are differences in what people think the word binge means and also what is right or wrong within the tradition of binge. An example of this is the different opinions about the colors of the yarn. This essay also puts focus on the discussion about what is included in the tradition of binge, and also the discussion about binge as an intangible cultural heritage. The essay focuses on the tradition of binge as an intangible cultural heritage because there is a will to submit a document about the tradition of binge to the Institute for Language and Folklore. It is important that the intangible cultural heritage is practiced and can evolve, so that the intangible cultural heritage can be preserved. This can cause difficulties since there are different opinions about what is included in the tradition of binge from the Swedish province of Halland. Another difficulty is the question of who is entitled to have an opinion about the preservation.

Virserums möbelindustrimuseum är ett arbetslivsmuseum som representerar möbelindustrin i Virserum med omnejd. Det är en ideell förening som driver museet och det föreliggande arbetet undersöker hur föreningen förmedlar det materiella och immateriella kulturarvet. Jag har tagit utgångspunkt i möbelserien som kallas Äpplet för att avgränsa mina studier i hur förmedlingsprocessen ser ut. Syftet är att synliggöra en allmänt känd möbel som tidigt på 1900-talet fanns i många svenska hem som sedan har glömts bort. En diskursanalys tillämpas för att genom utsagor ta reda på vilken betydelse Äpplet har på museet. Utställningen, hemsidan och ett urval i arkivet analyseras genom ett perspektiv som belyser aktivering av kulturarv samt arbetet i dokumentering och förvaltning av arvet som finns i museets samling. Forskningen resulterade i att Äpplets funktion på museet är liten, likaså i historieskrivningen. Museet arbetar ständigt med utveckling men stöter på hinder som engagemang från ideella krafter. / Virserum's furniture industry museum is a working life museum that represents the furniture industry in Virserum and the surrounding area. It is a non-profit association that runs the museum and the present work examines how the association conveys the material and intangible cultural heritage. I have taken my starting point in the furniture series called the Apple to limit my studies in what the conveys process looks like. The purpose is to make visible a generally known piece of furniture that was found in many Swedish homes in the early 20th century and has since been forgotten. A discourse analysis is applied to find out through statements what significance the Apple has for the museum. The exhibition, the website and a selection in the archive are analyzed through a perspective that highlights the activation of cultural heritage as well as the work in documenting and managing the heritage that is in the museum's collection. The research resulted in the Apple's function at the museum being small, as well as in the writing of history. The museum is constantly working on development but encounters obstacles such as commitment from non-profit forces.

Summer pasture contributes both to cultural-historical values and to positive effects on biodiversity. However, the usage of the term ”summer pastures” varies and there is no general definition. This lack of definition gives rise to a conflict: Should the summer pasture be preserved for its cultural-historical value by having it look just like before, or should it be preserved for its value in biodiversity? Today, the authorities’ image of summer pasture is what controls which summer pastures and what values are granted financial support. This means that the summer pastures risk being defined and developed on the basis of the authorities' image, not by the image the farmers themselves have, which is based on historical and conservational knowledge. Thus, the purpose of this study is to highlight the use of summer pasture as a phenomenon and an activity from the user's perspective. In order to discover how the farmers themselves view summer pastures, a phenomenographic method is used to analyze interviews of summer pasture farmers with varying backgrounds and activities. The results of the study show that the summer pasture of today varies with regard to the design of the business. The common denominator is the small-scale animal husbandry where summer pasture take place on the outskirts beyond the home farm, to where the farmer moves with the animals during summer. Summer pasture has traditionally never been an economic gain, nor does it provide much today. The farmers are enthusiasts who believe in a higher purpose of what they do. The lack of definition is something that affects them only in their contact with authorities, from where they are only met with ignorance. The farmers believe that the summer pasture have a cultural-historical value, one that also lies in the future with increasing environmental awareness and climate change. / Fäbodbruk bidrar såväl med kulturhistoriska värden som med positiva effekter på den biologiska mångfalden. Bilden av vad dagens fäbodbruk innebär varierar dock och ingen allmän definition finns. I och med bristen på definition uppstår en konflikt: Bör fäbodbruket bevaras för dess kulturhistoriska värde genom att det ska se ut precis som förr, eller ska det bevaras för dess värde för den biologiska mångfalden? Idag är det myndigheternas bild av fäbodbruk som styr vilka fäbodar och värden som beviljas ekonomiskt stöd. Detta innebär att fäbodbruket riskerar att definieras och utvecklas utifrån myndigheternas bild, inte av den bild brukarna själva har som är baserad på historisk och bevarandevärd kunskap. Syftet med denna studie är således att belysa fäbodbruket som företeelse och som verksamhet utifrån brukarens perspektiv. För att få fram den bild fäbodbrukarna själva har av fäbodbruk används en fenomenografisk metod för att analysera intervjuer av fäbodbrukare med varierande bakgrund och verksamhet. Studiens resultat påvisar att dagens fäbodbruk varierar vad gäller verksamhetens utformning. Den gemensamma nämnaren är att det rör sig om småskalig djurhållning där sommarbetet sker på utmarkerna bortom hemgården dit brukaren flyttar med djuren på sommaren. Fäbodbruk är inget som traditionellt sett är något som gett en ekonomisk vinning och knappast heller ger idag. Fäbodbrukarna är snarare eldsjälar som tror på ett högre syfte kring det de gör. Avsaknandet av definition är något som påverkar dem först vid kontakt med myndigheter av vilka de möts av okunskap. Brukarna anser att fäbodbruket har ett kulturhistoriskt värde men att fäbodbruket även hör till framtiden i och med en ökande miljömedvetenhet och klimatförändringar. / Biologiskt kulturarv som hållbar värdeskapare

Syftet med denna studie är att belysa dansformen Lindy hop som immateriellt kulturarv och presentera de konflikter som finns kring förmedling och förvaltning i förhållande till dansen idag. Frågeställningarna redogör för vilka attityder som uppfattas bland utövare och experter när det gäller utövanderätten av ett immateriellt kulturarv och bevarandestrategier av en dansform i förändring. Förhållningssätten som redovisats genom intervjuer och enkätsvar kan visa på en kulturell förskjutning av samtida dans som gått från ett afroamerikanskt ursprung till ett västerländskt perspektiv. Studien belyser maktstrukturer i förhållande till en kulturell performance och vad det i sin tur säger om Lindy hop som immateriellt kulturarv i dagens Sverige. / The aim of this study is to shed light to a swing dance called Lindy hop, as intangible cultural heritage and also to present the conflicts that exist around the practice and management in the relation to the dance today. The questions sets out which attitudes are perceived among the practitioners and experts regarding to the rights to practise an intangible cultural heritage, and the conservation strategies to a dance form in constante change. The attitudes reported through interviews andsurvey responses may indicate a cultural shift in contemporary dance that has gone from an African-American origin to a western perspective and practise. The study highlights the structures of power in relation to cultural performance and what that says about Lindy hop as an intangible cultural heritage in sweden today.

Grundat i att det i kommentarmaterialet till kursplanen i slöjd står att slöjdundervisningen ska bidra till att medvetandegöra elever om kulturarvet, vill vi med denna uppsats undersöka hur slöjdlärare uppfattar begreppet kulturarv i relation till skolslöjden samt om och i så fall hur deras uppfattningar gör att undervisningen skiljer sig åt i praktiken. Det empiriska underlaget för den kvalitativa studien är intervjuer med sex verksamma slöjdlärare i grundskolan, vilket analyserats utifrån fenomenologisk teori. Resultaten visar att det för lärarna inte är självklart exakt vad kulturarvet betyder, men att de generellt kopplar det till nationell identitet och den självkänsla som denna identitet förväntas frammana. Lärarna uttrycker att de ser att kunskap och medvetenhet om kulturarvet skapar en ökad känsla för dels vem man är, dels vem en kan bli och vara. Lärarna talar om vikten av att utgå från elevers erfarenheter i planering av undervisning. De menar att elevers förkunskaper, eller brist på dessa, resulterar i en balansgång i urval och avväganden i relation till undervisning för dem själva, men även är avgörande för elevers förutsättningar att tillgodogöra sig kunskaper genom slöjden. Vidare kopplar lärarna på olika men tydliga sätt ihop kulturarvet med hållbar utveckling och elevers förmågor att bemöta problem och utmaningar i både samtid och framtid. Lärarna ser hantverkstekniker som dels de förkunskaper elever tar eller inte tar med sig till slöjdundervisningen, dels som de kunskaper elever bör tillgodogöra sig för att kunna dra nytta av i framtiden. I det yttre ser upplägget för undervisningen i praktiken lika ut oavsett om lärarna uppfattar begreppet kulturarv personligt eller mer generellt. Studien visar trots detta att lärarnas personliga uppfattningar har inflytande på hur kulturarvet medvetandegörs i undervisning och att detta i sin tur spelar roll för hur väl elever lyckas i slöjden.

Denna kandidatuppsats inom ämnet kulturvård, behandlar Glasriket, ett område i sydöstra Småland där det funnits en koncentration av glasbruk, glashyttor och glasverkstäder sedan 1800-talet. Studiens syfte är att ge en bild av glashantverksutövares uppfattning av sitt hantverk och yrke, idag och i ett framtidsperspektiv. I uppsatsen redogörs för Glasrikets historiska utveckling samt en inventering av de glasbruk, glashyttor och glasverkstäder som funnits i Glasriket mellan 1742–2023. I uppsatsen presenteras en intervjustudie som genomförts med sex glashantverkare, som är verksamma i Glasriket. / This bachelors thesis in Cultural Studies, is about The Kingdom of Crystal, a part of the southeast of Sweden, called Småland, where a large amount of glass factories has been established since the 19th century. The purpose of the study is to describe glass-craftsmen and women and their perspective in regard to their profession, today and of the future. A summary of the historical development of The Kingdom of Crystal is included in the thesis, as well as an inventory of the glass factories and other glass- related businesses in The Kingdom of Crystal between 1742–2023. The thesis includes an interview study with six different glass-craftsmen and women, active in The Kingdom of Crystal.