No description available.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare upplever att muntligt berättande påverkar språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. Studien utgår från en kvalitativ metod. Empirin samlades in genom fem semistrukturerade intervjuer. Fyra förskollärare intervjuades individuellt och två förskollärare deltog i en gruppintervju. Förskollärarna arbetade i fyra olika mångkulturella förskolor samt i en förskoleklass. Urvalet var målstyrt genom att handplocka informanter med lång yrkeserfarenhet med flerspråkiga barn. Empirin som framkom i intervjuerna kategoriserades systematiskt utifrån studiens olika frågeställningar. Resultatet analyserades därefter utifrån tidigare forskning och ett sociokulturellt perspektiv för att hitta mönster, likheter och skillnader i förskollärarnas svar. I resultatet framkom att muntligt berättande som en språkutvecklande metod främjar språkutvecklingen hos flerspråkiga barn men utförs med varierande tillvägagångssätt. Vidare framkom det att muntligt berättande främjar barnens ord- och begreppsförråd, språkuppbyggnad och innehållsförståelse. Däremot visar resultatet skillnader på förskollärarnas upplevelser av miljöns betydelse för det muntliga berättandet, om det ska vara en uppbyggd miljö eller inte.

Reading this dissertation means joining me on an 8-year journey that began with my desire to understand the lives and decisions of African immigrants in relation to retention and transmission of our native languages and cultures. The Akan say that <i>ntontom pe n'ase fi ako, na nframa ebo no</i>. Wherefore, like the mosquito propelled by the wind blowing me towards my desired direction, I sat under the shade of the heritage tree as I pondered how to get there. The journey became a quest to find an approach or methodology that will not just talk about African languages and cultural retention and transmission, but also center histories, worldviews, and philosophies while actively encouraging these values. Thus, approaching storytelling from the African oral tradition, I arrived at the development of the African Oral Traditional Storytelling (AOTS) Framework as an ethical and culturally centered approach to studying with African peoples. Because I wanted to go far and not fast, two heads (African families in the Midwest) collaborated with me by sharing through our African oral traditions and storytelling, our lived experiences of how we (as parents) navigate usage, retention and transmission of our living native languages and cultures while in the U.S. Emergent in this approach to storying, was the AOTS Framework. Now, what was needed was a description of the framework retrospective of the shared stories; what does it look like? What did/will she do, and how will she birth a transformative and relevant approach to satisfy that hunger for African histories, worldviews, indigenous knowledges and philosophies in research? The AOTS Framework, through African oral traditional storytelling, brings to the fore the relevant and essential role that African philosophies, worldviews, languages, and cultures play in understanding African peoples' experiences. Our stories reveal how our African worldviews and languages (embedded with our indigenous knowledge) inform how we navigate decision on 1) building a community of like-minded people from the continent, same country and ethnic group; 2) decolonizing our minds about the value of African languages, cultures, and worldviews: building a sense of pride in our indigenous ways and teaching them to our children as a resistance to neocolonialism and global erasure; 3) cultural, linguistic, and identity reconceptualization, revitalization, redefinition, and resistance; 4) conscious effort to use native language in the home; and 5) racialized experiences that influence decisions about heritage language retention and transmission. With that, we stand on the shoulders of postcolonial and decolonial theory, as we move through postcolonial indigenous methodologies in resisting imperialism and coloniality in education, research and language in relation to African peoples. Additionally, the AOTS Framework is the arable land that is not selective in growing varied linguistic, cultural, and philosophical perspectives of African peoples in research albeit challenges in relation to transitioning oral techniques into writing. As a framework, our desire and interests in learning with African peoples is not a question-and-answer approach. Instead, it is a collaborative, communal approach where the privileged gatherer shares in co-creating stories, meanings, and understandings with African peoples.<br>

Den här essän avser att ur ett praktisk-filosofiskt perspektiv utforska hur delad närvaro, en unik kvalité hos muntligt berättande, är kopplad till en slags oförställdhet som en god berättare uppvisar. Utifrån egna berättarerfarenheter och Alasdair Macintyres begrepp ’praxis’ analyserar jag ett material från en internationell berättarkonferens ägnad att etablera professionellt muntligt berättande som en egen konstform. Jag jämför berättarens praxis med författarens och skådespelarens, utifrån Peter Goldies teori om narrativt tänkande samt begreppet ’ram’ hämtat från Gregory Batesons teori om lek. Medan en författare är fri att utforma sitt narrativ ur vilket perspektiv som helst, måste en god berättare hålla fast vid sin egen personliga synvinkel – berätta som sig själv – vilket kräver en specifik berättarkompetens: en slags simultankapacitet. Blir narrativet på så vis inramat på rätt sätt och berättandet dessutom är oförställt, kan berättaren dela sin närvaro i berättarrummet och berättelsens värld med åhörarna. Kanske denna delade närvaro kan upplevas som en slags resonans. / This essay explores from a philosophical point of view a connection between ‘shared presence’, a unique value that oral storytelling can attain, and a certain unfeigned quality exhibited by a good storyteller – a form of authenticity as pictured by Alessandro Ferrara. By applying Alasdair Macintyre’s concept of ‘practice’ to a material presented at an international storytelling conference, intended to establish oral storytelling as an art of its own, I compare the practices of a storyteller with those of an author and those of an actor. In so doing I refer to cases from my own experience as a teller. These comparisons are also based on Peter Goldie’s theory on narrative thinking and on Gregory Bateson’s theory of play. Whereas an author is free to construct his narrative from any perspective whatever, I find that a good storyteller must stick to his own self. This calls for a specific competence required for entering into play mode with the listeners. If the narrative is well framed in this sense, and the telling is unfeigned, the teller can simultaneously share his presence in the taleworld and the storyrealm with the listeners. This could be experienced by the participants as a form of resonance.