Syftet med den här uppsatsen är att studera svartkonst som förklaringsmodell för AIDS i förhållande till det stigma som är förknippat med sjukdomen. Jag kommer också att ta upp den västerländska biomedicinska förklaringsmodellen som dominerar anti-AIDS-programmen för att se närmare på vilka problem som kan uppstå där emellan. Genom att främst utgå från situationen i Zimbabwe kommer jag med hjälp av några olika teorier kring föreställningar, kategoriseringssystem, stigma och skam att öppna upp till en mer allmän diskussion om hur svartkonst används som förklaringsmodell för en stigmatiserande sjukdom; hur detta påverkar hur man skyddar sig och söker behandling; samt, vilka problem användandet av program utformade efter föreställningar som har sitt ursprung i en västerländsk kontext medför.

Den folkliga läkekonsten och svartkonsten ingår i det immateriella kulturarvet, d.v.s. kulturarv som inte kan representeras av konkreta ting. Tryggandet av det immateriella kulturarvet handlar om mänskliga rättigheter, representation samt att få en koppling mellan dåtiden och nutiden. Folkminnen om läkekonsten innehåller både observationer av praktiserandet, men även samlingar av sägner som har förts vidare genom det muntliga berättandet. Rollspel som bordsrollspel ingår i nutida formen av muntliga berättandet. I det här arbetet undersöks hur bordsrollspel kan användas som ett verktyg för kulturarvsarbete och för att levandegöra folkminnen om den nordiska, folkliga läkekonsten och svartkonsten. Ett bordsrollspel utvecklades som en artefakt, där en guidebok, karaktärsformulär samt svartkonstbok ingick. Artefakten speltestades på en grupp av fem informanter som fick spela ett kort äventyr i en observation. Observationen triangulerades med en semistrukturerad gruppintervju. Slutsatsen var att framförallt bordsrollspelets estetik omslöt spelarna i en fiktiv imitation av folkminnet. Det muntliga berättandet i bordsrollspelet skapade en sägen om de kloka i rollspelets fiktiva värld och mellan gruppmedlemmarna. För att deltagarna skulle kunna reflektera över kulturarvet, visade det sig att det var viktigt med ett gruppsamtal efter spelsessionen. Bordsrollspelet gav spelarna en koppling mellan dåtiden och nutiden, vilket är ett av målen för tryggandet av det immateriella kulturarvet.