Grundat i att det i kommentarmaterialet till kursplanen i slöjd står att slöjdundervisningen ska bidra till att medvetandegöra elever om kulturarvet, vill vi med denna uppsats undersöka hur slöjdlärare uppfattar begreppet kulturarv i relation till skolslöjden samt om och i så fall hur deras uppfattningar gör att undervisningen skiljer sig åt i praktiken. Det empiriska underlaget för den kvalitativa studien är intervjuer med sex verksamma slöjdlärare i grundskolan, vilket analyserats utifrån fenomenologisk teori. Resultaten visar att det för lärarna inte är självklart exakt vad kulturarvet betyder, men att de generellt kopplar det till nationell identitet och den självkänsla som denna identitet förväntas frammana. Lärarna uttrycker att de ser att kunskap och medvetenhet om kulturarvet skapar en ökad känsla för dels vem man är, dels vem en kan bli och vara. Lärarna talar om vikten av att utgå från elevers erfarenheter i planering av undervisning. De menar att elevers förkunskaper, eller brist på dessa, resulterar i en balansgång i urval och avväganden i relation till undervisning för dem själva, men även är avgörande för elevers förutsättningar att tillgodogöra sig kunskaper genom slöjden. Vidare kopplar lärarna på olika men tydliga sätt ihop kulturarvet med hållbar utveckling och elevers förmågor att bemöta problem och utmaningar i både samtid och framtid. Lärarna ser hantverkstekniker som dels de förkunskaper elever tar eller inte tar med sig till slöjdundervisningen, dels som de kunskaper elever bör tillgodogöra sig för att kunna dra nytta av i framtiden. I det yttre ser upplägget för undervisningen i praktiken lika ut oavsett om lärarna uppfattar begreppet kulturarv personligt eller mer generellt. Studien visar trots detta att lärarnas personliga uppfattningar har inflytande på hur kulturarvet medvetandegörs i undervisning och att detta i sin tur spelar roll för hur väl elever lyckas i slöjden.

Undersökningens syfte är att utforska kunskapande processer med fokus på materiell agensoch intra-aktion genom analys av en slöjdprocess med en nyfälld björk. Målet är att försökasynliggöra hur icke-hierarkiska intra-aktioner i en slöjdprocess kan se ut, genom att studerasamhandling, ömsesidighet, agens och maktstrukturer.Empiri har samlats i en autoetnografisk studie där reflektioner gjorts över mina erfarenheterunder slöjdprocesser tillsammans med en björk. Inledningsvis upplevde jagmaktfullkomlighet över björken då jag skapade ett styckningsschema och arbetsplan.Efterhand insåg jag att björken i stor grad påverkade mig och processen. Björkens agenskrävde ett snabbt och systematiskt omhändertagande för att tillåta sig bearbetas. Björkensstarka närvaro med stora mängder spån och ris, ställde krav på mig att lägga större fokus åtdessa processer. Vid varje motstånd i materialet, frustration och känsla att behöva taoplanerade beslut, agerade trädet eller någon annan aktör som transaktant och bytte riktningpå processen.Alla aktörer i en process förhåller sig till varandra i en kollektiv enhet. Känsla av makt ochkontroll i processen kunde nås i en ömsesidig dialog genom lyhördhet till de andra aktörerna.För att kunna ha en dialog med ett träd, att kunna läsa av det eller möta dess krav, behöverden materiella agensen erkännas.