Summer pasture contributes both to cultural-historical values and to positive effects on biodiversity. However, the usage of the term ”summer pastures” varies and there is no general definition. This lack of definition gives rise to a conflict: Should the summer pasture be preserved for its cultural-historical value by having it look just like before, or should it be preserved for its value in biodiversity? Today, the authorities’ image of summer pasture is what controls which summer pastures and what values are granted financial support. This means that the summer pastures risk being defined and developed on the basis of the authorities' image, not by the image the farmers themselves have, which is based on historical and conservational knowledge. Thus, the purpose of this study is to highlight the use of summer pasture as a phenomenon and an activity from the user's perspective. In order to discover how the farmers themselves view summer pastures, a phenomenographic method is used to analyze interviews of summer pasture farmers with varying backgrounds and activities. The results of the study show that the summer pasture of today varies with regard to the design of the business. The common denominator is the small-scale animal husbandry where summer pasture take place on the outskirts beyond the home farm, to where the farmer moves with the animals during summer. Summer pasture has traditionally never been an economic gain, nor does it provide much today. The farmers are enthusiasts who believe in a higher purpose of what they do. The lack of definition is something that affects them only in their contact with authorities, from where they are only met with ignorance. The farmers believe that the summer pasture have a cultural-historical value, one that also lies in the future with increasing environmental awareness and climate change. / Fäbodbruk bidrar såväl med kulturhistoriska värden som med positiva effekter på den biologiska mångfalden. Bilden av vad dagens fäbodbruk innebär varierar dock och ingen allmän definition finns. I och med bristen på definition uppstår en konflikt: Bör fäbodbruket bevaras för dess kulturhistoriska värde genom att det ska se ut precis som förr, eller ska det bevaras för dess värde för den biologiska mångfalden? Idag är det myndigheternas bild av fäbodbruk som styr vilka fäbodar och värden som beviljas ekonomiskt stöd. Detta innebär att fäbodbruket riskerar att definieras och utvecklas utifrån myndigheternas bild, inte av den bild brukarna själva har som är baserad på historisk och bevarandevärd kunskap. Syftet med denna studie är således att belysa fäbodbruket som företeelse och som verksamhet utifrån brukarens perspektiv. För att få fram den bild fäbodbrukarna själva har av fäbodbruk används en fenomenografisk metod för att analysera intervjuer av fäbodbrukare med varierande bakgrund och verksamhet. Studiens resultat påvisar att dagens fäbodbruk varierar vad gäller verksamhetens utformning. Den gemensamma nämnaren är att det rör sig om småskalig djurhållning där sommarbetet sker på utmarkerna bortom hemgården dit brukaren flyttar med djuren på sommaren. Fäbodbruk är inget som traditionellt sett är något som gett en ekonomisk vinning och knappast heller ger idag. Fäbodbrukarna är snarare eldsjälar som tror på ett högre syfte kring det de gör. Avsaknandet av definition är något som påverkar dem först vid kontakt med myndigheter av vilka de möts av okunskap. Brukarna anser att fäbodbruket har ett kulturhistoriskt värde men att fäbodbruket även hör till framtiden i och med en ökande miljömedvetenhet och klimatförändringar. / Biologiskt kulturarv som hållbar värdeskapare

No description available.