I detta examensarbete görs en praktisk undersökning av några utvalda faktorer i habitatet som antas påverka yngel av öring under deras första månader. Studien har genomförts i anslutning till en utsättning av ca 30 000 yngel i Gysingeforsarna vid Nedre Dalälven som Länsstyrelsen i Gävleborg utförde under sommaren 2014 och som sedan under hösten följdes upp med hjälp av elfiske. Fältdata har samlats in från fem lokaler under perioden 29 oktober 2014 till 9 januari 2015. Resultatet från denna kartering och litteraturstudier i ämnet visar på goda förutsättningar i habitatet vid två av lokalerna, vilka även är de två platser där flest yngel återfångades. Vid två andra lokaler återfångades inga yngel. Detta kan för det ena fallet (Sevedskvarn, södra) förklaras med för litet djup under sommarens lågvattenflöde och alltför höga vattenhastigheter vid normalflöde. Den andra platsen där yngel saknades (Granön, ovan bron) erbjuder bättre förutsättningar för predatorer (både fisk och fågel) samt har en bottenstruktur som vid en jämförelse erbjuder färre skyddade platser. En föreslagen hypotes utifrån studiens resultat är att bottensubstrat i storleksintervallet 60-200 mm har stor betydelse i öringynglens habitat vid närvaro av predatorer då där skapas skydd (hålor/springor) i lämplig storlek för öringyngel. / The purpose of this project was to examine important parameters for juvenile brown trout habitat selection in their first months after hatching. The study was carried out after approximately 30 000 fry had been released by the County Administrative Board of Gävleborg. Data on habitat selection was collected from five different localities at the river Dalälven, near Gysinge, Sweden. The method of estimating preferred habitat was to determine remaining fry after a period of seven weeks by electrofishing. This study confirms that the optimal local habitat choice for juvenile trout is where the substrate size 60- 200 mm is present and a hypothesis is proposed that this substrate is of importance for juvenile trout survival as it gives shelter in the presence of predators. Based on previous research the study gives some suggestions to which important habitat characteristics that were missing where no trout were recaptured.

Gäddan (Esox lucius) är en toppredator och nyckelart som är beroende av grunda och vegetationsrika rekryteringsmiljöer. Dessa miljöer hyser risk att minska i sjöar med mänsklig påverkan, vilket i sin tur skulle kunna leda till lägre överlevnad hos gäddlarver och yngel till följd av intraspecifik konkurrens av föda. Under två veckors tid undersöktes överlevnaden hos gäddyngel (< 30 mm, medellängd = 20 mm) i relation till täthet, för tätheter mellan 2-20 individer/m2, fördelat i 10 burar placerade i en naturlig uppväxtmiljö. Jag fann ett signifikant negativt samband mellan täthet och överlevnad i burarna, där en ökad täthet miskade överlevnaden av gäddyngel. Täthetsberoende tillväxt kunde inte konstateras hos gäddynglen, men de två längsta individerna och individerna med högst individuell tillväxt återfanns vid högst- respektive näst högst initial täthet. Mina resultat stöder hypotesen att överlevnaden är täthetsberoende för gäddlarver i en naturlig rekryteringsmiljö, och bidrar med kunskap att ta hänsyn till vid förvaltning av gäddpopulationer. / Pike (Esox lucius) is a top predator keystone species dependent on shallow, vegetated areas for recruitment. These types of habitats stand at risk of reduction in human impacted lakes, which in turn could lead to lower survival of pike fry and -larvae due to intraspecific competition for food. During a time period of two weeks, the survival of pike fry (< 30 mm, mean length = 20 mm) was studied in relation to fry densities between 2-20 pike/m2, in 10 enclosures placed in a natural nursery habitat. I found that survival of pike-fry within the enclosures was significantly negatively correlated to initial stocking density, where an increase in density led to lower survival of pike fry. No evidence of density dependence was found for growth of pike fry, although the two longest fry and fry with the highest individual length increase were found at the highest- and second highest initial densities. The results support my hypothesis that the survival of pike fry is density dependent in a natural nursery habitat, and provides further knowledge for consideration in population management of pike.

Egg stocking in rivers and streams is a common measure to support and re-introduce salmonid populations. To ensure the success of egg stocking programs, knowledge of the early life stages of juveniles including dispersal ability and habitat preferences of fry is a prerequisite. This study was conducted to investigate downstream dispersal patterns and habitat use of young of the year brown trout in a mid-sized, channelized, boreal river in Sweden. Eyed trout eggs were stocked in February of 2021. During August of the same year, 2-3 months after emergence, trout were sampled by electrofishing within 1 km downstream of the stocking sites and each individual point of capture was recorded by GPS. In addition, data on riverbank slope, shoreline irregularity, stream bed substrate, water velocity and water depth were collected for each of the sampling sections. The results showed that trout fry were distributed throughout the 1 km long sampled sections and that the density of fry did not increase towards the stocking points. The observed variation in the distribution of trout fry was best explained by the riverbank slope. Approximately twice as high fry densities were found in reaches with gentle compared to medium and steep bank slopes. The differences are suggested to be an effect of 1) stream marginal water velocity differences during high flows affecting fry occupancy, and 2) that gentle slopes were often accompanied by shallow water, preferred by fry. These findings may provide helpful knowledge for fisheries managers to optimize the outcome of egg stocking and river restoration activities regarding fry recruitment. / Romutsättning i vattendrag är en vanlig åtgärd för att stärka och återetablera populationer av laxartade fiskar. För att lyckas med romutsättningar krävs kunskap om ynglens spridningsförmåga och habitatpreferenser. Denna studie genomfördes för att undersöka spridningsmönster och habitatval av ensomrig öring i en medelstor kanaliserad älv i Sverige. Ögonpunktad rom sattes ut i februari 2021. Under augusti samma år, 2-3 månader efter att ynglen lämnat lekgruset elfiskades 1 km långa sträckor direkt nedströms utsättningsplatserna. De fångade individernas position registrerades med GPS. Data över strandkantens lutning, strandzonens flikighet, bottensubstrat, vattenhastighet och djup samlades in för varje elfiskesträcka. Resultatet visade att öringyngel spridit sig över hela de 1 km långa elfiskesträckorna, och att tätheterna av yngel inte ökade med minskat avstånd till utsättningspunkterna. Den observerade variationen i fördelningen av öringyngel förklarades bäst av strandkantens lutning. Ungefär dubbelt så hög täthet av yngel förekom i sträckor med flack jämfört med medel och brant lutning. Skillnaderna föreslås vara en effekt av 1) skillnader i vattenhastighet under höga vattenflöden som påverkar ynglens möjligheter till att bibehålla sin position i habitatet, och 2) att flack lutning av strandkanten ofta åtföljdes av grunt vatten vilket föredras av yngel. Dessa upptäckter kan bidra med värdefull kunskap för att optimera romutsättningar och restaureringar i avseende på rekrytering av årsyngel.

Vissa vattenkraftverk drivs med korttidsreglering som möjliggör snabb anpassning av elproduktion, vilket sker genom hastiga förändringar i vattenflöde. Flera olika typer av organismer påverkas negativt av korttidsreglering, till exempel fiskar. En möjlig konsekvens är strandning, vilket innebär att fiskar hamnar i torrlagt substrat eller annat ogynnsamt habitat. Risken för strandning påverkas av flera faktorer. I denna studie undersöktes hur strandningsrisk hos öringyngel (Salmo trutta) påverkas av tillgång till skydd och ljusförhållande, där prediktionerna var att strandningsrisken skulle vara större vid tillgång till skydd och i mörker. Dessa två faktorer testades i en 2x2 design. Det fanns en tendens till en större andel strandade yngel vid tillgång till skydd (48 ± 8,2 %) jämfört med när det inte fanns skydd (35,7 ± 23,7 %) och en större andel strandade vid ljusa förhållanden (50,2 ± 16 %) än i mörker (33,4 ± 17,3 %). Påverkan av tillgång till skydd på strandningsrisk var inte annorlunda vid de olika ljusförhållandena. Utifrån dessa resultat är rekommendationen för att minska strandningsrisken hos öringyngel att flödesreglering genomförs i mörker och att bottenstrukturen beaktas, vilket måste göras i varje enskilt fall. / Some hydropower stations use hydropeaking to be able to swiftly adjust electricity production, which is done through rapid alterations in water flow. Several types of organisms are negatively affected by hydropeaking, including fishes. One possible consequence of hydropeaking is stranding, which occurs when fish are separated from the water body and end up in dewatered substrate. The risk of stranding is influenced by several factors. The aim of this study was to investigate how stranding risk in brown trout fry (Salmo trutta) is affected by shelter availability and light conditions. The predictions were that stranding risk would be higher in conditions with available shelters and in darkness. The two factors were tested in a 2x2-design. There was a tendency for stranding rate to be higher when shelters were available (48 ± 8.2 %) compared to when there were none (35.7 ± 23.7 %), and stranding rate was higher in light (50.2 ± 16 %) than in darkness (33.4 ± 17.3 %). The effect of shelter availability on stranding risk did not differ between the two light treatments. Based on these results, in order to reduce stranding risk in brown trout fry the recommendation is that flow regulation should be carried out in darkness and that the bottom structure should be considered, which must be done on a case-by-case basis.