Bakgrund: Interprofessionella team inom hälso- och sjukvården är viktiga för att kunna tillhandahålla en högkvalitativ, säker och personcentrerad vård. I ett framgångsrikt team bidrar alla med sin kunskap och sina värderingar från sitt yrke för en heltäckande vård. Olika värderingar kan emellertid skapa konflikter och hämma teamets samarbete och enighet. Enligt forskning finns bristande kunskap om arbetsterapeutens bidrag till teamet vilket kan hindra ett välfungerande interprofessionellt arbete. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters upplevelser av att arbeta i interprofessionella team. Metod: Examensarbetet har en kvalitativ design med induktiv ansats där data har samlats in via semistrukturerade intervjuer med åtta kliniskt verksamma arbetsterapeuter i interprofessionella team. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Samtliga arbetsterapeuter är eniga om att interprofessionellt samarbete är att föredra men att de stundtals behöver förtydliga sitt bidrag till teamet. Utmaningar i teamet och främjande insatser och faktorer för fortsatt utveckling var något alla delade med sig av. Utifrån deltagarnas svar bildades fyra huvudkategorier som resultatet diskuterades utifrån: Arbetsterapeutens bidrag till det interprofessionella teamet, Styrkor i det interprofessionella arbetet, Utmaningar och svårigheter, samt Främjande insatser och faktorer. Slutsats: Arbetsterapeuten bidrar med en unik helhetssyn på patienten i det interprofessionella teamet. Arbetsterapeutens aktivitetsbedömningar är efterfrågade av olika yrkesprofessioner men kan ibland begränsas av okunskap hos teammedlemmar. Ett förtydligande av arbetsterapeutens bidrag och funktion behöver utvecklas samt främjande insatser såsom ett nära samarbete med täta kontaktvägar, strukturerade möten, respektfull kommunikation och en engagerad chef för att möjliggöra ett lyckat interprofessionellt team.

Syfte: Undersöka hur sjuksköterskor och läkare upplever att samarbetet dem emellan fungerar, hur sjuksköterskor och läkare anser olika faktorer hos den andra yrkesgruppen påverka samarbetet mellan dem och hur faktorerna påverkar arbetet och dess resultat. Metod: Kvantitativ studie med deskriptiv statistik. Enkäter med slutna svarsalternativ. Respondenterna bestod av 24 sjuksköterskor och 17 läkare. Resultat: Läkare tenderar i högre grad än sjuksköterskor att anse att samarbetet dem emellan fungerar bra. Båda yrkesgrupperna ansåg att den viktigaste egenskapen hos motparten för ett fungerande samarbete, är att ha kunskaper inom sin specialitet. Bland sjuksköterskorna var det den egna arbetsinsatsen och resultatet av patientvården som påverkades mest av ett gott samarbete, medan läkarna ansåg trivseln i arbetsgruppen påverkades mest. Slutsats: Fler läkare än sjuksköterskor anser att samarbetet yrkesgrupperna emellan fungerar väl. Kunskap inom sin specialitet är den viktigaste faktorn för ett fungerande samarbete. Ett fungerande samarbete mellan sjuksköterskor och läkare har stor betydelse för trivseln i arbetsgruppen, för den egna arbetsinsatsen och för resultatet av vården för patienten. / Objective: Explore nurses and physicians experience about how collaboration between them works, how nurses and physicians consider various factors among the opposite professional group affect collaboration between them and how the factors can affect their work and its outcome. Method: Quantitative study with descriptive statistics. Questionnaires with close-ended questions. Respondents consisted of 24 nurses and 17 physicians. Results: Physicians are more likely than nurses to consider collaboration between them works well. Both professional groups considered the most important characteristic in the opposite profession for a well-functioning collaboration, is to have knowledge in the current specialty. Among the nurses one’s own work effort and the outcome of the patient care were the factors that got most affected by a good collaboration, while the physicians rated well-being in the working group highest. Conclusion: Physicians are more likely than nurses to consider collaboration between them works well. To have knowledge in one’s own specialty is the most important factor for a well-functioning collaboration. A well-functioning collaboration between nurses and physicians are of great importance for well-being in the working group, for one´s own work effort and for the outcome of the patient care.