Med ett klimat som blir allt varmare kan behovet av nedkylning i fastigheter öka. Bergkyla är ett exempel på en nedkylningsmetod som kan vara ett effektivt sätt att kyla ner fastigheter på som redan använder sig av bergvärme. Då kan samma borrhål användas till båda ändamål; värme under kallare perioder och kyla under varmare. Bergkyla hämtar kyla från berggrunden genom att en köldbärarvätska cirkulerar i slangar nedsänkta i borrhålet. Köldbärarvätskan är varm när den förs ner i borrhålet där den kyls ned och förs därefter tillbaka till anläggningen. Detta utbyte av värmeenergi mellan köldbärarvätskan och berget gör inte bara att köldbärarvätskan sjunker i temperatur, berget runt borrhålet ökar även i temperatur. Om berget runt borrhålet ökar i temperatur kommer även det djupliggande, relikta grundvatten som finns i berggrunden att öka i temperatur. Detta skulle kunna skapa en vertikaltransport av det kloridhaltiga relikta grundvattnet upp till det ytliga grundvattnet, som då kontamineras. Målet med detta projekt var att undersöka huruvida en ökad användning av bergkyla skulle kunna skapa en vertikaltransport av det relikta grundvattnet upp till det ytliga och i sådana fall om detta skulle vara av betydelse för dricksvattenproduktionen i Uppsala. Området som studerades i detta projekt är Sunnersta, där antalet borrhål för bergvärme är många och potentiellt är ett område där många även väljer att installera bergkyla i sina redan befintliga borrhål. Projektet baserades på en litteraturstudie samt fördjupade beräkningar på vertikaltransporten av det relikta grundvattnet. Temperaturökningarna som beräkningarna baserades på var för enskilda borrhål 0,02 grader Celsius, där området runt borrhålet som var påverkat hade en radie på 20 m. För 47 borrhål användes istället temperaturökningen 1,2 grader Celsius, där storleken på det berörda området inte var specificerat. Extremfall för temperaturen i grundvattnet studerades för att se hur flödeshastigheten förändrades och genom det se hur tiden för transporten av det relikta vattnet påverkades. När den förstnämnda temperaturökningen användes så erhölls resultatet att det skulle ta 1750 år. Koncentrationen klorid detta medför i det ytliga grundvattnet blev då 253 mg/l om omblandningen av de båda vattenmassorna skulle ske under ett dygn, samt 75,5 mg/l om omblandningen skulle ske under ett år. Detta jämfördes med 100 mg/l som var riktvärdet för klorid i grundvatten från SGU. Analyserna av resultaten visade att en vertikaltransport kommer ske vid en temperaturökning orsakad av bergkylautvinning. Risken att det relikta grundvattnet skulle kontaminera det ytliga grundvattnet bedömdes dock låg eftersom det skulle krävas antingen väldigt många år för transporten eller osannolikt stora temperaturökningar. Med de antaganden som gjordes fanns stora osäkerheter kring beräkningarna och det främsta utvecklingsområdet bedömdes vara att mer forskning krävs för att kunna dra säkrare slutsatser kring riskerna med bergkyla. / STUNS Energy Stories