This work deals with the structural analysis of layered zirconium sulfophenylphosphonates and their intercalates with the use of the classical molecular simulation methods. The inner composition of both fully and partially sulfonated layers was determined in agreement with available experimental data, especially chemical analysis, thermogravimetric measurements and X-ray diffraction. The calculations revealed the positions of the water molecules in the planes of sulfo groups which strongly affect the resultant diffraction pattern. Within the zirconium sulfophenylphosphonate layered structure, the arrangements of intercalated species based on optically active dipyridylamine molecules and cations of sodium, copper and iron were solved with the respect to the agreement with experimental results and values of potential energy. In case of the dipyridylamine molecules and its derivatives, the resultant disordered partially row arrangements of the organic molecules in the interlayer were showed to influence the dipole moment of the intercalate. From this point of view, nitro-derivative has been picked out as the most suitable for potential applications. Regarding the intercalated cations, sodium cations take up the space of water molecules next to the sulfo groups while copper and iron cations are distributed in a...

Syfte  Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur böjhållfastheten på zirkonia påverkas av värmebehandling, ytbehandlingar vid re-cementering och långtidsförvaring i cirka två år. Material och metod I en tidigare studie av A.Cervenka och H. Ekdahl (7) designades 30 stycken zirkoniahättor, med måtten 6 mm i tjocklek och 14 mm i ⌀(Z-CAD, HTL, Metoxit), i ett CAD-program (3shape) och frästes (DATORN 5).  Zirkoniahättorna delades in i tre grupper med tio provkroppar i varje grupp, beroende på ytbehandling: kontrollgrupp (C), sandblästring med aluminiumoxid (A) och skrapning (S). Zirkoniahättorna cementerades på titandistanser. Grupp S och grupp A utsattes för värmebehandling, för att kunna lossa hättorna från titandistanserna. Överskottet av cement avlägsnades genom två olika ytbehandlingar innan recementering (A respektive S). Samtliga grupper termocyklades i 5000 cykler (5° till 55°) innan de utsattes för ett draghållfasthetstest. När föreliggande studie genomfördes hade zirkoniahättorna förvarats torrt i rumstemperatur i cirka två år. Zirkoniahättornas underdel slipades ner till 2,9 mm i tjocklek i en slipmaskin (Phoneix 4000) för att tillverka provkroppar lämpade för utförande av ett biaxialt böjhållfasthetstest. Resultaten analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med en signifikansnivå på α =0,05.   Resultat Det biaxiala böjhållfasthetstestet påvisade att grupp C hade högst medelvärde och S hade lägst medelvärde. Det fanns inte någon signifikant skillnad mellan grupperna, p>0,05.  Slutsats Inom ramen för föreliggande studie kan följande slutsats dras:  Böjhållfastheten på zirkoniahättor som har långtidsförvarats i cirka två år påverkas inte av tidigare genomförd värmebehandling och olika ytbehandlingar vid recementering / Purpose The purpose of the present study was to investigate how the flexural strength of zirconia is affected by heat treatment, various surface treatments during re-cementation, and long term storage for about two years. Material and method In a previous study by A.Cervenka and H. Ekdahl (7), 30 zirconia copings, measuring 6 mm in thickness and 14 mm in ⌀ (Z-CAD, HTL, Metoxit), were designed in a CAD-program (3shape) and milled (DATORN 5). Zirconia copings were divided into three groups with ten specimens in each group, depending on different surface treatment: control group (C), aluminum oxide abrasion group (A) and scraping (S). Zirconia copings were cemented on titanium abutments. Group S and group A were subjected to heat treatment in order to be able to detach the zirconia copings from titanium abutments. The excess cement was removed by two various surface treatments before the recementation (A respective S). All groups were thermocycled for 5000 cycles (5 ° to 55 °) before being subjected to a tensile strength test. At the time of the present study zirconia copings had been stored dry at room temperature for about two years. The lower part of the zirconia copings was reduced to 2.9 mm in thickness using a grinding machine (Phoneix 4000)in order to produce specimens suitable to performe a biaxial flexural strength test. The results were analyzed with One-way ANOVA, Tukey's test with a significance level of α = 0.05.. Results The biaxial flexural strength test showed that group C had the highest mean and S had the lowest mean. There was no significant difference between the groups, p> 0.05.  Conclusion Within the limitations of this study, the following conclusion can be drawn: The flexural strength of zirconia copings that have been stored for about two years is not affected by previously heat treatment performed during recementation and various surface treatments during recementation.

Mit zunehmender Etablierung der Implantattherapie im zahnärztlichen Alltag stellt die Reduzierung der Einheilzeit durch Oberflächenoptimierung eine der Hauptbestrebungen der forschenden Industrie dar. Dazu treten ästhetische Patientenwünsche nach „weißen“ Materialien, die am ehesten durch das jedoch frakturgefährdete Zirkonmischoxid zu realisieren sind. Ziel der vorliegenden Arbeit war die Untersuchung der Osteokompatibilität verschiedener, metallener Probekörper mit „Zirkoniummischoxidbeschichtung“, in der humanen enoralen Knochenzellkultur. Unter Verwendung einer männlichen Knochenzellkultur über 10 Tage wurden die Expressionen der nonkollagenen Knochenmatrixproteine, Osteocalcin, Osteonectin und Bone Sialo Protein sowie des Wachstumsfaktors TGF-β auf 3 Standardoberflächen und 5 experimentell hergestellten Zirkoniummischoxidoberflächen bestimmt. Es galt zu ermitteln, ob die chemische Zusammensetzung und die Mikrostruktur der getesteten Probekörper Einfluss auf die Proteinexpression haben. Die gewonnenen Versuchsergebnisse lassen vermuten, dass vor allem die Oberflächenkonfigurationen der Experimentaloberflächen 3 (ZSG ½), 4 (ZS4-0,5) und 5 (ZS4-2) die Sekretion o.g. Knochenproteine im Vergleich zu den anderen Experimentaloberflächen sowie dem metallenen Positivstandard (PK7) und dem Negativstandard (PK8) begünstigen. Des Weiteren kann für den als keramischen Positivstandard verwendeten CERCON® Probekörper (PK6) auf Grund der Ergebnisse eine gute biologische Eignung in vitro angenommen werden. Von weiteren Versuchen, welche mit mind. 6 Probekörpern pro Standzeit und Marker durchgeführt werden sollten, lässt sich keine der verwendeten Experimentaloberflächen gerechtfertigt ausschließen.