Förutsättningarna mellan Sveriges kommuner skiljer sig, till följd av urbaniseringen, alltmer och skapar olika utmaningar och varierande möjligheter att tillhandahålla välfärden, däribland äldreomsorgen som sedan ädelreformen 1992 åligger primärkommunerna. 2019 beräknades cirka en fjärdedel av Sveriges kommuner att gå med underskott vilket resulterar i neddragningar och sparåtgärder inom välfärden eftersom välfärdens nivå används för att balansera budgeten. Trots att andelen äldre i Sverige ökar så visar forskningen att platserna på särskilt boende har minskat sedan 1980-talet och att allt färre äldre får stöd och hjälp i hemmet. Enligt en granskning utförd av Inspektionen för vård och omsorg kan kommunala riktlinjer, för handläggning av bistånd till äldreomsorg, användas som ett sätt att kontrollera kostnader genom att anpassa kriterier och ambitionsnivåer för äldreomsorgen samt genom att minska skillnader i beslut. Justitieombudsmannen har riktat kritik mot kommunala riktlinjer som är oförenliga med gällande rätt och trots att tidigare forskning visar att kommunala riktlinjer används vid handläggning och bedömning av beslut till bistånd av äldreomsorg så är kommunala riktlinjer ett förhållandevis outforskat fält. Syftet med studien har därför varit att förstå vilken funktion kommunala riktlinjer har med avseende på lagstiftningen och tillämpningen samt vilken funktion riktlinjer har för politiker. För att besvara detta har följande undersökts: 1) riktlinjernas utbredning och innehåll, 2) hur politiker motiverar deras tillkomst och hur de skapas och 3) vilken inverkan biståndshandläggare anser att riktlinjerna har på deras beslutsfattande. Tre metoder använts i studien; dokumentgranskning, semi-strukturerade intervjuer och en enkätundersökning. Resultatet visar en omfattande utbredning av kommunala riktlinjer som finns i 274 av Sveriges 290 kommuner och att riktlinjerna är politiskt antagna i majoriteten av kommunerna. Granskningen visar att riktlinjerna innehåller vägledande information, om exempelvis lagstiftning och rättspraxis, men det är också vanligt att kriterier för att bevilja insatser eller nivåer för insatsernas omfattning i den aktuella kommunen anges. Resultatet indikerar vidare att riktlinjernas funktion är att överbrygga otydligheten i SoL genom en återgång till byråkratisering. Genom att minska handlingsfriheten syftar riktlinjerna också till att skapa trygghet och möjlighet till politiskt ansvarstagande för nyttjande av kommunala resurser, ansvarsutkrävande i relationen mellan politiker, medborgare och biståndshandläggare samt att kompensera för bristande kompetens. Standardiseringen som görs i syfte att uppnå likabehandling och rättssäkerhet riskerar dock att gå emot intentionen med SoL och den individuella prövningen. Studien synliggör vikten av att nödvändiga resurser investeras i de riktlinjer som skapas så att de utformas för att vara lagenliga, rättssäkra och tillgängliga men att förutsättningarna för detta skiljer sig kraftigt mellan kommuner. En möjlig väg framåt är att Socialstyrelsen eller en annan statlig myndighet ansvarar för att ta fram en mall till riktlinjer som kontinuerligt uppdateras med aktuell lagstiftning och rättspraxis. Sammanfattningsvis visar studien att riktlinjer har en utbredd inverkan på biståndshandläggarnas beslutsfattande. Riktlinjerna får därigenom en central roll i tillämpningen av välfärden med en inverkan på enskilda äldre och det bistånd som beviljas. / Cutbacks and austerity measures were in 2019 estimated in a quarter of the Swedish municipalities because of financial deficit. Due to the urbanization the conditions of the municipalities vary creating different challenges and possibilities to provide for the necessary welfare service such as elderly care. Despite a growing population of elderly previous research shows a decline in residential homes since 1980 as well as a decrease in caretakers receiving home help service. According to an inspection of the Health and Social Care Inspectorate (Inspektionen för vård och omsorg) local policy guidelines, for elderly care assessment, are being used to reduce the dissimilarities in decision-making within the municipalities’ and to control the financial costs by adapting criteria’s and care limits for the needs assessment. Critic has by the Swedish Ombudsman been directed towards municipal guidelines for not being in accordance with the law and case-law. Despite previous research indicating usage of municipal guidelines in the need’s assessment and decision-making process, municipal guidelines are still a quite unexplored field. The aim of this thesis is therefore to understand the role of municipal guidelines, for elderly care assessment, with regard to the law and the application of the law as well as the role municipal guidelines play according to politicians. In order to achieve this the following has been examined: 1) the spread and content of the municipal guidelines, 2) the creation and political motives for establishing the guidelines and 3) how the care managers view their impact on the decision-making process. The methods used are semi-structured interviews, a survey, and a documentation review. The result shows that municipal guidelines are politically established, that they are widely spread and can be found in 274 out of 290 Swedish municipalities. According to the survey the guidelines contains guidance of law, case-law and the like, as well as criteria’s and limits for the needs assessment and decision-making of elderly care service. The result indicates that the role of the local guidelines is to compensate for the ambiguity of the social Services Act (socialtjänstlagen 2001:453) by reinstating bureaucracy. By limiting the discretion, the guidelines aim to compensate for the lack of competence as well as creating certainty and enable political responsibility for the usage of municipal resources as well as accountability between politicians, care managers and citizens. By standardizing, the aim is to achieve equality and legal certainty despite risking the fundamental intentions of the social Service Act as a framework law designed for individual needs assessment. This study makes the need for investing necessary resources into creating guidelines more visible for them to be lawful and ensure legal certainty as well as accessible. The conditions, however, vary noteworthy between the municipalities. As a solution, the National Board of Health and Welfare, or some other authority, could be held responsible for developing a national guideline, regularly up to date and based on current law and case-law. In summary the study shows that municipal guidelines have a widespread impact on the decision-making of the care managers. The municipal guidelines thereby have a central role in the application of the law with the consequence of a noteworthy impact on the individual elderly and the help warranted as a consequence.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-167511 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Wittberg, Sara |
| Publisher | Linköpings universitet, Avdelningen för socialt arbete |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0032 seconds