Denna studie har utförts i syfte att undersöka om Virtual Reality är användbart för att visa upp brottsplatser, exempelvis för personer som är inblandade i rättsprocesser. För att ta reda på det ställdes två frågor som besvarades med hjälp av data inhämtade från experiment. Experimentet gick ut på att deltagare fick ta del av (brotts)platser genom Virtual Reality och genom en interaktiv vy av 3D-modellen på en datorskärm. Den första frågan handlade om det gick att statistiskt skilja svaren från två observationsgrupper från varandra. Ena observationsgruppen innehöll observationer som är data hämtade efter att en deltagare fått ta del av en plats genom Virtual Reality. Den andra observationsgruppen innehöll observationer hämtade efter att en deltagare tagit del av en plats genom datorskärm. Observationsgruppernas svar analyserades senare i syfte att svara på den andra frågan, om ena gruppen går att skilja från den andra gruppen i förmåga att välja rätt svar på enkäten. Praktiskt fick deltagare alternera mellan att ta del av 3D-skannade (brotts)platser via Virtual Reality och datorskärm. Efter de tog del av en plats fick de svara på ett formulär. Experimentet utfördes med 24 deltagare, vilket resulterade i 12 svar per enkät. Detta genererade kvantitativa data, som senare användes i hypotestest. Hypotestesten som genomförts visade inte på någon signifikant skillnad mellan observationsgrupperna i 3 av 4 fall. Däremot visade ett av hypotestesten på signifikant skillnad i ett av fallen, där även observationsgruppen som tagit del av platsen genom datorskärm har presterat en högre median. Vad detta beror på är svårt att säga, men det finns vissa skillnader i hur detaljerat 3D-modellerna syns som kan vara en del av förklaringen till varför skillnader kunde påvisas. Med bakgrund av detta resultat finns det ingen självklar fördel med att använda VR-teknologi (åtminstone inte som i denna implementation) i rättsfall. Det är dock viktigt att poängtera att studien och experimentet är utfört på kort tid och i liten skala. Vidare går utvecklingen inom detta område fort, och resultatet kan inte antas bli det samma med andra typer av implementationer. / This study was conducted in efforts to investigate whether Virtual Reality is useful for presenting crime scenes, for example, to individuals involved in legal proceedings. To answer this, two questions were posed and answered using data obtained from an experiment. The experiment involved participants experiencing (crime) scenes through Virtual Reality and through an interactive view of the 3D model on a computer screen. The first question was whether it was possible to statistically distinguish the responses from two observation groups. One observation group consisted of data collected after a participant experienced a location through Virtual Reality, while the other observation group consisted of data collected after a participant experienced a location through a computer screen. The responses from the observation groups were later analyzed to answer the second question: whether one group could be distinguished from the other in their ability to choose the correct response on the questionnaire. Practically, participants alternated between experiencing 3D-scanned (crime) scenes via Virtual Reality and a computer screen. After experiencing a location, they were asked to complete a questionnaire. The experiment was conducted with 24 participants, resulting in 12 responses per questionnaire. This generated quantitative data, which was later used in hypothesis testing. The conducted hypothesis tests did not show any significant difference between the observation groups in 3 out of 4 cases. However, one of the hypothesis tests showed a significant difference in one case, where the observation group that experienced the location through a computer screen also had a higher median. The exact reason for this is difficult to determine, but there are certain differences in the level of detail in the visibility of the 3D models that could partly explain why differences were observed. Based on these results, there is no obvious advantage to using VR technology (at least not in this implementation) in legal cases. However, it is important to note that the study and experiment were conducted in a short period and on a small scale. Furthermore, the development in this field is progressing rapidly, and the results cannot be assumed to be the same with other types of implementations.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hh-51128 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Karlsson, Karl |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0025 seconds