Ekonomisk brottslighet (ekobrott) i företag är ett stort samhällsproblem både i Sverige och internationellt. Många blir omedvetet drabbade av brotten och mörkertalet bedöms vara stort. I Sverige har revisionen sedan 1999 varit en del i svenska statens plan för att förebygga och upptäcka ekobrott i företag. Revisorerna ålades därmed en skyldighet att anmäla misstanke om ekobrott som upptäcks vid revisionen. Införandet av revisorns anmälningsskyldighet bemöttes med blandade reaktioner från yrkeskåren. Skyldigheten ansågs framför allt vara svår att efterleva då revisorerna menade sig sakna relevant juridisk kunskap. Vidare fanns inte någon tydlig praxis över hur misstankegraden “kan misstänkas” skulle tolkas. Aktuell forskning inom området är begränsad och fokus har där framför allt berört vilka effekter anmälningsskyldigheten har medfört på omfattningen av ekobrott. Med bakgrund av detta undersöker detta examensarbete hur revisorerna idag, ca 20 år efter införandet, tolkar och tillämpar rekvisitet “kan misstänkas” i revisorns anmälningsskyldighet. Studien baseras på sex semistrukturerade intervjuer, varav fyra intervjuer är med auktoriserade revisorer från olika revisionsbyråer i Sverige, en intervju med en ekorevisor på Ekobrottsmyndigheten, samt en intervju är med en jurist på Revisorsinspektionen. Intervjuerna har även innefattat tre fallstudier, eller Case, för att jämföra hur myndigheterna förväntar sig att revisorerna ska tolka och tillämpa “kan misstänkas” med hur revisorerna faktiskt agerar. Resultatet visar att det i vissa fall finns skillnader i tolkningen och tillämpningen av misstankegraden. Dessa skillnader grundar sig i revisorns kompetens, professionella skepticism och oberoende och orsakas av revisorns oro att göra fel, saknad grundkunskap, bristande vidareutbildning, bristande oberoende, samt revisorns personliga inställning till anmälningsskyldighetens verkan. Skillnaderna orsakar i sin tur att revisorn inte upptäcker brott som denne rimligen bör upptäcka eller att revisorn upptäcker brott men inte gör någon anmälan. Dessa konsekvenser medför vidare brister i revisionens kvalitet och revisorernas yrkesetiska kod. För att komma tillrätta med denna problematik finns ett flertal möjligheter. Utbildning, ökad tillsyn och olika ändringar av det aktuella regelverket är möjliga lösningar som framkommit av studiens resultat. Studiens resultat visar att revisorerna, efter 20 års arbete med anmälningsskyldigheten, i vissa fall fortfarande inte fullt ut behärskar tolkningen och tillämpningen av rekvisitet “kan misstänkas”.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-149586 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Häggblom, Christer, Palmgren, Saga |
| Publisher | Umeå universitet, Företagsekonomi, Umeå universitet, Företagsekonomi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0031 seconds