Bostadspriser anses ofta spegla konjunkturläget. Det innebär att priser normalt sett sjunker vid lågkonjunktur. Den svenska bostadsmarknaden har sedan mitten av 1990-talet sett ökande priser, och det finns ingen indikation på en nedgång eller stabilisering trots den globala finanskrisen som utbröt år 2007 och den därefter följande lågkonjunkturen. Den uppenbara frågan blir – varför? Denna uppsats behandlar riskerna som uppstår i och med ökande priser, och förklaringar till varför priserna tillåts stiga. Ökad skuldsättning, illojal budgivning och formkravets frånvarande i praxis ser jag som stora problemområden. Centralt för prisbildningen är budgivningssituationen, det vill säga där bostadspriser fastställs på ett konkret plan. Genom att angripa problemet redan i försäljnings- momentet ser jag till regleringen och hur den kan utformas för att motverka ökande priser och försöka uppnå prisstabilitet. Budgivningssituationen är oreglerad medan syftena bakom bostadsköpets formkrav inte får genomslag i praktiken. Med hjälp av reglering och ändrade handelsbruk kan situationen regleras i syfte att stabilisera priserna. Statliga styrmedel som kan användas som komplement till ändrad budgivningspolitik behandlas i syfte att få till stånd en helhetslösning. De lösningar som huvudsakligen diskuteras involverar bindande budgivning med kontraheringsplikt för att adressera formkravsproblematiken och möjligheten till illojal budgivning och statliga styrmedel som metod för att minska prisnivån.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-216771 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Regnander, Malin |
| Publisher | Uppsala universitet, Företagsekonomiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds