<p>SAMMANFATTNING</p><p>Under kursen Estetiskt lärande har en ständig frågeställning varit: Hur kan man arbeta med estetiska ämnen och samtidigt kombinera dem med ett annat?</p><p>Jag har gjort ett examensarbete i två delar, den första är en litteraturstudie där olika författares teorier om drama och amatörteater tas upp. Den andra är en undersökning av amatörteatrars bevarade material från Folkrörelsernas arkiv.</p><p>Mina frågor i arbetet är:</p><p>1. Till vilken nytta har elever och lärare i drama om kunskap i amatörteaterhistoria?</p><p>2. Hur skulle man kunna arbeta med fakta från amatörteaterföreningar i dramaundervisningen i skolan?</p><p>3. Vilken typ av regler/stadgar följer amatörteaterföreningar?</p><p>Jag har funnit att drama och historia mycket väl kan och bör användas tillsammans. Historia ger ämnet bakgrund och kan hjälpa elever att förstå ämnet. Historia är en del i alla ämnen i skolan mer eller mindre uttalat men av någon anledning har ämnet drama förbisetts. Detta trots att det står i LPO-94 att ”Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till en annan”. ”I all undervisning är det angeläget att anlägga vissa övergripande perspektiv.”</p><p>Min undersökning har lett till tron att man kan arbeta med fakta från amatörteaterföreningar i skolan. Man kan ha lektioner som är uppbyggda på liknande stadgar. Amatörteatrar har en mer avslappnad miljö och bidrar till deltagarnas utveckling som individer och ger dem bättre självförtroende.</p><p>Under 1960-70-talet var några av dagens mest respekterade dramateoretiker i sin karriär, Brian Way och Dorothy Heathcote. De hade båda olika syn på drama och teater, då Heathcote såg en ständig underliggande mening i allt som görs hade Way ett objektsperspektiv.</p> / <p>Abstract</p><p>During the course Estetiskt lärande we’ve been discussing how one can mix the subject drama with an ordinary subject like history.</p><p>My paper is divided into two parts. The first one is a study of different literature that speaks of drama both as a subject and amateur theatre that I’ve come to believe has a better form of working. My questions in this paper are:</p><p>1) What use does students and teachers in drama have of amateur theatre?</p><p>2) How could one work with facts from amateur theatre in school drama?</p><p>3) What kind of rules does apply for amateur theatre?</p><p>My research has led me to the conclusion that drama and history should bee used together in school. In the guide over school (LPO-94) it says:” Education and upbringing in a deeper sense is a question about transferring and developing a cultural inheritance – values, traditions, language, and knowledge from one generation to another”. “In all tutoring it’s important to have overlooking perspective”.</p><p>My research has also led me to believe that it is better for the students to work in a way more similar to amateur theatre. By using material from archives they could apply them to their own lectures. Amateur theatre has a more relaxed environment then in school, and the students may build a better self esteem.</p><p>During the 1960-70s some of today’s most respected drama speakers were in the beginning of their careers. Brian Way and Dorothy Heathcote. They had different ways of looking at drama as a subject, Heathcote always searched for an underlying sense about everything while Way saw things from an objects perspective.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:kau-661 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Brodén, Linn |
| Publisher | Karlstad University, Karlstad University |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.065 seconds