Syftet med den här studien har varit att undersöka hur teaterpedagoger i amatörteaterföreningar arbetar med relationsbyggande i sin undervisning och hur de beskriver värdet med detta. Tidigare forskning har berört teaterpedagogers olika roller, relationer mellan pedagog och elev, och amatörteater. Studien har genomförts med hjälp av tre semi-strukturerade intervjuer med teaterpedagoger. Resultatet har sedan analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet med en tyngdpunkt i den proximala utvecklingszonen och mediering. Utifrån analysen framkommer att teaterpedagogerna har olika synsätt och förhållningssätt till deltagarna. Det finns stora likheter mellan deras olika arbetssätt, men de följer ingen fast mall vare sig jämtemot varandra eller den tidigare forskningen. Dock lyfter alla trygga grupper som ett av de största värdena.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Under kursen Estetiskt lärande har en ständig frågeställning varit: Hur kan man arbeta med estetiska ämnen och samtidigt kombinera dem med ett annat?</p><p>Jag har gjort ett examensarbete i två delar, den första är en litteraturstudie där olika författares teorier om drama och amatörteater tas upp. Den andra är en undersökning av amatörteatrars bevarade material från Folkrörelsernas arkiv.</p><p>Mina frågor i arbetet är:</p><p>1. Till vilken nytta har elever och lärare i drama om kunskap i amatörteaterhistoria?</p><p>2. Hur skulle man kunna arbeta med fakta från amatörteaterföreningar i dramaundervisningen i skolan?</p><p>3. Vilken typ av regler/stadgar följer amatörteaterföreningar?</p><p>Jag har funnit att drama och historia mycket väl kan och bör användas tillsammans. Historia ger ämnet bakgrund och kan hjälpa elever att förstå ämnet. Historia är en del i alla ämnen i skolan mer eller mindre uttalat men av någon anledning har ämnet drama förbisetts. Detta trots att det står i LPO-94 att ”Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till en annan”. ”I all undervisning är det angeläget att anlägga vissa övergripande perspektiv.”</p><p>Min undersökning har lett till tron att man kan arbeta med fakta från amatörteaterföreningar i skolan. Man kan ha lektioner som är uppbyggda på liknande stadgar. Amatörteatrar har en mer avslappnad miljö och bidrar till deltagarnas utveckling som individer och ger dem bättre självförtroende.</p><p>Under 1960-70-talet var några av dagens mest respekterade dramateoretiker i sin karriär, Brian Way och Dorothy Heathcote. De hade båda olika syn på drama och teater, då Heathcote såg en ständig underliggande mening i allt som görs hade Way ett objektsperspektiv.</p> / <p>Abstract</p><p>During the course Estetiskt lärande we’ve been discussing how one can mix the subject drama with an ordinary subject like history.</p><p>My paper is divided into two parts. The first one is a study of different literature that speaks of drama both as a subject and amateur theatre that I’ve come to believe has a better form of working. My questions in this paper are:</p><p>1) What use does students and teachers in drama have of amateur theatre?</p><p>2) How could one work with facts from amateur theatre in school drama?</p><p>3) What kind of rules does apply for amateur theatre?</p><p>My research has led me to the conclusion that drama and history should bee used together in school. In the guide over school (LPO-94) it says:” Education and upbringing in a deeper sense is a question about transferring and developing a cultural inheritance – values, traditions, language, and knowledge from one generation to another”. “In all tutoring it’s important to have overlooking perspective”.</p><p>My research has also led me to believe that it is better for the students to work in a way more similar to amateur theatre. By using material from archives they could apply them to their own lectures. Amateur theatre has a more relaxed environment then in school, and the students may build a better self esteem.</p><p>During the 1960-70s some of today’s most respected drama speakers were in the beginning of their careers. Brian Way and Dorothy Heathcote. They had different ways of looking at drama as a subject, Heathcote always searched for an underlying sense about everything while Way saw things from an objects perspective.</p>

SAMMANFATTNING Under kursen Estetiskt lärande har en ständig frågeställning varit: Hur kan man arbeta med estetiska ämnen och samtidigt kombinera dem med ett annat? Jag har gjort ett examensarbete i två delar, den första är en litteraturstudie där olika författares teorier om drama och amatörteater tas upp. Den andra är en undersökning av amatörteatrars bevarade material från Folkrörelsernas arkiv. Mina frågor i arbetet är: 1. Till vilken nytta har elever och lärare i drama om kunskap i amatörteaterhistoria? 2. Hur skulle man kunna arbeta med fakta från amatörteaterföreningar i dramaundervisningen i skolan? 3. Vilken typ av regler/stadgar följer amatörteaterföreningar? Jag har funnit att drama och historia mycket väl kan och bör användas tillsammans. Historia ger ämnet bakgrund och kan hjälpa elever att förstå ämnet. Historia är en del i alla ämnen i skolan mer eller mindre uttalat men av någon anledning har ämnet drama förbisetts. Detta trots att det står i LPO-94 att ”Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till en annan”. ”I all undervisning är det angeläget att anlägga vissa övergripande perspektiv.” Min undersökning har lett till tron att man kan arbeta med fakta från amatörteaterföreningar i skolan. Man kan ha lektioner som är uppbyggda på liknande stadgar. Amatörteatrar har en mer avslappnad miljö och bidrar till deltagarnas utveckling som individer och ger dem bättre självförtroende. Under 1960-70-talet var några av dagens mest respekterade dramateoretiker i sin karriär, Brian Way och Dorothy Heathcote. De hade båda olika syn på drama och teater, då Heathcote såg en ständig underliggande mening i allt som görs hade Way ett objektsperspektiv. / Abstract During the course Estetiskt lärande we’ve been discussing how one can mix the subject drama with an ordinary subject like history. My paper is divided into two parts. The first one is a study of different literature that speaks of drama both as a subject and amateur theatre that I’ve come to believe has a better form of working. My questions in this paper are: 1) What use does students and teachers in drama have of amateur theatre? 2) How could one work with facts from amateur theatre in school drama? 3) What kind of rules does apply for amateur theatre? My research has led me to the conclusion that drama and history should bee used together in school. In the guide over school (LPO-94) it says:” Education and upbringing in a deeper sense is a question about transferring and developing a cultural inheritance – values, traditions, language, and knowledge from one generation to another”. “In all tutoring it’s important to have overlooking perspective”. My research has also led me to believe that it is better for the students to work in a way more similar to amateur theatre. By using material from archives they could apply them to their own lectures. Amateur theatre has a more relaxed environment then in school, and the students may build a better self esteem. During the 1960-70s some of today’s most respected drama speakers were in the beginning of their careers. Brian Way and Dorothy Heathcote. They had different ways of looking at drama as a subject, Heathcote always searched for an underlying sense about everything while Way saw things from an objects perspective.

The major objective of this thesis is to study the processes of traditionalisation that are being enacted in relation to both the external and internal production of the play "The Power and the Glory" that has been performed in Alvastra Abbey ruin since 1988. During three weeks in July the ruins and their environs are transformed into a rehearsal area, and a live stage, with lay actors performing different roles, a supporting staff and an audience. The thesis asks questions about how the staging of the play is impacted by a politics of culture, why this particular site or topography can be read as a story about a nation, what mediating connections there are between the yearly productions and, finally, how the rehearsals activate and reproduce the accumulated memory of the play and the place. The thesis connects with discussions on how "space" is charged with symbolic and cultural meanings, the use of history and cultural heritage, and story-telling. These approaches are combined with analysis of how participants in interaction use multiple resources (talk, spatial organisation, gestures, gazes, movements and postures) to invokethe spatial aspects of the play as well as to put the story of the play in place. The methodological approach of the thesis combines fieldwork (personal observations, videotaping and audio-recordings) with analysis of written material, press cuttings, archival material, and books and illustrations about the area and its history. In conclusion, this dissertation makes visible how Alvastra Abbey is associated with imagined cultural, political and social entities such as a nation, a province, and a local community. "The Power and the Glory", it appears, constitutes one agent among others in a long term meaning making process. One point made in this book is that although the story of the play is legitimised through references to a past that already has become meaningful in earlier processes of traditionalisation, the work of the Association of Alvastra Chronicle Play and the rehearsal process also creates a traditionalisation process of its own.

The amateur – the one who loves is an assay about the conditions of existence for amateur theatre in the region of Västerbotten, Sweden. During the last 20- something years the number of active amateur theatre-companies has gone from being a well-established form of cultural expression to being absent in the majority of the Västerbotten-communities. The purpose of this essay has been to understand why the people who are still active amateur theatre-performers-and- (volunteer)workers is interested in this form of art and which kinds of conditions of existence matters and enables these people to live their amateur theatre-lives. To be able to answer to this purpose it has been important to meet and speak to people from different parts of Västerbotten, why the study is multisited with shorter visits to several different places. By doing so, I have interviewed 12 people who still are, or used to be, engaged in amateur theatre, and I also visited three different amateur theatre companies to observe while they were rehearsing. Theoretically, the starting point has been the term culture and cultural theories such as a gleaning from Pierre Bourdieu's theories of practice where field, conditions of existence, habitus and symbolic capital has been identified in the empirical material and clarified with the help of feeling-work from Erin Hurley and orientation from Sarah Ahmed. The results have shown that the participants who has been interviewed all have (or used to have) three things in common: a great passion and love for the arts, an urge for self-realization and a longing to be part of a field or community of practise. But depending on where you live and where you come from, your conditions of existence differ quite a lot - even within the region of Västerbotten.

I en iterativ process i ett utforskande arbete undersöker jag om tintamaresken kan användas i fler sammanhang än inom den folkliga komiken. Genom litteraturstudium hittar jag en väg från den svenska bondkomiken till fjärmningseffekter i internationella teatertraditioner. Med hjälp av laborationer och kontrollexperiment prövar jag förhållningssättet och gestaltningar tillsammans med tintamaresken. Arbetet leder fram till begrepp och metoder man kan använda för att arbeta med tintamaresken i framförallt episk men också dramatisk teater.