Syfte: Faktorer som påverkade medarbetares välbefinnande kopplat till övergången till en mer digital arbetsform belyses av undersökningen. Detta är viktigt för att förstå mekanismen för välbefinnande hos anställda i samband med förändringar i arbetsform. Detta i sin tur skulle kunna främja ett mer trivsamt arbetsliv samt proaktivt motverka framtida utmaningar. Metod: Kvalitativ undersökningsstrategi används för att nå en djupgående förståelse kring välbefinnande hos anställda kopplat till förändringar i arbetsform. Metoden lämpar sig väl då datan består av tal som beskriver subjektiva intryck hos respektive respondent. Således är den interpretativistiska, kunskapsteoretiska ståndpunkt som studien förhåller sig till, mest lämplig med tanke på att författaren skulle behöva behöva tolka abstrakt data. En induktiv forskningsansats med deduktiva inslag är den ansats som tillämpas i studien. Först samlas och analyseras data. Därefter jämförs studiens empiriska resultat med tidigare forskning i syfte att upptäcka nya viktiga detaljer som kan berika befintlig forskning, kopplat till den avgränsade specifika kontext som studien undersöker. Studiens kvalitetssäkring genomförs genom att studien byggs utifrån tillförlighet och äkthet men även följsamhet till grundläggande etiska principer. Slutsats: I samband med förändringarna i arbetsform under och efter pandemin, har välbefinnande hos medarbetare varierat beroende på flertalet olika faktorer. Icke verbal kommunikation, stöd och tydlighet är faktorer som är viktiga för ledarskap. Efter pandemin har välbefinnande ökat eftersom medarbetare fick komma tillbaka till sina arbetsplatser och samarbeta vilket omfattar icke verbal kommunikation som bidrar till tydligare arbetskommunikation samt mer arbetsrelaterat stöd från såväl chefer, ledare som kollegor. Välbefinnande har även varierat beroende på oberoendet av den geografiska platsen man arbetar ifrån, mer påtagligt under pandemin men även nu sparar medarbetare restid för att få mer arbetseffektiv tid genom att välja distansarbete, vilket betraktas som ökat välbefinnande. Arbetsrelaterat förtroende är dock svårare att nå under distansarbete vilket ledde till en ökning av välbefinnande i samband med pandemins slut då kollegorna fick samlas på sina arbetsplatser igen. Känslan av gemenskap har i många fall försvagats under pandemin vilket betraktas som minskat välbefinnande. Dessutom riskerade människor som innan pandemin upplevde en hög grad av ensamhet att drabbas av depressioner på grund av isolering. Välbefinnandet kunde minska på grund av svårigheten att hitta en rimlig balans mellan arbets- och privatliv, under pandemin, vilket ledde till att flera medarbetare överarbetade och riskerade utbrändhet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-205550 |
| Date | January 2024 |
| Creators | Petersson, Eleonora |
| Publisher | Linköpings universitet, Informationssystem och digitalisering, Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.003 seconds