Bakgrund: Lateral fotledsstukning är en av de vanligaste traumatiska muskuloskeletala skadorna och av alla som ådrar sig denna skada utvecklar upp till 40 procent något som kallas kronisk ankelinstabilitet. Det är en skadeform som förekommer inom nästan alla idrotter. Typiskt är en kraftig stukning som följs av ytterligare stukningar och instabilitetskänsla. Konsekvenser är ofta nedsatt kraft, balans och prestationsförmåga. Syftet med denna studie var således att undersöka fotledsfunktion med avseende på styrka, balans och funktionella tester hos personer med kronisk ankelinstabilitet. Metod: Studien genomfördes som en tvärsnittsstudie med tester vid ett tillfälle. Deltagare söktes via idrottsföreningar och distriktsmottagning. Totalt inkluderades 17 personer (10 kvinnor och sju män), med kronisk fotledsinstabilitet, vilka utförde fem tester för att utvärdera balans, styrka och funktionell prestationsförmåga. Testerna utgjordes av enbentstående, isometrisk styrka i inversion och eversion i liggande, samt enbent längdhopp och sidohopp. Resultat: Skadad sida var signifikant svagare jämfört med frisk sida i både eversion (75N respektive 92N, p=0,001) och inversion (75N respektive 85N, p=0,002). Deltagarna visade också sämre prestation, på skadad sida jämfört med frisk sida, vid enbentshopp (101cm respektive 107cm, p=0,05) samt i sidohopptestet (antal 30 respektive 39, p<0,001). Balansen var också nedsatt i skadad jämfört med frisk sida (poäng 17 respektive 11, p<0,001). Det fanns en signifikant korrelation mellan styrka i eversion och inversion (r=0,731, p=0,001). Inversion hade, utöver eversion, signifikanta korrelationer med enbentshopp (r=0,517, p=0,033), och med sidohopp (r=0,644, p=0,005). Enbentshopp korrelerade även med sidohopp (r=0,650, p=0,005). Antal sidohopp hade en hög korrelation, (p <0.01), med samtliga övriga parametrar, undantagen balans. Det förelåg ingen korrelation mellan balansen och några av övriga parametrar (p ≥0,600). Konklusion: Den här studien visar att individer med kronisk ankelinstabilitet har sämre funktion i skadad jämfört med frisk fot. Funktionell prestationsförmåga, i form av sidohopp, och balans var de variabler som var mest påverkade. Det faktum att det fanns en 50-procentig skillnad i balans tyder på att utvärdering av balans är av betydelse i denna grupp av patienter och att rehabilitering bör syfta till att förbättra balansförmågan. / Background: Lateral ankle sprain is one of the most common traumatic musculoskeletal injuries, is present in almost all fields of sport, and up to 40 percent of everyone that is injured developes something called chronic ankle instability. A typical description is a severe strain followed by more straines and a sense of instability. Strenght, balance and performance deficits are often seen consequences of the disorder. Objective: The aim of this study was to survey the function concerning strenght, balance and functional ability within this group. Methods: This study was conducted as a cross-sectional study with participants recruited through various sport clubs and at a clinical practice. A total of 17 persons with chronic ankle instability were included (10 women and seven men). The test battery consisted of five tests for assessment of balance, strength and functional performance; Single leg balance, isometric strength in inversion and eversion, single leg hop and side hop test Result: The affected side was signifikantly weaker compared to the non-affected side in both eversion (75N vs. 92N, p=0,001) and inversion (57N vs 85N, p=0,002). The same pattern was seen, with a lesser performance on the affected side in, single leg hop (101cm vs. 107cm p=0,05) and number of sidehops (30 vs. 39, p <0,001). The balance was also lesser in the affected versus non-affected side (17 vs. 11, p <0,001). There were a signifikant correlation between strenght in eversion and inversion (r=0,731, p=0,001). Inversion strenght had also signifikant correlationes with the performance in the single leg hop (r=0,517, p=0,033), and the side hop tests (r=0,644, p=0,005). Single leg hop also correlated with the side hop performance (r=0,650, p=0,005). The performance in the side hop test had high correlation, (p <0.010), with every other parameter except balance which did not correlate with any of the other tests (p ≥0,600). Conklusion: In this study, strength, balance and functional performance were all impaired at the injured side, compared to the non-injured side. The fact that there was a 50% difference between sides in balance performance suggests that evaluation of balance is of importance in this group of patients and rehabilitation should aim to improve balance.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-104130 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Sjöstedt, Erik |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för idrottsvetenskap (ID) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds