Syftet med denna diakrona korpusstudie är att undersöka hur och om frekvensen av den adversativa betydelsen hos konstruktionerna samtidigt som, men samtidigt och men samtidigt som har förändrats från 1965 till 2010. De teoretiska utgångspunkterna är grammatikalisering och S-kurvan för språkutveckling som innebär att användningen av en språklig nymodighet först sprids sakta för att sedan öka snabbt för att sedan stanna av på en högre nivå. Materialet består av en korpus sammansatt av texter från 1965, 1987 och 2010. Texterna tillhör en av tre genrer: tidskrifter, fack- och skönlitteratur och myndighetstexter. Resultatet visar att konstruktionerna används med temporal eller adversativ betydelse. Den vanligaste betydelsen för samtidigt som och men samtidigt är temporal, och den vanligaste betydelsen för men samtidigt som är adversativ. Frasernas funktioner är temporal bisatsinledare, adversativ bisatsinledare, huvudsatsinledare, inledare av satsförkortning och som en del av bisats. Funktionen som en del av bisats anges då konstruktionens position inte är inledande. Från 1965 till 2010 har frekvensen av användningen av den adversativa betydelsen förändrats men inte ökat avsevärt. Användningen av adversativ bisatsinledare har minskat totalt sett men blivit vanligare inom genren tidskrifter sedan 1987. Den temporala betydelsen är fortsatt vanligast.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-110979 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Larsson, Nelly |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för svenska språket (SV) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds