Bakgrund: Antalet personer med diabetes i världen ökar ständigt. Dåliga levnadsvanor ökar risken för diabeteskomplikationer. Vården har ett ansvar att stärka patientens motivation och förmåga till egenvård. Syfte: Undersöka effekten av MI som behandlingsmetod för att hjälpa diabetespatienter till förbättrad egenvård. Metod: Litteraturstudie. Artikelsökningar gjordes i de medicinska databaserna Pubmed, Cinahl och Scopus. I studien inkluderades 10 originalartiklar varav fem var av medelkvalitet och fem av hög kvalitet. Dessa delades in i två grupper vilka var effekt på HbA1c och blodfetter samt effekt på egenvård. Resultat: Utifrån inkluderade studier kunde ingen signifikant effekt påvisas i HbA1c och blodfetter eller gällande kost, fysisk aktivitet eller medicinsk följsamhet. Däremot sågs positiv effekt vid mätningar av upplevd kompetens, kunskap och egenkontroll. En studie visade positiv effekt på HbA1c av MI i kombination med KBT. De effekter som kunde påvisas avtog kort tid efter behandlingssessionerna upphört. Studiernas utformning och mätmetoder ifrågasattes. Slutsats: I nuläget finns få studier inom området därför är det för tidigt att rekommendera MI som metod inom diabetesvården. Mer forskning behövs om MI med tydligare fokus på personalens relation med patienten och personalens MI-färdigheter om man syftar till att mäta effekten av MI-samtalet. / Background: The number of people with diabetes in the world is constantly increasing. Bad food habits increase the risk of diabetes complications. Healthcare has a responsibility to enhance the patient's motivation and ability for self-care. Objective: Investigate the impact of MI as a treatment to help patients with diabetes to better self-care. Method: Literature review. The search for articles were made in the medical databases Pubmed , Cinahl and Scopus. The study included 10 original articles of which five were medium and five high quality. These were divided into two groups, effect on HbA1c and blood lipids and effect on self-care. Results: Based on the included studies, no significant effect is demonstrated in HbA1c and blood lipids or current diet, physical activity or medical adherence. There was however a positive effect in measurements of perceived competence, knowledge and self-control. One study demonstrates a positive effect on HbA1c of MI in combination with CBT. The effects found subsided shortly after the treatment sessions ended. Study design and measurement methods were questioned. Conclusion: Few studies exist in the field, therefore, it is too early to yet recommend the MI-method in diabetes care. More research is needed on MI with a clearer focus on the interviewers relationship with the patient and the MI skills of the interviewers if one aims to measure the effect of the MI-sessions.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-213303 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Åkerblom, Anna, Ghossn, Fahime |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds