Lektionssalen i skolämnet bild är bildsalen. Bildsalen är nära sammankopplad med själva bildämnets födelse och utveckling ur det som tidigare var teckningsämnet. Teckningsämnet var under ett sekel ett inarbetat ämne i den svenska skolan. Läroplanen för grundskolan 1980, Lgr 80 innebar stora förändringar. Den fastslog att teckningsämnet skulle byta namn till bild och ta formen av ett mer allsidigt och kommunikativt bildämne. Själva bildsalens anor härleds till slutet av 1800-talet men så som vi känner igen den idag är det i samband med den fysiska planering som tillkom under ”Det fria skapandets era” på 1950-talet som ställde stora krav på såväl variationer av teknik som redskap samt material.[1] För att upprätthålla bildsalarnas funktionalitet fanns fram till 1980-talet inspektörer anställda av bland annat Stockholms stad, vilka hade till uppgift att inspektera skolors bildsalar ifråga om bestånd och tillämpning. Sedan 1981 har ingen offentlig rekommendation utfärdats för hur en bildsal skall utformas.[2] I min studie har jag valt att ta reda på vad en bildsal är för lärare och elever på de skolor jag har besökt. Det här mot bakgrund av att allt fler skolor bedriver sin bildundervisning utan en anpassad bildsal. Genom fältstudieinspirerade studier på fyra väldigt olika skolor med klassrumsobservation genomförde jag studier med fokus på bildsal-och redskapsanvändning. Besöken avslutades med att lärare såväl som elever fick fylla i enkäter om redskapens och bildsalens roll. I min studie har jag använt mig av läroplansteorins diskussioner om hur en nationell läroplan realiseras i praktiken.[3] Läroplanens förverkligande kräver en fysisk planering för att den skall kunna genomföras. Bildämnet är nära förbundet med sina material och sina redskap. Jag har bland annat använt mig av tidigare års examensarbeten från Konstfacks bildlärarutbildning som grund för min egen studie. De har båda studerat förändringar inom själva bildlärarutbildningen sedan slutet av 60-talet. Fokus har de lagt på olika saker men båda kommit fram till att utvecklingen av bildlärarutbildningen har gått mot en mer teoretiskt betonad utbildning, samtidigt som de nämner att lektionsuppläggen inom ämnet bild inte ändrats nämnvärt ute på skolorna.[4] Mitt huvudsakliga resultat är att bildsalen är en plats planerad för skolämnet bild. Lärare såväl som elever förväntar sig att bildsalen skall vara [1] Pettersson, S. & Åsén, G (1989) Bildundervisningen och det pedagogiska rummet. Stockholm: HLS Förlag. [2] Skolöverstyrelsen (1981). Bildlokaler för grundskolan: ett servicematerial. [3] Hanses, E. En konservativ massaker på bildämnet. Konstfack, Institutionen för bildpedagogik. 2016. [4] Nordin, M. Teckningsrevolt. Konstfack, Institutionen för bild och slöjdpedagogik. 2018.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:konstfack-6802 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Blockson, Marcus |
| Publisher | Konstfack, IBIS - Institutionen för bild- och slöjdpedagogik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds