Utställningsrummet för gatukonst växte fram långsamt på Kronobergsgatan 35. Genom att följa utvecklingsprocessen, platsen och verken som visats undersöker jag hur väggen växer fram till en hybrid som inte bara är ett utställningsrum. Det är även centrum för urban konst i Stockholms offentliga rum. Utställningsrummet är ett ovanligt inslag i en stad som fortsatt är präglad från en långvarig nolltolerans. Curering av väggen återspeglar ett utbildningssyfte för att visa att graffiti är mer än klotter. Jag undersöker vilka aktörer som är inblandade och deras mål med väggen utifrån curating teori. Väggen har flera intressenter. Kollektivet Livet som curerar väggen har en bakgrund inom graffiti och i sitt arbete att etablera konstformen kommer de även närmare att institutionalisera den, något som går emot dess historiska roll som subkultur. I mitt arbete studerar jag var utställningsrummet placerar sig i förhållande till graffitikulturen kontra konstinstitutionen. Fastighetsägaren står för resurserna och ser mot förmodan en slags vinst i sin investering, jag har döpt denne till konsthandlaren som förmedlar konsten till betraktaren. Att konsthandlaren associerar företaget till kulturella åtaganden gynnar företagsprofilen i ansamlande av kulturellt kapital. Utställningsrummet är även starkt påverkat av dess position i Stockholms centrala offentliga rum. Det skapar debatt om vem som får ta plats i stadsrummet och vilken konst som bör finnas, en debatt som curatorn välkomnar. Det är en debatt som potentiellt involverar hela staden, där alla är potentiella konstkritiker. Görandet av plats skapas i samverkan mellan tjänstemännen som formar stadsrummet och aktörerna som verkar i det. Jag undersöker denna samverkan och hur de förhåller sig till sina motsättningar. / I have followed the process of development of Kronobergsgatan 35 as an exhibition room for street art and graffiti in Stockholms public space. By interviewing the curators and analyzing with referens to institutional- and curating theory my aim has been to investigate the surrounding circumstances for said exhibition. Stockholm has a history of zero tolerance which makes this exhibition room a rare sight. The curators has, with an educational agenda, wanted to normalize graffiti as an artform but in so doing places the exhibition somewhere between it's subcultural history and the established art institution. The wall is made possible by the contribution of the property owner. I investigate the possible purposes of this investment and how association with culture affiliations could have positive effect on a business profile by obtaining cultural capital. As an exhibition room in public space it works with and in contrast to the official public art of the city. I investigate this relationship between official and unofficial public art and the discussion of a democratic public space.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-165525 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Sjöberg, Mikaela |
| Publisher | Stockholms universitet, Institutionen för kultur och estetik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds