Uppsatsens syfte är att undersöka hur elever uppfattar urban konst och vilka färdigheter för livet som de kan utveckla när de tittar på och arbetar med detta konstuttryck. För att få svar på dessa frågor genomfördes en kvalitativ intervjustudie där elva elever deltog. Deltagarnas svar analyserades genom en fenomenologisk analysmetod. Resultatet visar att elever tycker att gatukonst är tydlig, rak, verklighetsförankrad, kopplad till lokalsamhället och att det talar ungdomars språk. Elevernas svar visar att de fått en större förståelse för att samma bild kan ha olika betydelser för olika människor. Deras svar visar även att deras syn på bilden förändras över tid i samtal med andra och när de arbetat med bilden. De sammanställda svaren visar även att deras samarbete i grupp har lett till fler idéer och effektivitet. De färdigheter för livet som eleverna har fått öva på under detta projekt är samarbete, problemlösning, kreativt och kritiskt tänkande. Dessa är några färdigheter för livet som WHO nämner som nödvändiga för den personliga utvecklingen.

This research is about finding out how the view of graffiti have shifted from being offensive to an artistic quality form in the public room. For a long time in Sweden, specifically in Stockholm, the policy of “nolltoleransen” have had its grip over graffiti. With the policy, the politicians forbid illegal graffiti by using inforced policing and frequent decontamination of graffiti. This policy however had little to no success, and by the year of 2014 the politicians made the decisions to redraw this policy and go for a more acceptable approach towards the art form. During the same year, lager cities, such as Malmö and Borås engaged in streetart event, in which lage mural paintings was put up to decorate facades all around the involved cities. The question still remains however, is this quality? Who is in the right to claim something of the art is artistic quality? Is it the politicians, or is it the organisations working within the field or is it the artists themselves?

Utställningsrummet för gatukonst växte fram långsamt på Kronobergsgatan 35. Genom att följa utvecklingsprocessen, platsen och verken som visats undersöker jag hur väggen växer fram till en hybrid som inte bara är ett utställningsrum. Det är även centrum för urban konst i Stockholms offentliga rum. Utställningsrummet är ett ovanligt inslag i en stad som fortsatt är präglad från en långvarig nolltolerans. Curering av väggen återspeglar ett utbildningssyfte för att visa att graffiti är mer än klotter. Jag undersöker vilka aktörer som är inblandade och deras mål med väggen utifrån curating teori. Väggen har flera intressenter. Kollektivet Livet som curerar väggen har en bakgrund inom graffiti och i sitt arbete att etablera konstformen kommer de även närmare att institutionalisera den, något som går emot dess historiska roll som subkultur. I mitt arbete studerar jag var utställningsrummet placerar sig i förhållande till graffitikulturen kontra konstinstitutionen. Fastighetsägaren står för resurserna och ser mot förmodan en slags vinst i sin investering, jag har döpt denne till konsthandlaren som förmedlar konsten till betraktaren. Att konsthandlaren associerar företaget till kulturella åtaganden gynnar företagsprofilen i ansamlande av kulturellt kapital. Utställningsrummet är även starkt påverkat av dess position i Stockholms centrala offentliga rum. Det skapar debatt om vem som får ta plats i stadsrummet och vilken konst som bör finnas, en debatt som curatorn välkomnar. Det är en debatt som potentiellt involverar hela staden, där alla är potentiella konstkritiker. Görandet av plats skapas i samverkan mellan tjänstemännen som formar stadsrummet och aktörerna som verkar i det. Jag undersöker denna samverkan och hur de förhåller sig till sina motsättningar. / I have followed the process of development of Kronobergsgatan 35 as an exhibition room for street art and graffiti in Stockholms public space. By interviewing the curators and analyzing with referens to institutional- and curating theory my aim has been to investigate the surrounding circumstances for said exhibition. Stockholm has a history of zero tolerance which makes this exhibition room a rare sight. The curators has, with an educational agenda, wanted to normalize graffiti as an artform but in so doing places the exhibition somewhere between it's subcultural history and the established art institution. The wall is made possible by the contribution of the property owner. I investigate the possible purposes of this investment and how association with culture affiliations could have positive effect on a business profile by obtaining cultural capital.  As an exhibition room in public space it works with and in contrast to the official public art of the city. I investigate this relationship between official and unofficial public art and the discussion of a democratic public space.

Denna studie menar att det i arkitekturens mellanrum, där vardagslivet tar plats, sker intressanta handlingar som sätter sin prägel på staden och dess invånare. Med ett fokus på urban konst och främst konstfestivaler i det urbana rummet undersöks den offentliga konstens olika ingrepp på platsen och de sociala gemenskaperna i målet att skapa en socialt hållbar stad. Offentlig konst kan i många fall ses som ett estetiskt och vackert inslag i områden. Denna uppsats hävdar dock att den offentliga konsten kan tillskrivas ytterligare ett värde, nämligen det instrumentella.  Urbana konstfestivaler är ett återkommande fenomen och används ofta som ett verktyg i främjandet av en socialt hållbar stad. Ur ett stadsbyggnads- och socialt investeringsperspektiv ska konsten, vare sig det är muralmålningar, skulpturer eller mosaikplattor, göra staden mer sammanlänkad, öka gemenskapen mellan invånare och förhöja känslan av tillhörighet. Den konst som fyller de urbana rummen tillskrivs därför både ett socialt och instrumentellt värde. Genom att studera konstfestivalen Hammarkullen Urban Art 2017 undersöks just denna relation mellan det samhälleliga målet om en socialt hållbar stadsutveckling och de urbana konstverken. Studien menar att det i denna förbindelse uppstår en rad dilemman rörande platsidentitet, platsskapande och platsautenticitet. Frågan som ställs är om urban konst är ett verktyg som är väl lämpat för att nå en sammanlänkad och socialt hållbar stad med högt deltagande? Studien är byggd på empiriskt material insamlat genom en fallstudie av Hammarkullen Urban Art 2017. Genom kvalitativa forskningsintervjuer har personer direkt länkade till konstfestivalen blivit hörda. Då festivalen ägde rum under 2017 har dessa intervjuer i kombination med dokumentanalyser och fältanalyser gett oss en förståelse att urbana konstfestivaler kan bidra med stärkt social hållbarhet. Dock kan nyttjandet av konsten i detta avseende bära med sig dilemman rörande platsers säregna kvalitéer. Avslutningsvis visar studien att urbana konstfestivaler har en inneboende motstridighet. Trots att den urbana konsten tenderar att vara ett demokratiserande verktyg för att öppna upp staden rum, syns även spår av marknadens intrång. Den offentliga konsten har blivit ett verktyg för städer och områden att profilera sig på. Detta går även att se i studiens fokusområde Hammarkullen. I och med inkorporerandet av Hammarkullen Urban Art 2017:s konstverk i stadsbilden förstärks bilden av området som kulturellt nav. / With a focus on urban art, and especially street art festivals, this study examines the various impacts public art can have on urban spaces and the social communities. This study suggests that, in the interspaces of urban architecture, interesting phenomena connected to urban art makes its mark on the city and its inhabitants. Public art can in many cases be seen as an aesthetic and beautiful element. However, the authors behind this work claim that public art can be attributed another value, namely the instrumental. From an urban planning perspective, art should make the city more interlinked, increase fellowship between residents and increase the sense of belonging. Moreover, it also increases welfare, profit and health. The question asked is whether urban art and street art festivals are a tool that is well suited to reach an interconnected and socially sustainable city?  The study is based on empirical material collected through a case study of Hammar- kullen Urban Art 2017. Through qualitative research interviews, the voices of people with a connection to the street art festival have been collected through interviews. As the festival took place in 2017, these interviews in combination with analyses of documents and field studies gave the study a reliable result on how urban art festivals can contribute to strengthening social sustainability. However, with the use of art in this aspect, dilemmas can follow concerning the peculiar qualities of places. Street art festivals are often used as a tool in the promotion of a socially sustainable city. By studying the street art festival Hammarkullen Urban Art 2017 the relationship between the societal goal of a socially sustainable city and the urban works of art is examined. Public art has become a tool for cities and areas to profile themselves in a different way from their previous image. The study claims that a number of dilemmas arise in the context between the societal goal and the urban art regarding place identity, placemaking and authenticity.  The study concludes that street art festivals have an inherent contradiction and are rather a tool for cities to promote themselves to fulfil the dominant culture’s desire for authenticity than a means to beautify the urban spaces. This position can also be seen in the Hammarkullen area as the incorporation of Hammarkullen Urban Art 2017’s artwork strengthens its identity as a cultural hub.

In recent times, the popularity and acceptance of urban art has gradually increased among residents of the community. Graffiti festivals are being arranged and large murals are beginning to be seen more and more in our cities. Graffiti has for many years been seen as a major societal problem and it has often been associated with crime. Today, graffiti is not associated to the same extent with crime among residents and it is easier to include graffiti as an art form in the public space. Graffiti can also be described as an effort to show up and express oneself in the city. Even though graffiti is more accepted today, there is still a policy in Stockholm, regarding painting and graffiti without a permit should be cleaned up within 24 hours, a so-called "zero tolerance for graffiti". Graffiti is usually illegal, although there are places where it is allowed to paint. It can be in the form of places or on so-called open or legal walls. One of the most popular places to practice graffiti in Sweden is Snösätragränd in Stockholm, which from being an old industrial area has developed into a graffiti area. In August 2020, the municipality of Stockholm began demolition of parts of the graffiti area, which has brought to the discussions about urban art as a de-prioritized art form in urban planning. There is thus a growing demand for the art form in society, but also signs of fear that it may lead to for example crime and littering. The purpose of this study is to create a deeper understanding of urban art and how urban art can be included in urban planning. It is thus important first to examine how public art is included and then understand what conditions the actors of urban art have for expressing their art in the public space. The knowledge about art in public spaces and about urban art is based on literature and research. Furthermore, the graffiti area Snösätragränd, which is currently facing demolition, has been chosen as a case study area to create a deeper understanding of the subject. The case study together with site visits, interviews and e-mail communications further contributes with a current and in-depth picture of the studied phenomenon in its context. The study concludes that there is both a need and a desire to view and express urban art in our cities. Furthermore, the study shows that the financial means for public art that exist today are insufficient to enable practitioners of urban art to perform and display their art in the public space. On the one hand, municipalities want to limit urban art with the motivation to avoid crime, on the other hand, there are also efforts to make room for artists to promote this art form. Finally, it is clear that there are different views on urban art and whether it should be included in the public space or not. The study is therefore important for understanding graffiti as an art form or a breeding ground for criminal activity. / Under senare tid har populariteten samt acceptansen för urban konst successivt ökat hos invånare i samhället. Det arrangeras bland annat olika graffitifestivaler och stora muralmålningar börjar synas mer och mer i våra städer. Graffiti har under många år setts som ett stort samhällsproblem och den har ofta associerats med kriminalitet. Idag associeras graffitti inte i lika stor utsträckning med kriminalitet bland invånarna och det är enklare att inkludera graffitti som en konstform i det offentliga rummet. Graffiti kan också beskrivas som en strävan att visa sig och yttra sig i staden. Även om graffiti idag är mer accepterat finns det fortfarande policy bland annat i Stockholm, gällande att målande och klottrande utan tillstånd ska saneras inom 24h, en så kallad ”nolltolerans för klottring”. Graffiti är oftast olagligt fast det finns ställen som det är tillåtet att måla på. Det kan vara i form av platser eller på så kallade öppna eller lagliga väggar. Ett av de mest populära ställen för att utöva graffiti i Sverige är Snösätragränd i Stockholm som från att vara ett gammalt industriområde utvecklats till ett graffitiområde. Augusti år 2020 påbörjade Stockholm stad rivningen i delarna av graffitiområdet, vilket har aktualiserat diskussionerna kring urban konst som en bortprioriterad konstform i stadsplaneringen. Det finns alltså en växande efterfrågan på konstformen inom samhället men också tecken på rädsla att det kan leda till bland annat brottslighet och nedskräpning. Syftet med denna studie är att skapa djupare förståelse för urban konst och hur urban konst kan inkluderas i stadsplaneringen. Det är således viktigt att undersöka hur offentlig konst inkluderas för att sedan förstå vilka förutsättningar den urbana konstens aktörer har för att uttrycka sin konst i det offentliga rummet. Med bakgrund av litteratur och forskning lyfts kunskap fram kring konst i offentliga rum och urban konst. Vidare har graffitiområdet Snösätragränd som idag står inför rivning, valts som fallstudieområde för att skapa djupare förståelse för ämnet. Fallstudien tillsammans med platsbesök, intervjuer och mejlkommunikation bidrar vidare med en aktuell och fördjupande bild av det studerade fenomenet i sitt sammanhang. Studiens slutsats är att det finns såväl ett behov som en önskan att beskåda och uttrycka urban konst i våra städer. Vidare visar studien på att de ekonomiska medlen för offentlig konst som finns idag är otillräckliga för att möjliggöra för utövare att uppföra och visa sin konst i det offentliga rummet. Å ena sidan vill kommuner begränsa urban konst med motivationen att undvika brottslighet, å andra sidan finns också insatser för att ge plats till konstnärer för att främja denna konstform. Det är slutligen tydligt att det finns olika åsikter om urban konst och om det bör inkluderas i det offentliga rummet. Studien är således viktig för att förstå graffiti som en konstform eller en grogrund för brottslig verksamhet.

Under senare tid har populariteten samt acceptansen för urban konst successivt ökat hos invånare i samhället. Det arrangeras bland annat olika graffitifestivaler och stora muralmålningar börjar synas mer och mer i våra städer. Graffiti har under många år setts som ett stort samhällsproblem och den har ofta associerats med kriminalitet. Idag associeras graffitti inte i lika stor utsträckning med kriminalitet bland invånarna och det är enklare att inkludera graffitti som en konstform i det offentliga rummet. Graffiti kan också beskrivas som en strävan att visa sig och yttra sig i staden. Även om graffiti idag är mer accepterat finns det fortfarande policy bland annat i Stockholm, gällande att målande och klottrande utan tillstånd ska saneras inom 24h, en så kallad ”nolltolerans för klottring”. Graffiti är oftast olagligt fast det finns ställen som det är tillåtet att måla på. Det kan vara i form av platser eller på så kallade öppna eller lagliga väggar. Ett av de mest populära ställen för att utöva graffiti i Sverige är Snösätragränd i Stockholm som från att vara ett gammalt industriområde utvecklats till ett graffitiområde. Augusti år 2020 påbörjade Stockholm stad rivningen i delarna av graffitiområdet, vilket har aktualiserat diskussionerna kring urban konst som en bortprioriterad konstform i stadsplaneringen. Det finns alltså en växande efterfrågan på konstformen inom samhället men också tecken på rädsla att det kan leda till bland annat brottslighet och nedskräpning. Syftet med denna studie är att skapa djupare förståelse för urban konst och hur urban konst kan inkluderas i stadsplaneringen. Det är således viktigt att undersöka hur offentlig konst inkluderas för att sedan förstå vilka förutsättningar den urbana konstens aktörer har för att uttrycka sin konst i det offentliga rummet. Med bakgrund av litteratur och forskning lyfts kunskap fram kring konst i offentliga rum och urban konst. Vidare har graffitiområdet Snösätragränd som idag står inför rivning, valts som fallstudieområde för att skapa djupare förståelse för ämnet. Fallstudien tillsammans med platsbesök, intervjuer och mejlkommunikation bidrar vidare med en aktuell och fördjupande bild av det studerade fenomenet i sitt sammanhang. Studiens slutsats är att det finns såväl ett behov som en önskan att beskåda och uttrycka urban konst i våra städer. Vidare visar studien på att de ekonomiska medlen för offentlig konst som finns idag är otillräckliga för att möjliggöra för utövare att uppföra och visa sin konst i det offentliga rummet. Å ena sidan vill kommuner begränsa urban konst med motivationen att undvika brottslighet, å andra sidan finns också insatser för att ge plats till konstnärer för att främja denna konstform. Det är slutligen tydligt att det finns olika åsikter om urban konst och om det bör inkluderas i det offentliga rummet. Studien är således viktig för att förstå graffiti som en konstform eller en grogrund för brottslig verksamhet. / In recent times, the popularity and acceptance of urban art has gradually increased among residents of the community. Graffiti festivals are being arranged and large murals are beginning to be seen more and more in our cities. Graffiti has for many years been seen as a major societal problem and it has often been associated with crime. Today, graffiti is not associated to the same extent with crime among residents and it is easier to include graffiti as an art form in the public space. Graffiti can also be described as an effort to show up and express oneself in the city. Even though graffiti is more accepted today, there is still a policy in Stockholm, regarding painting and graffiti without a permit should be cleaned up within 24 hours, a so-called "zero tolerance for graffiti". Graffiti is usually illegal, although there are places where it is allowed to paint. It can be in the form of places or on so-called open or legal walls. One of the most popular places to practice graffiti in Sweden is Snösätragränd in Stockholm, which from being an old industrial area has developed into a graffiti area. In August 2020, the municipality of Stockholm began demolition of parts of the graffiti area, which has brought to the discussions about urban art as a de-prioritized art form in urban planning. There is thus a growing demand for the art form in society, but also signs of fear that it may lead to for example crime and littering. The purpose of this study is to create a deeper understanding of urban art and how urban art can be included in urban planning. It is thus important first to examine how public art is included and then understand what conditions the actors of urban art have for expressing their art in the public space. The knowledge about art in public spaces and about urban art is based on literature and research. Furthermore, the graffiti area Snösätragränd, which is currently facing demolition, has been chosen as a case study area to create a deeper understanding of the subject. The case study together with site visits, interviews and e-mail communications further contributes with a current and in-depth picture of the studied phenomenon in its context. The study concludes that there is both a need and a desire to view and express urban art in our cities. Furthermore, the study shows that the financial means for public art that exist today are insufficient to enable practitioners of urban art to perform and display their art in the public space. On the one hand, municipalities want to limit urban art with the motivation to avoid crime, on the other hand, there are also efforts to make room for artists to promote this art form. Finally, it is clear that there are different views on urban art and whether it should be included in the public space or not. The study is therefore important for understanding graffiti as an art form or a breeding ground for criminal activity.