<p>Studien handlar om långtidssjuka, utlandsfödda kvinnors upplevelser av den arbetslivsinriktade rehabilitering de har fått och huruvida de upplever att den har varit betydelsefull, värdefull och stärkande för dem och i så fall på vilket sätt. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ metod och består av fem semistrukturerade intervjuer med kvinnor i åldern 45-52 år, som är födda i Mellanöstern och har bott i Sverige i mer än 20 år. Gemensamt för samtliga informanter är att de har diagnosen fibromyalgi. Studien visar på att kvinnorna i nuläget mår så dåligt att de sannolikt har ett större behov av medicinsk rehabilitering än arbetslivsinriktad rehabilitering. De upplever att sammanhållna rehabiliteringsprogram och samtalsstöd har varit de rehabiliteringsinsatser som har hjälpt dem i störst utsträckning.</p> / <p>The study is about long-term sick, immigrant women’s experiences of the vocational rehabilitation that they have received and whether they feel it has been important, valuable and strengthening and if so in what way. The study was conducted with a qualitative method and consists of five semi-structured interviews with women aged 45-52 years, who were born in the Middle East and have lived in Sweden for more than 20 years. Common to all informants is that they have been diagnosed with fibromyalgia. The study shows that the women currently are in such bad condition that they are likely to be in a greater need for medical rehabilitation than vocational rehabilitation. They feel that multiprofessional rehabilitation programmes and counselling have been the rehabilitation efforts that have helped them most.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:su-40394 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Barsch, Måna |
| Publisher | Stockholm University, Department of Education |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0028 seconds