Under de senaste fem åren har tilltagande intresse i svenska kommuner riktats mot arbete med sociala investeringar. För att utveckla förebyggande lösningar på sociala problem samarbetar olika aktörer i samverkansprojekt där expertkunnande nyttjas över organisatoriska gränser. På så vis utgör projekten värdefulla forum för såväl kunskapsöverföring mellan projektmedlemmar som utveckling av ny kunskap. Tidigare forskning visar emellertid att samverkansprojektens temporära natur innebär att kortsiktiga resultat sätts i fokus snarare än lärande utvärdering och kunskapsöverföring. Därtill har forskning påvisat att projektformen försvårar hantering och överföring av vunna erfarenheter och kunskaper vid upplösning av projekt, varför adekvata mekanismer för att hantera problemet betonats. Kunskapsöverföring i samband med projektorganisering har dock tidigare främst studerats i privata företag samtidigt som forskning om sociala investeringar och projektorganisering i offentlig sektor är begränsad. Föreliggande studie riktar därför intresse mot sociala investeringsfonders samverkansprojekt som kunskapsgenererande system i syfte att bidra med förståelse för hur organisatorisk kunskap kan hanteras för att stödja kunskapsöverföring inom och mellan samverkansprojekt. Med hänsyn till syftet anläggs en kvalitativ ansats och data har genererats via fallstudier av Norrköpings sociala investeringsfond samt två samverkansprojekt som bedrivs inom ramen för fonden. Dokumentstudier och intervjuer har i samspel med tidigare forskning beträffande organisatoriskt lärande, projektorganisering samt institutionell teori bidragit till studiens resultat. För att hantera och överföra kunskap inom och mellan samverkansprojekt i kommuner bidrar studien med förståelse för vikten av kontextanpassning av mekanismer för kunskapsöverföring efter kunskapsanspråk, institutionella arrangemang och avsatta resurser. I studien konstateras att olika grader av explicita mekanismer utgör ett system där mekanismer kompletterar varandra för att kunskap ska kunna överföras från individnivå till interorganisatorisk nivå. Resultaten visar även att ett starkt beroendeförhållande föreligger mellan enskilda projekt och aktiva ägare. Här framhåller vi vikten av projektöverskridande ägare etablerade på permanent basis som har möjlighet att hantera och överföra kunskap mellan enskilda projekt över tid och rum. Studien visar att ägarnas uppgift att tillgodose att projekt redan innan de initieras besitter tillräckliga kunskaper och förutsättningar för att kunna samverka är avgörande för att säkerställa ett kvalitetssäkrat arbete. På så sätt minskas risken med att fel återupprepas och fokus kan istället sättas på projektens huvudsakliga syfte, det vill säga social innovation.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-119878 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Petersson, Marcus, Engström, Per |
| Publisher | Linköpings universitet, Företagsekonomi, Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten, Linköpings universitet, Företagsekonomi, Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds