Lärare, pedagoger, författare, forskare och myndigheter – i stort sett alla som har en yrkesmässig koppling till fritidshem – har olika tankar, idéer och tal om som formar och omformar diskurser gällande fritidshemmets didaktik. Fritidshemmet har numera ett skolnära uppdrag och ska komplettera skolan. Fritidshemmets pedagogiska verksamhet är dock något annat än skolans vilket även motiverar behovet av denna studie. En pedagogisk verksamhet som bidrar till att stimulera elevers lärande och utveckling av förmågor genom att ha fokus på deras intressen, behov, nyfikenhet och erfarenhet. Fritidshemmets unika verksamhet kan möjliggöra en större självständighet i såväl val av innehåll samt med andra medel och metoder än skolans generellt mer inrutade verksamhet. Syftet med studien är att ur ett diskursteoretiskt perspektiv undersöka hur diskursen gällande didaktik i fritidshem framställs i tolv lärosätens självvärderingar och Universitetskanslersämbetets tolv yttrande vid bedömning av kvaliteten på grundlärarutbildningar med inriktning mot arbete i fritidshem. Utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv och en diskursanalytisk ansats studeras de diskursiva bilder som de olika institutionerna och myndigheten tilldelar begreppet didaktik i relation till undervisning i fritidshemmet och studenters blivande yrkesroll.Resultatet visar att det finns hegemoniska intentioner som riktas mot att förtydliga såväl didaktiken som den ämnesspecifika didaktiken i relation till fritidshemmets pedagogik. Examensmålet som uttalar att studenter specifikt ska visa förmåga att tillämpa sådan didaktik och ämnesdidaktik inklusive metodik som krävs för undervisning och lärande inom det fritidspedagogiska området och inom det eller de ämnen som utbildningen avser och för yrkesutövningen i övrigt blir en hegemonisk ekvivalenskedja i sig själv. Resultatet visar att begreppet didaktik beskrivs ur flera olika aspekter men vad som är fritidshemmets didaktik eller ämnesdidaktik redogörs inte mer än i ett fåtal antagonistiska exempel. Utifrån de analyserade texterna ger resultat ett den hegemoniska intentionen i att precisera didaktiken inte innebär att definiera begreppet utan snarare att beskriva på vilka sätt studenterna tillägnar sig denna didaktiska kompetens. / Teachers, educators, authors, researchers and authorities - virtually everyone who has a professional connection to School-Age Educare - have different thoughts, ideas and speeches that shape and reshape discourses regarding the didactics of the School-Age Educare. The School-Age Educare now has a school-based mission and will complement the school. The pedagogical activities are, however, something other than the school's needs, which also justifies the need for this study. An educational activity that helps to stimulate students' learning and development of abilities by focusing on their interests, needs, curiosity and experience. I believe that the School Age-Educare´s unique activities thus give children greater independence in both the choice of content and with other means and methods than the school's generally more structured activities do. The purpose of this study is to, from a discourse theoretical perspective, examine how the discourse regarding didactics in School-Age Educare is presented in twelve higher education institutions' self-evaluations and the University Chancellor's Office's twelve opinions when assessing the quality of primary teacher education with a focus on work in School-Age Educare. With a discourse theoretical approach, the discursive image that the various institutions and the authority give the concept of didactics in relation to teaching in School-Age Educare and students' future professional role is studied.The results show that there are hegemonic intentions aimed to clarify both the didactics and the subject-specific didactics in relation to the School-Age Educare pedagogy. The degree objective, which states that students must specifically demonstrate the ability to apply such didactics and subject didactics, including methodology required for teaching and learning in the School-Age Educare area and in the subject or subjects to which the education relates and for professional practice in general, becomes in itself a hegemonic chain of equivalence. The results show that the concept of didactics is described from several different aspects, but what the didactics of the School-Age Educare or subject didactics are, is not reported more than in a few antagonistic examples. The hegemonic intention of the University Chancellor's Office as an authority in specifying didactics does not mean defining the concept but rather describing the ways in which students acquire this didactic competence.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hkr-22161 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Söderholm, Jonas |
| Publisher | Högskolan Kristianstad, Fakulteten för lärarutbildning, Högskolan Kristianstad |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf, application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess, info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0033 seconds