Return to search

Hörs alla lika mycket? : Hur könsmönster skapas i musikundervisningens lägre åldrar

Mitt syfte var att titta på hur könsmönster gestaltas i musiksalen och vilket avkönen som har mest talutrymme och vidare hur detta kan komma att påverkalärande och instrumentval. Jag observerade fyra stycken klasser undermusikundervisningen på lågstadiet där data samlades in via fältanteckningar ochljudupptagningar. Jag valde att observera klass två och tre på lågstadiet under fyralektioner eftersom mycket av grunden till att våga ta för sig i musiksalen läggs vidtidig ålder. Jag kunde skönja vissa gemensamheter under mina observationer,vilket jag sorterade i fem teman som sedan låg till grund för mitt resultat. De femtemana blev: Det ledande ordet, Flickor pratar läxor, Musikdiskussioner medkönsmönster, Undvik stök med beröm och Flickan som säger emot. Jag kom framtill att killarna till övervägande del är de som tar det ledande ordet i musiksalenoch tjejerna är de som oftast reagerar med positiva kommentarer på det lärarensäger och som istället pratar om skolrelaterade saker. Jag såg också att elevernaidentifierade sig med artister som de redovisade om under två observationer ochatt det kunde kännas obekvämt att arbeta tillsammans kille och tjej.

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-124568
Date January 2016
CreatorsJonasson, Anna-Maria
PublisherUmeå universitet, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageSwedish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess

Page generated in 0.0017 seconds