Kriminalpolitik som politikämne har under de senaste åren ökat och polariserats och det ökande intresset kan förklaras med den negativa utvecklingen i Sverige gällande det dödliga våldet som ökar jämfört med de flesta länder i Europa där det dödliga våldet minskar. Sveriges riksdagspartier förespråkar sin egen kriminalpolitik som den bäst lämpade för att få bukt på kriminaliteten. Men vad säger forskningen om vilka brottsförebyggande metoder som borde användas? Hur väl nyttjas forskning i politik och hur förhåller sig de två fenomen till varandra? Syftet med denna uppsats är att redogöra för och analysera riksdagspartiernas kriminalpolitik och undersöka hur de förhåller sig till uttalad forskning kring brottsförebyggande arbete. Materialet som används är respektive riksdagspartis kriminalpolitik samt Brottsförebyggande rådets rapport som behandlar forskning kring insatser mot brott och otrygghet i socialt utsatta områden. Resultatet visar att riksdagspartiernas kriminalpolitik bygger till viss del på forskning men även bygger på åtgärder som forskning inte stöttar. Tydliga partipolitiska skiljelinjer var inte märkbart synliga och partierna delar både likheter och skillnader. Kriminalpolitik präglas dels av vetenskaplig kunskap men även av normer och värderingar. Diskussionsmässigt är en intressant aspekt att fundera på om kriminalpolitik och politik i allmänt endast går att bygga på forskning eller om det finns andra omständigheter att ta hänsyn till, exempelvis Sveriges invånare, väljarna och deras åsikter. / Criminal policy as a policy topic has increased and polarized in the last recent years and the increasing interest can be explained by the negative development in Sweden regarding the deadly violence which is increasing compared to most countries in Europe where the deadly violence is decreasing. Sweden's parliamentary parties advocate their own criminal policy as the most suitable for overcoming crime. But what does science say about which crime prevention methods work best? How well is science used in politics and how do the two phenomena relate to each other? The purpose of this study is to give an account of and analyse the parliamentary parties criminal policy and to examine how they relate to explicit research on crime prevention. The material used is the respective parliamentary party’s criminal policy and the Swedish National Council for Crime Prevention’s report, which discuss research on crime prevention and insecurity in socially disadvantaged areas. The results show that the parliamentary party's criminal policy is based on research but also on measures that research does not support. Clear partypolitical dividing lines were not noticeably visible and there were both similarities and differences between the parties. Criminal policy is partly characterized by scientific knowledge but also by norms and values. In terms of discussion, an interesting aspect to consider is whether criminal policy and policy in general can be based on only science or whether there are other circumstances to take into account, such as Sweden’s population, voters and their opinions.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hh-50457 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Johnsson, Maja |
| Publisher | Högskolan i Halmstad, Akademin för lärande, humaniora och samhälle |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds