<p>Syftet med denna studie är att undersöka hur en social robot kan användas inom svensk demensvård och vilka effekter den har på patienterna. Roboten som används är Paro, en japansk sälrobot som har tagits fram för att kunna ge samma effekter som levande djur i djurterapi. Kontakt med djur medför ofta aktivitet och vardagsglädje vilket även är viktiga begrepp i vård av människor med demens.</p><p>Studien genomfördes som en fem veckors fallstudie på ett vårdhem. Det empiriska materialet utgjordes av direkta observationer av de boendes interaktion med Paro samt halvstrukturerade intervjuer med personalen. Observationerna nedtecknades som fältanteckningar.</p><p>Resultatet pekar på att sälen, i likhet med riktiga djur, kan tillföra aktivitet och välmående för vissa individer samt stimulera en grupp till samtal och ökad social kontakt. Dock har personalen jämfört sälen med en betydligt enklare leksak och funnit att de hade liknande effekter vilket tyder på att dess proaktiva beteende och funktioner för taligenkänning inte är sofistikerade nog, alternativt hade kunnat uteslutas helt. Slutsatsen blir därför att Paro i viss utsträckning motsvarar förväntningarna men att nyttan av en avancerad robot ändå kan ifrågasättas.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:liu-56483 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Ivarsson, Emma |
| Publisher | Linköping University, Department of Computer and Information Science |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0077 seconds