<p>Standarden IAS 19, ersättningar till antällda, infördes den 1 januari 2005. Standarden behandlar fyra olika områden, ett av dem är ersättning efter avslutad anställning i form av pensioner. En förmånsbestämd pensionsplan innebär att en anställd vid pensionsavgång får en garanterad förmån. För att företaget på ett tillförlitligt sätt ska redovisa denna framtida skuld, måste de uppskatta ett antal olika aktuariella antaganden. Svårigheterna med dessa uppskattningar och vårt intresse för pensionsredovisning, mynnade ut i denna uppsats problemformulering: Hur sker och uppfattas arbetet med de aktuariella antagandena? Syftet är att genom en enkätstudie med företag på Stockholmsbörsen och telefonintervjuer med aktuarier kartlägga hur arbetet med de aktuariella antagandena ser ut och även skapa oss en uppfattning om hur respondenterna bedömer den nya standarden jämfört med tidigare praxis och norm.</p><p>Vi vill tolka och försöka förstå hur arbetet kan se ut hos de personer som arbetar med de aktuariella antagandena. I enlighet med den hermeneutiska kunskapssynen anser vi att kunskap om detta, inte uppnås genom mätning utan genom att tolka och förstå företagen och aktuariernas utsagor.Därför lämpar sig det hermeneutiska synsättet bäst. Den teoretiska referensramen utgörs av dels en bakgrund till IAS/IFRS och det svenska pensionssystemet och dels av en utförligare beskrivning av redovisningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna, där de aktuariella antagandena utgör en viktig del. Eftersom vi ansåg att den tidigare forskningen som fanns var användbar, valde vi ett deduktivt angreppssätt för att ta oss an studiens problem. Studien består som tidigare nämnt av både en kvantitativ undersökning i form av en enkät och en kvalitativ undersökning i form av telefonintervjuer. Anledningen till detta var att vi ville belysa samarbetet mellan aktuarier och företag och på så sätt få en djupare förståelse för ämnet.</p><p>Resultatet av studien visar att aktuarierna fått en mer betydande roll efter införandet av IAS 19, även om många företag uppskattar sina antaganden själva. Personalomsättning ansågs huvudsakligen vara svårast att uppskatta, medan diskonteringsräntan ansågs ha mest effekt på pensionsskulden. Företagen omprövade sina antaganden antingen med ett års eller ett kvartalsvis intervall. Den vanligaste redovisningsmetoden för de aktuariella vinsterna och förlusterna var korriodorregeln. Det var främst de större företagen som hade börjat gå över till den alternativa metoden, direkt mot eget kapital. Den nya standarden ansågs vara mer tillförlitlig och ge en mer enhetlig redovisning. Övergången till den nya standarden hade dock inneburit mycket merarbete och höga kostnader.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:umu-1240 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Ulin, Joanna, Kjellsson, Jenni |
| Publisher | Umeå University, Umeå School of Business, Umeå University, Umeå School of Business, Umeå : Handelshögskolan vid Umeå universitet |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.002 seconds