<p>Införandet av IAS 19 Employee Benefits medförde förändringar och nyheter i Svenska börsnoterade bolags sätt att redovisa förmånsbestämda pensionsplaner. IAS 19 ställer krav på en enhetlig redovisning av ett företags samtliga pensionsförpliktelser. Standarden fordrar en nuvärdeberäkning av pensionsförpliktelsen utifrån aktuariella antaganden fastställda av företaget samt en ökad upplysningsplikt för att underlätta bedömningen av pensionsskulder och pensionskostnader. Just redovisningen av förmånsbestämda pensionsplaner ses av många som komplicerat varför vi såg det som en utmaning att fördjupa oss i detta. Vår problemformulering blev därför:</p><p>Hur redovisar företag sina förmånsbestämda pensionsplaner enligt IAS 19?</p><p>Syftet med vår studie är att närmare granska de aktuariella antaganden som företagen fastställer samt hur processen med att ta fram antagandena ser ut. Som delsyfte har vi att dels kartlägga de aktuariella antagandena som företagen gjort och hur de redovisar de aktuariella vinsterna och förlusterna, dels att skapa en förståelse för vilka avväganden som görs i samband med valet av redovisningsmetod.</p><p>I vår litteraturgenomgång utgår vi ifrån regelverket, IAS 19, och går sedan vidare med en beskrivning de aktuariella antagandena, hur de fastställs samt problematiken kring dessa. Därefter behandlas aktuariella vinster och förluster samt redovisningen av dessa. Litteraturgenomgången avrundas med teori kring redovisningsval samt vinstmanipulering i samband med pensionsredovisning. Vi har valt att kombinera en kvantitativ och en kvalitativ metod där den kvantitativa består utav en kartläggning och den kvalitativa av intervjuer. Kartläggningen görs i syfte att få en överblick av pensionsredovisningen i svenska börsnoterade bolag och datainsamlingen sker utifrån årsredovisningar. Intervjuerna bidrar till en djupare förståelse för pensionsredovisningen och datainsamlingen skedde genom intervjuer med aktuarier och företag.</p><p>I vår analys framkommer att företagen när de fastställer sina antaganden ofta diskuterar med en aktuarie om vad som är rimligt att anta. Det förekommer att företag jämför antaganden med andra företag för att stämma av att de ligger inom ramen för vad marknaden ser som rimligt. Diskonteringsräntan vållar vissa problem eftersom löptiderna på pensionsförpliktelserna är så pass långa. Företagen uppger att de inte upplever några större problem vid fastställandet av aktuariella antagandena, men de svårigheter som ändå kan tänkas uppkomma skiljer sig respondenterna emellan. Valet att redovisa aktuariella vinster och förluster enligt korridorregeln baseras på den minskade volatilitet som detta medför för resultatet. Fördelar med att redovisa över eget kapital är den ökade transparens det medför samt att metoden upplevs som enkel. Nackdelar kan vara volatilitet som uppkommer som en följd av stora aktuariella vinster och förluster. Vad gäller vinstmanipulering i samband med pensionsredovisningen menar en aktuarie att det är fullt möjligt medan de andra aktuarierna hävdar att det hårt styrda regelverket utesluter sådana möjligheter.</p>

No description available.

No description available.

Införandet av IAS 19 Employee Benefits medförde förändringar och nyheter i Svenska börsnoterade bolags sätt att redovisa förmånsbestämda pensionsplaner. IAS 19 ställer krav på en enhetlig redovisning av ett företags samtliga pensionsförpliktelser. Standarden fordrar en nuvärdeberäkning av pensionsförpliktelsen utifrån aktuariella antaganden fastställda av företaget samt en ökad upplysningsplikt för att underlätta bedömningen av pensionsskulder och pensionskostnader. Just redovisningen av förmånsbestämda pensionsplaner ses av många som komplicerat varför vi såg det som en utmaning att fördjupa oss i detta. Vår problemformulering blev därför: Hur redovisar företag sina förmånsbestämda pensionsplaner enligt IAS 19? Syftet med vår studie är att närmare granska de aktuariella antaganden som företagen fastställer samt hur processen med att ta fram antagandena ser ut. Som delsyfte har vi att dels kartlägga de aktuariella antagandena som företagen gjort och hur de redovisar de aktuariella vinsterna och förlusterna, dels att skapa en förståelse för vilka avväganden som görs i samband med valet av redovisningsmetod. I vår litteraturgenomgång utgår vi ifrån regelverket, IAS 19, och går sedan vidare med en beskrivning de aktuariella antagandena, hur de fastställs samt problematiken kring dessa. Därefter behandlas aktuariella vinster och förluster samt redovisningen av dessa. Litteraturgenomgången avrundas med teori kring redovisningsval samt vinstmanipulering i samband med pensionsredovisning. Vi har valt att kombinera en kvantitativ och en kvalitativ metod där den kvantitativa består utav en kartläggning och den kvalitativa av intervjuer. Kartläggningen görs i syfte att få en överblick av pensionsredovisningen i svenska börsnoterade bolag och datainsamlingen sker utifrån årsredovisningar. Intervjuerna bidrar till en djupare förståelse för pensionsredovisningen och datainsamlingen skedde genom intervjuer med aktuarier och företag. I vår analys framkommer att företagen när de fastställer sina antaganden ofta diskuterar med en aktuarie om vad som är rimligt att anta. Det förekommer att företag jämför antaganden med andra företag för att stämma av att de ligger inom ramen för vad marknaden ser som rimligt. Diskonteringsräntan vållar vissa problem eftersom löptiderna på pensionsförpliktelserna är så pass långa. Företagen uppger att de inte upplever några större problem vid fastställandet av aktuariella antagandena, men de svårigheter som ändå kan tänkas uppkomma skiljer sig respondenterna emellan. Valet att redovisa aktuariella vinster och förluster enligt korridorregeln baseras på den minskade volatilitet som detta medför för resultatet. Fördelar med att redovisa över eget kapital är den ökade transparens det medför samt att metoden upplevs som enkel. Nackdelar kan vara volatilitet som uppkommer som en följd av stora aktuariella vinster och förluster. Vad gäller vinstmanipulering i samband med pensionsredovisningen menar en aktuarie att det är fullt möjligt medan de andra aktuarierna hävdar att det hårt styrda regelverket utesluter sådana möjligheter.

Idag erbjuder de flesta företag sina anställda en förmånsbestämd tjänstepension. Tjänstepensionen innebär för vissa företag stora kostnader och ska redovisas av företagen. IAS 19 - Ersättning till Anställda är den standard som börsnoterade koncerner i Sverige ska följa. Problematiken med redovisningen uppstår i och med att många antaganden ska göras om pensionsförpliktelsen. Ett antagande som ska göras är en förväntad avkastning på de förvaltningstillgångar som fonderar den förmånsbestämda pensionsplanen. Företagsledningen har en viss frihet i att göra det antagandet, men det ska på längre sikt spegla den faktiska avkastningen. Friheten i antagandet kan bidra till att företagen använder den förväntade avkastningen för earnings management. Uppsatsens syfte är att förklara om företagen använder det utrymme som finns i antaganden om förväntad avkastning på förvaltningstillgångarna för earnings management. Utifrån kännetecken på earnings management, som konstaterats i tidigare forskning, undersöker vi hur företag listade på Nasdaq OMX Stockholm använder den förväntade avkastningen. Vi antog en positivistisk kunskapssyn och studien genomfördes med en kvantitativ metod där vi utgick från informationen i företagens årsredovisningar. De 227 observationerna analyserades utifrån uppställda forskningsfrågor som utvecklats ifrån begrepp hämtade ur teorin. Empirin testades genom olika tillvägagångssätt. Utgångspunkten var uppsatsens undersökningsmodell, men andra undersökningsmetoder användes för att ge djup till analys och slutsats. Efter genomförd analys kan vi konstatera att inga samband hittades mellan de olika kännetecknen för earnings management och antaganden om förväntad avkastning. Trots att volatilitet rådde för den verkliga avkastningen så överensstämde den förväntade och faktiska avkastningen på längre sikt. Det tyder på att företagen följer de punkter som finns i IAS 19.

<p>Standarden IAS 19, ersättningar till antällda, infördes den 1 januari 2005. Standarden behandlar fyra olika områden, ett av dem är ersättning efter avslutad anställning i form av pensioner. En förmånsbestämd pensionsplan innebär att en anställd vid pensionsavgång får en garanterad förmån. För att företaget på ett tillförlitligt sätt ska redovisa denna framtida skuld, måste de uppskatta ett antal olika aktuariella antaganden. Svårigheterna med dessa uppskattningar och vårt intresse för pensionsredovisning, mynnade ut i denna uppsats problemformulering: Hur sker och uppfattas arbetet med de aktuariella antagandena? Syftet är att genom en enkätstudie med företag på Stockholmsbörsen och telefonintervjuer med aktuarier kartlägga hur arbetet med de aktuariella antagandena ser ut och även skapa oss en uppfattning om hur respondenterna bedömer den nya standarden jämfört med tidigare praxis och norm.</p><p>Vi vill tolka och försöka förstå hur arbetet kan se ut hos de personer som arbetar med de aktuariella antagandena. I enlighet med den hermeneutiska kunskapssynen anser vi att kunskap om detta, inte uppnås genom mätning utan genom att tolka och förstå företagen och aktuariernas utsagor.Därför lämpar sig det hermeneutiska synsättet bäst. Den teoretiska referensramen utgörs av dels en bakgrund till IAS/IFRS och det svenska pensionssystemet och dels av en utförligare beskrivning av redovisningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna, där de aktuariella antagandena utgör en viktig del. Eftersom vi ansåg att den tidigare forskningen som fanns var användbar, valde vi ett deduktivt angreppssätt för att ta oss an studiens problem. Studien består som tidigare nämnt av både en kvantitativ undersökning i form av en enkät och en kvalitativ undersökning i form av telefonintervjuer. Anledningen till detta var att vi ville belysa samarbetet mellan aktuarier och företag och på så sätt få en djupare förståelse för ämnet.</p><p>Resultatet av studien visar att aktuarierna fått en mer betydande roll efter införandet av IAS 19, även om många företag uppskattar sina antaganden själva. Personalomsättning ansågs huvudsakligen vara svårast att uppskatta, medan diskonteringsräntan ansågs ha mest effekt på pensionsskulden. Företagen omprövade sina antaganden antingen med ett års eller ett kvartalsvis intervall. Den vanligaste redovisningsmetoden för de aktuariella vinsterna och förlusterna var korriodorregeln. Det var främst de större företagen som hade börjat gå över till den alternativa metoden, direkt mot eget kapital. Den nya standarden ansågs vara mer tillförlitlig och ge en mer enhetlig redovisning. Övergången till den nya standarden hade dock inneburit mycket merarbete och höga kostnader.</p>

<p>Den information som företag lämnar i sina finansiella rapporter ger dess intressenter en möjlighet att analysera företagets verksamhet. Det är då av stor vikt att informationen är tillförlitlig, vilket i sin tur är beroende av egenskaperna hos det som mäts.</p><p>År 2004 kom nya normer för hur redovisning av pensioner skulle ske. En stor förändring var att företagen, istället för Finansinspektionen, skulle ta fram många av de antaganden som behövs vid beräkningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna. Dessa antaganden kan ha en stor påverkan på företagens finanser</p><p>vilket innebär en risk att de används i earnings management-syfte.</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida ett företags finansiella situation påverkar dess val av aktuariella antaganden vid beräkningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna.</p><p>De kvantitativa data som undersökningen bygger på insamlades från</p><p>årsredovisningar från 75 koncerner av ett ursprungligt urval av 272. Det material som hämtades utgjordes av aktuariella antaganden samt andra finansiella variabler som rapporterades i årsredovisningarna för år 2004 och 2005. Koncernerna delades in i två grupper utifrån förhållandet mellan pensionsförpliktelsen och totala tillgångar. Hypoteserna som genererades med stöd av teorier ifrågasätter huruvida</p><p>företag med signifikanta pensionsförpliktelser använder aktuariella antaganden i earnings management-syfte. Hypotes 1 testar huruvida koncerner med signifikanta pensionsförpliktelser i genomsnitt har gjort aktuariella antaganden som, ceteris paribus, ger ett lägre nuvärde på pensionsförpliktelsen. Hypotes 2 testar huruvida</p><p>gjorda aktuariella antaganden hos gruppen med signifikanta pensionsförpliktelser, ceteris paribus, ger ett lägre nuvärde på pensionsförpliktelsen än i gruppen med osignifikanta pensionsförpliktelser.</p><p>Hypotes 1 testades med regressionsanalys och kunde påvisa ett svagt samband mellan gjorda aktuariella antaganden och soliditet. Vid testningen av hypotes 2 användes ett oberoende grupp T-test och här kunde en liten skillnad urskiljas mellan de två grupperna. De samband och skillnader som kunde observeras visade sig dock inte vara statistiskt signifikanta vilket innebär en större risk för att resultaten har naturliga förklaringar.</p><p>I studien dras slutsatsen att det inte finns ett tydligt stöd för att hävda att earnings management förekommer i redovisningen av förmånsbestämda pensionsplaner hos noterade koncerner i Sverige.</p>

Standarden IAS 19, ersättningar till antällda, infördes den 1 januari 2005. Standarden behandlar fyra olika områden, ett av dem är ersättning efter avslutad anställning i form av pensioner. En förmånsbestämd pensionsplan innebär att en anställd vid pensionsavgång får en garanterad förmån. För att företaget på ett tillförlitligt sätt ska redovisa denna framtida skuld, måste de uppskatta ett antal olika aktuariella antaganden. Svårigheterna med dessa uppskattningar och vårt intresse för pensionsredovisning, mynnade ut i denna uppsats problemformulering: Hur sker och uppfattas arbetet med de aktuariella antagandena? Syftet är att genom en enkätstudie med företag på Stockholmsbörsen och telefonintervjuer med aktuarier kartlägga hur arbetet med de aktuariella antagandena ser ut och även skapa oss en uppfattning om hur respondenterna bedömer den nya standarden jämfört med tidigare praxis och norm. Vi vill tolka och försöka förstå hur arbetet kan se ut hos de personer som arbetar med de aktuariella antagandena. I enlighet med den hermeneutiska kunskapssynen anser vi att kunskap om detta, inte uppnås genom mätning utan genom att tolka och förstå företagen och aktuariernas utsagor.Därför lämpar sig det hermeneutiska synsättet bäst. Den teoretiska referensramen utgörs av dels en bakgrund till IAS/IFRS och det svenska pensionssystemet och dels av en utförligare beskrivning av redovisningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna, där de aktuariella antagandena utgör en viktig del. Eftersom vi ansåg att den tidigare forskningen som fanns var användbar, valde vi ett deduktivt angreppssätt för att ta oss an studiens problem. Studien består som tidigare nämnt av både en kvantitativ undersökning i form av en enkät och en kvalitativ undersökning i form av telefonintervjuer. Anledningen till detta var att vi ville belysa samarbetet mellan aktuarier och företag och på så sätt få en djupare förståelse för ämnet. Resultatet av studien visar att aktuarierna fått en mer betydande roll efter införandet av IAS 19, även om många företag uppskattar sina antaganden själva. Personalomsättning ansågs huvudsakligen vara svårast att uppskatta, medan diskonteringsräntan ansågs ha mest effekt på pensionsskulden. Företagen omprövade sina antaganden antingen med ett års eller ett kvartalsvis intervall. Den vanligaste redovisningsmetoden för de aktuariella vinsterna och förlusterna var korriodorregeln. Det var främst de större företagen som hade börjat gå över till den alternativa metoden, direkt mot eget kapital. Den nya standarden ansågs vara mer tillförlitlig och ge en mer enhetlig redovisning. Övergången till den nya standarden hade dock inneburit mycket merarbete och höga kostnader.

Den information som företag lämnar i sina finansiella rapporter ger dess intressenter en möjlighet att analysera företagets verksamhet. Det är då av stor vikt att informationen är tillförlitlig, vilket i sin tur är beroende av egenskaperna hos det som mäts. År 2004 kom nya normer för hur redovisning av pensioner skulle ske. En stor förändring var att företagen, istället för Finansinspektionen, skulle ta fram många av de antaganden som behövs vid beräkningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna. Dessa antaganden kan ha en stor påverkan på företagens finanser vilket innebär en risk att de används i earnings management-syfte. Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida ett företags finansiella situation påverkar dess val av aktuariella antaganden vid beräkningen av de förmånsbestämda pensionsplanerna. De kvantitativa data som undersökningen bygger på insamlades från årsredovisningar från 75 koncerner av ett ursprungligt urval av 272. Det material som hämtades utgjordes av aktuariella antaganden samt andra finansiella variabler som rapporterades i årsredovisningarna för år 2004 och 2005. Koncernerna delades in i två grupper utifrån förhållandet mellan pensionsförpliktelsen och totala tillgångar. Hypoteserna som genererades med stöd av teorier ifrågasätter huruvida företag med signifikanta pensionsförpliktelser använder aktuariella antaganden i earnings management-syfte. Hypotes 1 testar huruvida koncerner med signifikanta pensionsförpliktelser i genomsnitt har gjort aktuariella antaganden som, ceteris paribus, ger ett lägre nuvärde på pensionsförpliktelsen. Hypotes 2 testar huruvida gjorda aktuariella antaganden hos gruppen med signifikanta pensionsförpliktelser, ceteris paribus, ger ett lägre nuvärde på pensionsförpliktelsen än i gruppen med osignifikanta pensionsförpliktelser. Hypotes 1 testades med regressionsanalys och kunde påvisa ett svagt samband mellan gjorda aktuariella antaganden och soliditet. Vid testningen av hypotes 2 användes ett oberoende grupp T-test och här kunde en liten skillnad urskiljas mellan de två grupperna. De samband och skillnader som kunde observeras visade sig dock inte vara statistiskt signifikanta vilket innebär en större risk för att resultaten har naturliga förklaringar. I studien dras slutsatsen att det inte finns ett tydligt stöd för att hävda att earnings management förekommer i redovisningen av förmånsbestämda pensionsplaner hos noterade koncerner i Sverige.

Syftet med denna uppsats är att undersöka svenska noterade företags val av aktuariella antaganden och om det föreligger samband mellan dessa antaganden och tjänstepensionsplanens finansiella ställning. Funna samband antas indikera resultatmanipulation. För att beräkna nuvärdet av pensionsskulden krävs att företag uppskattar ett antal finansiella respektive demografiska variabler, vilka får en effekt på både balans- och resultaträkning. Genom att använda paneldata för företag noterade på Nasdaq OMX Stockholm under perioden 2013–2016 analyseras de finansiella aktuariella antagandena genom multipel regressionsanalys. Sambanden som undersöks är mellan de beroende variablerna lönetillväxt, prisinflation samt diskonteringsränta och de företagsspecifika oberoende variablerna fonderingsnivå samt pensionsskuldsnivå. Vi finner varierande stöd för dessa tre antaganden. Avseende antagandet för lönetillväxt finns inga signifikanta samband med de oberoende variablerna. Vårt resultat stödjer de förväntade sambanden mellan prisinflation och fonderingsnivå (+) samt mellan prisinflation och pensionsskuldsnivå (-). Vi finner vidare samband mellan företags val av diskonteringsränta och fonderingsnivå (+), samt mellan diskonteringsränta och pensionsskuldsnivå (+). Utifrån detta konstateras att det föreligger ett samband mellan pensionsplanens finansiella ställning och aktuariella antaganden hos svenska noterade företag. Dessa samband indikerar att viss resultatmanipulation förekommer.