Föreliggande studie undersökte relationen mellan startålder och slutlig behärskning i fonologi och icke-fonologi (ett samlingsbegrepp för morfosyntaktisk och idiomatisk brytning). Deltagarna var 200 spansktalande andraspråkstalare av svenska, 20 modersmålstalare av svenska (kontrollgrupp) och 28 lyssnare med svenska som modersmål. Slutlig förmåga i fonologi och icke-fonologi mättes genom två brytningsbedömningar av lyssnargruppen, en där talarnas faktiska röster användes för att mäta fonologisk förmåga och en där en syntetisk röst användes för att mäta icke-fonologisk förmåga. Studiens resultat visade att det fanns en stark negativ korrelation mellan startålder och slutlig behärskning för både fonologisk och icke-fonologisk förmåga. Korrelationen var starkare för fonologi än för icke-fonologi. Starålder visades även vara den starkaste prediktorn för inföddlik slutlig behärskning, även efter kontroller av andra prediktorer som ålder, vistelsetid i Sverige och grad av andraspråksanvändning (% i förhållande till L1). Sannolikheten att tillägna sig en inföddlik slutlig behärskning var högre ju tidigare startålder talarna hade och endast talare med startålder mellan 1 och 16 uppvisade inföddlikhet i både fonologi och icke-fonologi. Fler talare uppvisade inföddlikhet i icke-fonologi än i fonologi, vilket kan bero på den unika motoriska begränsning tillägnande av fonologi har.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-214039 |
Date | January 2022 |
Creators | Eriksson, Rasmus |
Publisher | Stockholms universitet, Institutionen för svenska och flerspråkighet |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds