Syftet med studien är att få ökad insikt i hur sånglärare med utgångspunkt i kursplanens mål om genrebreddning hanterar genreområdet jazzsång i sångundervisningen på gymnasieskolans estetiska program. Genom att intervjua fyra sångpedagoger verksamma på gymnasiets estetiska program har jag tagit reda på vad som enligt dem kan betecknas som ett genreenligt sound eller genrespecifika egenskaper speciellt viktiga för jazzsång, hur dessa kunskaper kan förmedlas till eleverna samt hur sångpedagoger använder sig av jazzsångens genrespecifika element i sångundervisningen. Studien har som sin teoretiska utgångspunkt ett sociokulturellt perspektiv med fokus på hur pedagoger använder olika redskap för att kommunicera och lära ut. För att få svar på mina frågor har använt mig av en halvstrukturerad intervjuform. Informanterna är alla yrkesaktiva sångpedagoger, två med en mer klassisk inriktning och två med afroinfriktning. Resultatet visar att jazz som genreområde är svårt för pedagogerna att definiera och ingår i undervisningen i den mån pedagogen styr det därhän. Informanterna beskriver hur jazzen inte bara används för att uppfylla målen om genrebredd, utan också som ett redskap för att mediera kunskap om olika sångtekniska moment som inte är genrebundna. Det framgår också att texten och det talade ordet återkommer som redskap i flera olika moment i jazzsångsundervisningen där jazz undervisas utan att vara ett redskap för att mediera något annat än just jazz i sångundervisningen. De intervjuade pedagogerna anser improvisation vara tyngdpunkten i jazzsångens genretypiska element, men att det varierar beroende på lärarens ämnessyn hur mycket eleverna får arbeta med detta moment. / This study will investigate how to attain a fuller and more versatile insight in how vocal teachers, with the syllabus requirements of genre width in mind, communicate the genre of jazz in their singing classes to learners from the upper secondary school, especially students attending the designed aesthetical programme. By interviewing four vocal coaches, all active teachers at different advanced Schools of Music, I have examined not only what, according to their specific knowledge, is to be considered the sound specific to jazz and the specific properties required for singing jazz, but also how this knowledge is imparted to learners. This is followed by how these aforementioned specific elements of jazz are used in a didactic capacity. The theoretical basis of this study, applying a socio-cultural perspective, focuses on how teachers use different tools to communicate and teach. To answer my questions I have worked with a semi-structured interview method. The informants are all professionally active, two with a classical approach towards singing and two with more of a jazz approach, which also includes their former training and education. The result demonstrates that jazz, as a genre, is difficult for the teachers to define, and is taught only when the teacher includes it in the lesson. The informants describe how jazz is used not only to fulfill the objectives of genre width, but also to mediate technical singing elements that are not genre linked. It also indicates that the text and spoken word recur as tools in various facets of learning jazz, especially when the didactic goal is to solely mediate the art of jazz singing. When interviewed, the educators emphasize the opinion that improvisation is the most important typical element in singing jazz, but to what degree students become acquainted with vocal improvisation is dependent upon how the teacher views the subject.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-28916 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Waite, Nellie |
| Publisher | Karlstads universitet, Musikhögskolan Ingesund |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0025 seconds