Denna studie syftar till att utforska och problematisera en specifik definition av musikterapi: den som användes av World Federation of Music Therapy från 1996 till 2011. Följande frågeställningar undersöks: vilket sorts språk används, på vilka sätt det finns outsagda förväntningar på förförståelse, vilken typ av definition den kan sägas vara samt om den är giltig och användbar. De teoretiska utgångspunkterna är hermeneutik, analytisk språkfilosofi i G. E. Moores efterföljd samt modern teoribildning kring definitioner enligt A. Gupta. För att svara på frågorna har metoden ”text tolkar text” använts. Definitionen har brutits mot andra texter från angränsande områden och försök har gjorts att fastställa vilken plats och vilken funktion den har i de traditioner den refererar till: musik, terapi och musikterapi. Resultatet visar att definitionen använder sig av ett utvidgat språk och den förutsätter en förförståelse för framför allt ”musik” som inte är intuitivt självklar. Definitionen förefaller också vara av typen explikativ analytisk definition samt en cirkeldefinition. Den är dock användbar och giltig utifrån vad Gupta kallar ”revisionsteorin för definitioner” då den kan användas som det Bruscia kallar ”arbetsdefinition”. / The purpose of this study is to examine and problematize a specific definition of music therapy: the 1996 to 2011 World Federation of Music Therapy definition. The following questions are raised: what kind of language is in use, in what way exist silent expectations regarding pre-understanding, what kind of definition is it and is it valid and useful? Theoretical starting points are hermeneutics, analytical philosophy of language in the tradition following G. E. Moore and modern theories concerning definitions according to A. Gupta. In order to answer the questions the method of ”text explains text” has been employed. The definition has been interpreted by using other texts from neighboring fields of research, and an attempt has been made to identify the place and function of the definition in the traditions it refers to: music, therapy and music therapy. The result show that the definition makes use of an expanded language and presupposes an understanding of above all ”music” that goes beyond what is intuitively self-evident. It appears to be an explicative analytical definition and a circular definition. However it is both valid and useful from the perspective of what Gupta calls the ”theory of revisions of definitions” and as such it is close to what Bruscia calls ”working definitions”.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kmh-5249 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Nestorsson Pettersson, Fredrik |
| Publisher | Kungl. Musikhögskolan, Institutionen för musik, pedagogik och samhälle |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds