Background: The majority of the children who undergo surgery experience severe anxiety prior to surgery. Preoperative anxiety should be avoided to reduce the psychological trauma. The nurse anesthetist should create a good contact and help the family cope with the frightening situation. There are both pharmacological and non-pharmacological ways to reduce anxiety. Aims: The purpose of the study is to describe the anesthetic nurses' experiences of anesthetizing children. Method: The study is based on interviews with twelve nurse anesthetists, operating at three of the sections on surgery center at one of Sweden's regional hospital. The interviews were based on semi-structured questions and analyzed using qualitative content analysis. Findings: Six categories emerged: parents, profession and compliance to different situations, the important meeting, premedication and external factors. Conclusion: An optimized premedication was highlighted as the most important factor for a successful anesthetic induction of children. If the child already had an intravenous line upon arrival at the surgical department it simplified the induction significantly. How well the parents handled the situation was also important for how the situation turned out. / Bakgrund: Att ett barn ska genomgå en operation är en händelse som påverkar hela familjen. En stor del av de barn som ska opereras upplever ångest och oro inför operationen. Preoperativ oro bör förebyggas för att minska det psykiska traumat. Anestesisjuksköterskan måste skapa en god kontakt och hjälpa familjen bemästra situationen. Det finns både farmakologiska och icke farmakologiska vägar för att minska oro och ångest. Syfte: Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att söva barn. Metod: Studien är baserad på intervjuer med tolv anestesisjuksköterskor, verksamma vid tre av sektionerna på operationscentrum vid ett av Sveriges regionsjukhus. Intervjuerna byggde på semistrukturerade frågor som analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sex kategorier framkom: föräldrar, yrkesutövandet, följsamhet till unika situationer, det viktiga mötet, premedicinering och yttre faktorer. Slutsats: En optimerad premedicinering framhölls som allra viktigast för en lyckad barnanestesi. Att barnet redan hade en intravenös infart vid ankomst till operationsavdelningen förenklade induktionen betydligt. Hur väl föräldrarna hanterade situationen hade även det stor betydelse för hur situationen föll ut, en nervös förälder kunde förvärra barnets oro medan en trygg förälder kunde hjälpa till att lugna barnet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-117054 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Bang, Isabell, Allanius Koskenniemi, Åsa |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, Institutionen för omvårdnad |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds