Syftet med denna studie är att utifrån några pedagogers beskrivningar bidra med kunskap om undervisning i läsförståelse för elever med intellektuell funktionsnedsättning och autismspektrumtillstånd i grundsärskolans årskurser 7-9 och på gymnasiesärskolans nationella program. Studien bygger på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sex pedagoger verksamma inom grundsärskolan och gymnasiesärskolan och som undervisar i ämnet svenska. Resultaten analyseras utifrån begrepp hämtade från sociokulturell teori, nämligen fysiska och intellektuella redskap, den proximala utvecklingszonen samt scaffolding/ kommunikativa stöttor. Resultatet visar att pedagogerna ser läsförståelseförmågan som en grund för elevernas möjligheter till självständighet och delaktighet i samhället. Undervisning i läsförståelse ses som avgörande för elevernas läsförståelseutveckling. Skolans ansvar att tillgodose undervisning utifrån elevernas individuella behov och förutsättningar betonas. Organiseringen av undervisning utifrån elevernas individuella behov innebär att olika undervisningsmetoder, hjälpmedel och elevgrupperingsmetoder används. Lärarens aktiva roll, engagemang och förtrogenhet med olika metoder ses som grundläggande för framgångsrik undervisning. En gemensam uppfattning är att fortlöpande, intensiv och repetitiv undervisning ger bäst resultat. Pedagogerna i grundsärskolan och på gymnasiesärskolans individuella program uttrycker att tillgängliga tids- och personalresurser möjliggör en sådan undervisning, medan pedagogerna på gymnasiesärskolans nationella program menar att den schemalagda undervisningen i svenska är otillräcklig för att tillgodose fortlöpande undervisning. Baserat på det beskrivna behovet av fortlöpande, intensiv och repetitiv undervisning i läsförståelse, diskuteras i resultatdiskussionen om tidsresurserna är tillräckliga i aktuella elevgrupper på gymnasiesärskolans nationella program för en hållbar läsutveckling. Om man vidhåller att god läsförståelse är en grundläggande förutsättning för fullt deltagande i det moderna svenska samhället och att syftet med utbildning är att förbereda eleverna för ett ansvarsfullt liv i samhället, så är min mening att undervisning i läsförståelse i hög grad bör prioriteras inom såväl grundsärskolan som gymnasiesärskolan. / The purpose of this study – based on the accounts of qualified teachers – is to add to our understanding of teaching reading comprehension to pupils with intellectual disabilities and autistic spectrum disorders in Compulsory Schools for children with learning impairments grades 7-9 and those undergoing the Upper Secondary School national curriculum for pupils with learning disabilities. The study builds on qualitative, semi-structured interviews with six educators, all active within either Compulsory Schools for children with learning impairments or Upper Secondary Schools for pupils with learning disabilities, and all of them Swedish language teachers. The results are analyzed on the basis of terms used in socio-cultural theory, namely physical and intellectual tools, the proximal development zone and ‘scaffolding’ (communicative supports). Results show that teachers see the ability of children to read and understand as fundamental to their prospects of becoming free individuals able to participate in society. Teaching pupils reading comprehension is viewed as pivotal to their ability to progressively understand what they read. Emphasis is laid on the responsibility of schools to provide education based on assessing the needs of each individual child. The organization of teaching structured around pupils’ individual needs means that a range of methods, aids and pupil groups is used. The active role and personal involvement of the teacher along with his/her familiarity with a broad range of methods is seen as fundamental to successful teaching. The prevailing view is that on-going, thorough and repetitive teaching produces the best results. Teachers in Compulsory Schools for children with learning impairments along with those in Upper Secondary Schools running individual programs for pupils with learning disabilities assert that available resources in the form of time and staff make this kind of teaching achievable, while teachers in Upper Secondary Schools running national programs maintain that timetabled lessons in Swedish are insufficient to provide progressive teaching. Based on the need for on-going and repetitive teaching in reading comprehension as described above, I discuss if the time allotted to present pupil groups in Upper Secondary Schools’ national programmes is adequate for tenable reading comprehension teaching. If we maintain that good reading comprehension is a fundamental requisite for full participation in modern Swedish society and that the goal of this education is to prepare pupils for a responsible life in society, it is my opinion that teaching in reading comprehension should be given high priority in both Compulsory Schools for children with learning impairments and Upper Secondary Schools for pupils with learning disabilities.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-46919 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Shaposhnikov, Harriet Helena |
| Publisher | Karlstads universitet, Institutionen för pedagogiska studier |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds