Bakgrund: Barnmisshandel är ett omfattande problem i Sverige och världen. Trots höga anmälningssiffror är det varje år en omfattande underrapportering av barnmisshandel och misstanke om misshandel mot barn. Forskning visar att misshandel av barn har negativ prospektiv inverkan på barns mående och hälsa. Att barn far illa förbises alltför ofta av sjuksköterskor och annan vårdpersonal på grund av bristande kompetens och kännedom inom ämnet. Syfte: Att, utifrån svenska vårdprogram, riktlinjer och handlingsplaner, belysa vad som beskrivs gällande bemötande av barn som far illa. Metod: Litteraturstudie där resultatet baserades på 19 dokument från olika regioner och landsting i Sverige, samt 1 nationellt dokument från Socialstyrelsen. Resultat: Att bemöta barn som far illa kräver kompetens, närvaro och en professionell medvetenhet. Barn berättar sällan själva om sin utsatthet och därför åligger det dem som jobbar med barnen att våga fråga om våld och utsatthet för att kunna upptäcka barn som far illa. Barnets rätt till ett åldersorienterat bemötande, som utgår ifrån barnets mognad och ålder, skall alltid kombineras med att bemöta barnet med respekt och integritet. Detta blir särskilt viktigt om barnet utsatts för någon form av våld eller övergrepp. Att vårdpersonal är lyhörd och tar barns berättelser på allvar är essentiellt i bemötandet av barn och vårdpersonal skall alltid utgå ifrån att det som barnet berättar om är sant. Konklusion: Ett gott bemötande av barn som far illa bygger på en rad olika aspekter som sjuksköterskor skall kunna förväntas följa. Parallellt med resultatet framkom dock yttring om stora brister i evidensunderlaget. Även en kunskapslucka gällande bemötande av barn som far illa har kunnat konstateras. / Background: Child abuse is a widespread problem in Sweden and the world. Every year there is a substantial under-reporting of child abuse and suspected abuse against children. Research shows that child abuse has a negative prospective impact on children's health. Signals and signs that a child is abused are far too often overlooked by nurses and other healthcare professionals due to lack of expertise and knowledge on the subject. Aim: To elucidate the context of personal treatment towards abused children, based on Swedish health care programmes, guidelines and action plans. Method: Literature review based on 20 Swedish regional and national health care programmes and guidelines. Findings: Encountering abused children requires expertise, presence and professional awareness. Children rarely speak out spontaneously about their vulnerability and therefore it is essential that those who work with children dare to ask about violence and vulnerability in order to detect child abuse. The child's right to an age oriented treatment, which is based on the child's maturity and age, should always be combined with the child’s right to respect and integrity. This is especially important if the is child a victim of any form of violence or abuse. Health professionals must be sensitive and keen and take children's stories seriously, and they must always be on the assumption of what the child says is true. Conclusion: A good personal treatment of children experiencing child abuse is based on a variety of aspects that nurses should be expected to follow. Major gaps of evidence and references were revealed parallelly with the results. Furthermore, a gap of knowledge was identified regarding personal treatment of abused children.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-272379 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Deminger, Magdalena |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0028 seconds