No description available.

Bakgrund: Barnmisshandel är ett omfattande problem i Sverige och världen. Trots höga anmälningssiffror är det varje år en omfattande underrapportering av barnmisshandel och misstanke om misshandel mot barn. Forskning visar att misshandel av barn har negativ prospektiv inverkan på barns mående och hälsa. Att barn far illa förbises alltför ofta av sjuksköterskor och annan vårdpersonal på grund av bristande kompetens och kännedom inom ämnet.   Syfte: Att, utifrån svenska vårdprogram, riktlinjer och handlingsplaner, belysa vad som beskrivs gällande bemötande av barn som far illa.   Metod: Litteraturstudie där resultatet baserades på 19 dokument från olika regioner och landsting i Sverige, samt 1 nationellt dokument från Socialstyrelsen.   Resultat: Att bemöta barn som far illa kräver kompetens, närvaro och en professionell medvetenhet. Barn berättar sällan själva om sin utsatthet och därför åligger det dem som jobbar med barnen att våga fråga om våld och utsatthet för att kunna upptäcka barn som far illa. Barnets rätt till ett åldersorienterat bemötande, som utgår ifrån barnets mognad och ålder, skall alltid kombineras med att bemöta barnet med respekt och integritet. Detta blir särskilt viktigt om barnet utsatts för någon form av våld eller övergrepp. Att vårdpersonal är lyhörd och tar barns berättelser på allvar är essentiellt i bemötandet av barn och vårdpersonal skall alltid utgå ifrån att det som barnet berättar om är sant.  Konklusion: Ett gott bemötande av barn som far illa bygger på en rad olika aspekter som sjuksköterskor skall kunna förväntas följa. Parallellt med resultatet framkom dock yttring om stora brister i evidensunderlaget. Även en kunskapslucka gällande bemötande av barn som far illa har kunnat konstateras. / Background: Child abuse is a widespread problem in Sweden and the world. Every year there is a substantial under-reporting of child abuse and suspected abuse against children. Research shows that child abuse has a negative prospective impact on children's health. Signals and signs that a child is abused are far too often overlooked by nurses and other healthcare professionals due to lack of expertise and knowledge on the subject. Aim: To elucidate the context of personal treatment towards abused children, based on Swedish health care programmes, guidelines and action plans. Method: Literature review based on 20 Swedish regional and national health care programmes and guidelines. Findings: Encountering abused children requires expertise, presence and professional awareness. Children rarely speak out spontaneously about their vulnerability and therefore it is essential that those who work with children dare to ask about violence and vulnerability in order to detect child abuse. The child's right to an age oriented treatment, which is based on the child's maturity and age, should always be combined with the child’s right to respect and integrity. This is especially important if the is child a victim of any form of violence or abuse. Health professionals must be sensitive and keen and take children's stories seriously, and they must always be on the assumption of what the child says is true. Conclusion: A good personal treatment of children experiencing child abuse is based on a variety of aspects that nurses should be expected to follow. Major gaps of evidence and references were revealed parallelly with the results. Furthermore, a gap of knowledge was identified regarding personal treatment of abused children.

Thesis (Ph.D. (Public Health)) -- University of Limpopo, 2022 / Background: The increase in diabetes prevalence is often accompanied by comorbidities and complications, which negatively impact on the quality of life of patients. Poor dietary intake and physical inactivity lead to obesity and contribute to diabetes prevalence and poor outcomes. Non-diabetic family members of patients are already at risk of developing diabetes due to a family history of the disease. Therefore, this study was aimed at developing and implementing a family-centred nutrition and exercise diabetes care programme for better outcomes and fewer new cases. Methodology: This study employed a mixed method approach, where convergent parallel design was used where quantitative and qualitative data were collected. For the quantitative strand, 400 subjects participated in the study (i.e., 200 diabetes patients and 200 family members). Diabetes patients were selected using stratified random sampling from rural clinics, while family members were selected using the sampled patients. For the qualitative strand, 17 diabetes patients were purposively sampled, and data saturation was reached. Two set of questionnaires (for patients and family members) were used to collect quantitative data, while one-on-one interviews with patients were used to collect qualitative data. Phase 2 involved development and validation of an intervention program. The validation involved a process where professional experts were used for validation using Delphi technique. Phase 3 included implementation and program evaluation wherein post-implementation quantitative survey was conducted on 100 participants (50 patients and 50 family members), who were purposively sampled from list of those who participated in Phase 1. Quantitative data was analysed using SPSS Software v27.0, while qualitative data analysed using 8 Steps of Tesch’s inductive, descriptive open coding technique. Results: In Phase 1, the results showed that over half of patients (57%), compared to 38% of family members, were obese; and that most patients (75%), compared to 55% of family members, had abdominal obesity. Close to half of patients (45%), compared to 31% of family members, had overall excellent nutrition and exercise diabetes care knowledge. The majority of patients (73%), compared with 25% of family members, had overall positive attitudes towards nutrition and exercise diabetes care. Only 15% of diabetes patients compared with 9% of family members had overall good practice vi related to nutrition and exercise diabetes care. In Phase 3, it was reported that the majority of both patients (84%) and family members (100%), respectively indicated that the organization of the educational intervention was commendable. All patients (100%) and family members (100%) indicated that the health education strategies used stimulated their interest and were very helpful to their learning. Conclusion: A family-centred nutrition and exercise diabetes care programme was developed, implemented and evaluated. Diabetes patients and family members indicated that the intervention was helpful to their learning and met their expectations. Therefore, there is an urgent need for the adoption of the family-centred nutrition and exercise diabetes care programme to achieve healthy eating and increased physical activity. The adoption of healthy eating and physical activity among diabetes patients and their non-diabetic family members will subsequently lead to better diabetes outcomes, and minimizing new cases, respectively.

Thesis (MOccTher (Interdisciplinary Health Sciences. Occupational Therapy))--University of Stellenbosch, 2010. / AFRIKAANSE OPSOMMING: AGTERGROND Dit is bekend dat vroeggebore babas met ʼn baie lae geboortemassa ʼn hoër insidensie van ontwikkelings-, gedrags- en mediese agterstande en verskeie leerprobleme toon teen die tyd dat hulle skoolgaande ouderdom bereik. Kommer bestaan ook oor die omgewingseffek van die neonatale intensiewe sorgeenheid op die sensoriese ontwikkeling van die vroeggebore baba en hoe dit tot bogenoemde agterstande kan bydra. Daar is verskillende benaderings wat daarop aanspraak maak dat hulle die probleem kan oplos, met kangaroemoedersorg (‘kangaroo mother care’) en ontwikkelingsorg (‘developmental care’) wat in die literatuur uitgesonder is as besonders belowend. Met die aanvang van hierdie studie was daar nog geen empiriese studies in die literatuur gerapporteer wat enige aansprake van hierdie benaderings bevestig het nie. Daar was dus ʼn behoefte vir ʼn empiries-nagevorsde program wat prakties in die neonatale intensiewe eenheid toegepas kon word met die oog op die vermindering van omgewingstressors ten opsigte van die vroeggebore baba se sensoriese sisteme. DOEL Die doel met die studie was om die invloed te bepaal van ʼn Sensoriese Ontwikkelingsorgprogram (‘Sensory Developmental Care Programme’), wat ʼn spesifieke kangaroemoedersorg- protokol insluit, op die sensoriese ontwikkeling van die vroeggebore baba met 'ʼn baie lae geboortemassa tot en met die ouderdom van 18 maande (gekorrigeerde ouderdom). METODOLOGIE ʼn Ewekansig-gekontroleerde studie is uitgevoer. Die studiesteekproef het bestaan uit 89 vroeggebore babas met ʼn baie lae geboortemassa wat in ʼn periode van 24 maande toegelaat is tot die neonatale eenheid van Tygerberg Hospitaal in Kaapstad, Suid-Afrika. Die babas is gewerf op grond van sekere kriteria en is dan daarna ewekansig aan een van twee groepe toegeken: 1) die intervensiegroep het sorg ontvang volgens die Sensoriese Ontwikkelingsorgprogram vir 10 dae; en 2) die kontrolegroep het ook vir 10 dae die standaardsorg van die eenheid ontvang. Die intervensiegroep het uit 45 babas bestaan, van wie 22 die studie voltooi het, terwyl die kontrolegroep uit 44 babas bestaan het van wie 20 die studie voltooi het. Beide studiegroepe is opgevolg op 6, 12 en 18 maande (gekorrigeerde ouderdom), by welke geleentheid die Sensoriese Funksietoets vir Babas (‘Test of Sensory Functions in Infants’) telkens toegepas is vir die assessering van sensoriese ontwikkeling. Op 18 maande (gekorrigeerde ouderdom) is ʼn assessering met die Griffiths Ontwikkelingskaal ook gedoen om funksies in die ander ontwikkelingsareas van die babas te bepaal. Toetsresultate is geanaliseer met behulp van herhaalde ANOVAmetings en die Bonferoni t-prosedure om die effek van die Sensoriese Ontwikkelingsorgprogram op die sensoriese ontwikkeling van die babas tot en met 18 maande (gekorrigeerde ouderdom) te bepaal. RESULTATE Die resultate van die vergelyking van die prestasie van beide groepe (groep-effek), gemeet met behulp van die Sensoriese Funksietoets vir Babas, is van groot belang vir hierdie studie. Die intervensiegroep het betekenisvol verskil op die totale telling (p<0.00), sowel as op die volgende vier van die vyf subtoets-tellings: respons op diepdruk (‘tactile deep pressure’) (p<0.03); motoriese aanpassingsreaksies (p<0.03); visuele tas-integrasie (p<0.00); en respons op vestibulêre stimulasie (p<0.01). GEVOLGTREKKING Die resultate van die studie dui aan dat die babas in die intervensiegroep baat gevind het by die Sensoriese Ontwikkelingsorgprogram met betrekking tot hul sensoriese funksies tot en met die ouderdom van 18 maande (gekorrigeerde ouderdom). Die Sensoriese Ontwikkelingsorgprogram het geblyk prakties sowel as suksesvol te wees met betrekking tot sy doel. Die Program sou daarom met vrug in ander neonatale intensiewe sorgeenhede aangewend kon word. / ENGLISH ABSTRACT: BACKGROUND Premature infants of very low birth weight are known to be inclined to developmental, medical, behavioural and various learning deficiencies by the time they reach schoolgoing age. Concerns have been raised about the effect of the neonatal intensive care unit environment on the sensory development of the premature infant and how this could contribute to these deficiencies. Various approaches claim to address this problem, of which kangaroo mother care and developmental care have in the literature been singled out as particularly promising. However, at the commencement of this study no empirical studies had been reported in the literature to confirm any of the claims of these approaches. Therefore, a need existed for an empirically researched programme that could be practically applied in the neonatal intensive care unit with a view to reducing environmental stressors regarding the sensory systems of the premature infant. AIM The aim of this study was to determine the influence of a Sensory Developmental Care Programme, which incorporated a specific kangaroo mother care protocol, on the sensory development of the very low birth weight premature infant, up to the age of 18 months (corrected age). METHODOLOGY A randomised controlled study was conducted. The study sample consisted of 89 very low birth weight premature infants, admitted during a 24-month period to the neonatal care unit at Tygerberg Hospital in Cape Town, South Africa. The infants were recruited by means of certain criteria and then randomly assigned to one of two groups: 1) the intervention group was cared for according to the Sensory Developmental Care Programme for ten recorded days; and 2) the control group that received the standard care of the unit, also for ten days. The intervention group consisted of 45 infants of whom 22 completed the study, while the control group consisted of 44 infants of whom 20 completed the study. Both study groups were followed up at six, 12 and 18 months (corrected age) when the Test of Sensory Functions in Infants was used to do a sensory developmental assessment. At 18 months (corrected age) a Griffiths Developmental Scale assessment was also conducted to determine function in other areas of development. Test results were analysed using repeated measures of ANOVA, and the Bonferoni t procedure to determine the effect that the Sensory Developmental Care Programme had on the sensory development of the infant up to 18 months (corrected age). RESULTS The results of the comparison of the performance of both groups (group effect), measured by the Test of Sensory Functions in Infants are of great importance to this study. The intervention group had a significant difference on the total score (p<0.00), as well as on the following four of the five sub-tests scores: reactivity to tactile deep pressure (p<0.03); adaptive motor functions (p<0.03); visual-tactile integration (p<0.00); and reactivity to vestibular stimulation (p<0.01). CONCLUSION The results of this study signify that the infants in the intervention group benefited from the Sensory Developmental Care Programme concerning their sensory functions up to the age of 18 months (corrected age). The Sensory Developmental Care Programme was demonstrated to be both practical and successful in terms of its aims. The Programme could therefore be fruitfully utilised in other neonatal intensive care units.

<p>Studiens syfte var att undersöka det pedagogiska mötet ur ett elevperspektiv. Vilka olika typer av möten upplever en elev och hur påverkas hon/han av dessa? Sju intervjuer genomfördes med elever som gick sista året på Omvårdnadsprogrammet. Undersökningen gjordes genom en öppen riktad intervju. Studien var kvalitativ och fem olika teman kunde urskiljas, det var mötet med kompisar, mötet med lärare, mötet med handledare, mötet med patienter och mötet med självet. Under varje tema framkom olika aspekter som haft betydelse för ungdomars lärande och utveckling. Analysen fördjupades med hjälp av Moira von Wright och hennes begrepp för att beskriva det pedagogiska mötet. Kompisar hade stor betydelse för hur ungdomarna upplevde utbildningen. Studien tyder på att ungdomarna insåg att de hade föreställningar om varandra men att dessa förändrades med tiden när de lärde känna varandra närmare. Eleverna upplevde att de flesta lärarna på Omvårdnadsprogrammet hade ett som von Wright beskriver relationellt perspektiv och ingick i en helhet tillsammans med eleven och att de lärde av varandra. Lärarna såg eleven som ett vem och inte ett vad. Handledaren var en viktig person för att den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen av lärandet skulle fungera väl. Eleven ville känna att handledaren brydde sig och var intresserad av dennes lärande. I mötet med patienter fick ungdomarna stor erfarenhet av människor med olika behov. De träffade människor som befann sig i olika livssituationer som gav dem en ökad förståelse för de svårigheter människor kan råka ut för. De utvecklade den reflexiva processen och i mötet utvecklades också förmågan att bemöta människor i och med att de lärde av patientens reaktioner. Ungdomarna upplevde att de även utvecklade den egna personligheten. De hade lärt känna sig själva och sina egna reaktioner och blivit öppnare som personer och vågade vara sig själva. I och med mötet med människor med svåra sjukdomar och handikapp hade deras insikt mognat och de hade också fått en annan livssyn.</p><p>Seen or unseen? Upper secondary school students experience of pedagogical meetings. The aim of my study was to investigate the pedagogical meeting at an upper secondary school from a student perspective. What different kinds of meetings do students experience and how are the students influenced by them? Seven students from the third year at the Nursing Care Programme have been interviewed. Five qualitative categories or themes have been discerned, namely the meeting with friends, the meeting with teachers, the meeting with instructors, the meeting with patients and the meeting with themselves. In every category I have discovered important aspects of learning and development on behalf of the students. My analysis has been inspired by Moira von Wright`s conception of a pedagogical meeting. Friends were important for the students` educational experience in general. The results show that the teenagers tend to better understand the minds of each other and gradually change within themselves as they learn to know one another more. The students thought that most of the teachers at the Nursing Care Programme participated entirely in the social, pedagogical and mutual development of the students over time, which von Wright describes as the relationship of equals. The teachers tend to look upon the students as a who instead of a what. The instructor was an important person for the education at the working place. The students wanted the instructor to take care of them and be interested in their learning potential. In the meeting with patients, the students learned a lot about different people and their behaviour. They meet people who find themselves in different stages of life and come to understand the hardships and trouble that are sometimes linked to a human life experience. In doing so, the students developed a reflexive process which allows them to be more open to other people, by meeting them beyond the reaction of the moment, and, indeed, to dare being themselves. By meeting a large number of patients with diseases and various forms of handicap, the students learned more about themselves in the relative and shivering time span of life that awaits us all, and new thoughts keep growing as they gradually understand and tend to look upon life in a new and different way.</p>

<p><em> </em></p><p><em> </em></p><p> <em>Introduktion</em></p><p><em></em><em> </em><p> </p><p> </p><p> </p><p>Övervikt och fetma (BMI > 25 respektive BMI > 30) ökar i omfattning i hela världen och så även i Sverige. Prevalensen av övervikt/fetma i Sverige är ca 44 % och specifikt i Sandvikens kommun så är drygt hälften av den vuxna befolkningen överviktig/fet vilket ökar risken för ohälsa och sjukdom.</p><p>Det är angeläget att hitta de personer som löper risk att utveckla alternativt redan har övervikt/fetma för att kunna förebygga och behandla. Med tidig upptäckt och rätt behandling så gynnas förstås patienten i första hand, men även sjukvården och samhället i stort då detta i förlängningen minskar kostnaderna. I denna studie undersöktes hur ett vårdprogram som ska användas för upptäckt och behandling av övervikt/fetma tillämpades på tre hälsocentraler i Sandvikens kommun under två månader hösten 2005.</p><p>Metod</p><p>Utgångspunkten för vårdprogrammet med tillhörande flödesschema är att man mäter BMI först. Mätning ska ske på alla patienter som söker vård inom Primärvården Gästrikland – inte bara de patienter som specifikt söker för övervikt eller fetma. Kontroller gjordes först av hur många patienter som fick BMI uppmätt under vald tidsperiod och beroende på resultat av BMI-mätning kontrollerades därefter hur många patienter som fick behandling.</p><p>Resultat</p><p>Av totalt antal patienter som besökte hälsocentralerna under vald tidsperiod kontrollerades BMI på 6 %. Av dessa hade 38 % ett BMI som enligt vårdprogrammet skulle leda till erbjudande om behandling. Vid kontroll av behandling så hade i stort sett alla patienter fått någon form av behandling men med utgångspunkt från andra vårdprogram och orsaker än just övervikt och fetma. En femtedel av de 38 % fick behandling pga. sin övervikt/fetma och endast ett fåtal fick diagnos " övervikt/fetma".</p></p><p>Konklusion</p><p>Då så få patienter fick sitt BMI kontrollerat och därefter behandlades enligt vårdprogrammet finns misstanken att undersökt vårdprogram inte används överhuvudtaget. Detta skulle kunna bero på att personalen inte känner till dess existens alternativt inte finner vårdprogrammet användarvänligt. Det är synnerligen viktigt att använda sig av bevisat effektiva metoder för upptäckt och behandling av övervikt/fetma men oavsett metod så gäller förstås att de som ska använda sig av metoderna också känner till dem samt finner metoderna möjliga att använda i dagligt arbete.</p> / <p>Introduction</p><p> </p><p>The number of overweight (BMI > 25) and obese (BMI > 30) people is rising worldwide and also in Sweden where the prevalence is 44 %. In the municipality of Sandviken more than half of the population is overweight or obese and that could lead to poor health and/or sickness. It is important to find the persons in risk of developing overweight/obesity and the people who already are overweight/obese to be able to prevent or to give treatment. Early discovery and correct treatment will of course benefit the patient but it will also lower the costs for the healthcare system. The purpose of this study was to investigate the practical use of a program for identification and treatment of overweight/obesity in three health clinics in the municipality of Sandviken during two months in 2005.</p><p>Method</p><p>The starting-point of the program is to measure BMI. BMI should be measured on all patients who seek care and treatment at the health clinic – not just the ones who want help because of overweight or obesity. The first control was therefore to see how many of all the patients who visited the health clinic who got their BMI measured. The second control was to see how many of those patients who got treatment according to the program.</p><p>Results</p><p>BMI were measured on 6 % of all the patients who visited the health clinics. Out of these patients, 38 % had a BMI that should lead to an offer of treatment according to the program. Almost all of the 38 % did get treatment but for other reasons and diagnoses than overweight or obesity which only one fifth of the 38 % got. Very few got the diagnose "overweight/obesity".</p><p><em></em><p> </p></p><p>Conclusions</p><p>With such low figures of BMI-measuring and treatment according to the program, you could suspect that the program is not in use at all. The reason for this could be that the staff at the health clinics does not know that the program exists or that they do not find the program user-friendly. It is very important to use effective methods for identification and treatment of overweight/obesity, but no matter what method – the most important thing is that the staff who is supposed to adopt these methods is well acquainted with them and also finds them useful in their daily work.</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka och förstå hur killar i årskurs 3 på gymnasiets omvårdnadsprogram upplever sin situation som unga män på en kvinnodominerande yrkesutbildning. Analysen grundar sig i tidigare forskning om unga män i utbildning i allmänhet, unga män på omvårdnadsprogrammet, män som studerar till sjuksköterskor, manliga sjuksköterskor samt genus- och maskulinitetsteori. Ett kvalitativt tillvägagångssätt</p><p>valdes och fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem unga män som går sista året på omvårdnadsprogrammet. Resultat visar att killarna generellt är positiva till utbildningen, både när det gäller deras</p><p>upplevelser i klassrummet och på fältet. Omgivningens inställning till valet av utbildning varierar, likaså har killarna delade åsikter om vilka som får störst utrymme i klasserna,</p><p>tjejerna eller killarna. På fältet upplever de flesta att de har fått ett positivt bemötande men att de ibland, på grund av få manliga kolleger, inte känt en så stark gemenskap. Det verkar som att killarna upplever att det finns olika kommunikationsstilar mellan män och kvinnor och att</p><p>det skulle kunna bli bättre, såväl i skolan som på fältet, med fler män inom omvårdnad.</p> / <p>The aim of this study is to investigate and understand how young men on the healthcare programme experience their situation as young men in a women-dominated vocational education. The analysis is based on earlier research on young men in education in general, young men on the health care programme, male student nurses, male nurses, masculinity and gender – and masculinity theories. A qualitative method was chosen and five semi structured interviews were carried out with five young men in their third year on the health care programme. The result indicates that the boys in general are positive to the education, both when it comes to their experiences in the classroom and on the field. Relatives and friends opinion of the choice of education varies and so does the young men opinions about who gets the largest space in the classroom, the girls or the boys. On the field most of the boys experience that they recive a friendly treatment but that they sometimes, due to few male co workers, not have felt any fellowship. It seams like the boys experience that men and women have different communication styles and that it would be better, both in school and practice, if there were more men in the fields of nursing.</p>

Studiens syfte var att undersöka det pedagogiska mötet ur ett elevperspektiv. Vilka olika typer av möten upplever en elev och hur påverkas hon/han av dessa? Sju intervjuer genomfördes med elever som gick sista året på Omvårdnadsprogrammet. Undersökningen gjordes genom en öppen riktad intervju. Studien var kvalitativ och fem olika teman kunde urskiljas, det var mötet med kompisar, mötet med lärare, mötet med handledare, mötet med patienter och mötet med självet. Under varje tema framkom olika aspekter som haft betydelse för ungdomars lärande och utveckling. Analysen fördjupades med hjälp av Moira von Wright och hennes begrepp för att beskriva det pedagogiska mötet. Kompisar hade stor betydelse för hur ungdomarna upplevde utbildningen. Studien tyder på att ungdomarna insåg att de hade föreställningar om varandra men att dessa förändrades med tiden när de lärde känna varandra närmare. Eleverna upplevde att de flesta lärarna på Omvårdnadsprogrammet hade ett som von Wright beskriver relationellt perspektiv och ingick i en helhet tillsammans med eleven och att de lärde av varandra. Lärarna såg eleven som ett vem och inte ett vad. Handledaren var en viktig person för att den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen av lärandet skulle fungera väl. Eleven ville känna att handledaren brydde sig och var intresserad av dennes lärande. I mötet med patienter fick ungdomarna stor erfarenhet av människor med olika behov. De träffade människor som befann sig i olika livssituationer som gav dem en ökad förståelse för de svårigheter människor kan råka ut för. De utvecklade den reflexiva processen och i mötet utvecklades också förmågan att bemöta människor i och med att de lärde av patientens reaktioner. Ungdomarna upplevde att de även utvecklade den egna personligheten. De hade lärt känna sig själva och sina egna reaktioner och blivit öppnare som personer och vågade vara sig själva. I och med mötet med människor med svåra sjukdomar och handikapp hade deras insikt mognat och de hade också fått en annan livssyn. Seen or unseen? Upper secondary school students experience of pedagogical meetings. The aim of my study was to investigate the pedagogical meeting at an upper secondary school from a student perspective. What different kinds of meetings do students experience and how are the students influenced by them? Seven students from the third year at the Nursing Care Programme have been interviewed. Five qualitative categories or themes have been discerned, namely the meeting with friends, the meeting with teachers, the meeting with instructors, the meeting with patients and the meeting with themselves. In every category I have discovered important aspects of learning and development on behalf of the students. My analysis has been inspired by Moira von Wright`s conception of a pedagogical meeting. Friends were important for the students` educational experience in general. The results show that the teenagers tend to better understand the minds of each other and gradually change within themselves as they learn to know one another more. The students thought that most of the teachers at the Nursing Care Programme participated entirely in the social, pedagogical and mutual development of the students over time, which von Wright describes as the relationship of equals. The teachers tend to look upon the students as a who instead of a what. The instructor was an important person for the education at the working place. The students wanted the instructor to take care of them and be interested in their learning potential. In the meeting with patients, the students learned a lot about different people and their behaviour. They meet people who find themselves in different stages of life and come to understand the hardships and trouble that are sometimes linked to a human life experience. In doing so, the students developed a reflexive process which allows them to be more open to other people, by meeting them beyond the reaction of the moment, and, indeed, to dare being themselves. By meeting a large number of patients with diseases and various forms of handicap, the students learned more about themselves in the relative and shivering time span of life that awaits us all, and new thoughts keep growing as they gradually understand and tend to look upon life in a new and different way.

Introduktion        Övervikt och fetma (BMI &gt; 25 respektive BMI &gt; 30) ökar i omfattning i hela världen och så även i Sverige. Prevalensen av övervikt/fetma i Sverige är ca 44 % och specifikt i Sandvikens kommun så är drygt hälften av den vuxna befolkningen överviktig/fet vilket ökar risken för ohälsa och sjukdom. Det är angeläget att hitta de personer som löper risk att utveckla alternativt redan har övervikt/fetma för att kunna förebygga och behandla. Med tidig upptäckt och rätt behandling så gynnas förstås patienten i första hand, men även sjukvården och samhället i stort då detta i förlängningen minskar kostnaderna. I denna studie undersöktes hur ett vårdprogram som ska användas för upptäckt och behandling av övervikt/fetma tillämpades på tre hälsocentraler i Sandvikens kommun under två månader hösten 2005. Metod Utgångspunkten för vårdprogrammet med tillhörande flödesschema är att man mäter BMI först. Mätning ska ske på alla patienter som söker vård inom Primärvården Gästrikland – inte bara de patienter som specifikt söker för övervikt eller fetma. Kontroller gjordes först av hur många patienter som fick BMI uppmätt under vald tidsperiod och beroende på resultat av BMI-mätning kontrollerades därefter hur många patienter som fick behandling. Resultat Av totalt antal patienter som besökte hälsocentralerna under vald tidsperiod kontrollerades BMI på 6 %. Av dessa hade 38 % ett BMI som enligt vårdprogrammet skulle leda till erbjudande om behandling. Vid kontroll av behandling så hade i stort sett alla patienter fått någon form av behandling men med utgångspunkt från andra vårdprogram och orsaker än just övervikt och fetma. En femtedel av de 38 % fick behandling pga. sin övervikt/fetma och endast ett fåtal fick diagnos " övervikt/fetma". Konklusion Då så få patienter fick sitt BMI kontrollerat och därefter behandlades enligt vårdprogrammet finns misstanken att undersökt vårdprogram inte används överhuvudtaget. Detta skulle kunna bero på att personalen inte känner till dess existens alternativt inte finner vårdprogrammet användarvänligt. Det är synnerligen viktigt att använda sig av bevisat effektiva metoder för upptäckt och behandling av övervikt/fetma men oavsett metod så gäller förstås att de som ska använda sig av metoderna också känner till dem samt finner metoderna möjliga att använda i dagligt arbete. / Introduction   The number of overweight (BMI &gt; 25) and obese (BMI &gt; 30) people is rising worldwide and also in Sweden where the prevalence is 44 %. In the municipality of Sandviken more than half of the population is overweight or obese and that could lead to poor health and/or sickness. It is important to find the persons in risk of developing overweight/obesity and the people who already are overweight/obese to be able to prevent or to give treatment. Early discovery and correct treatment will of course benefit the patient but it will also lower the costs for the healthcare system. The purpose of this study was to investigate the practical use of a program for identification and treatment of overweight/obesity in three health clinics in the municipality of Sandviken during two months in 2005. Method The starting-point of the program is to measure BMI. BMI should be measured on all patients who seek care and treatment at the health clinic – not just the ones who want help because of overweight or obesity. The first control was therefore to see how many of all the patients who visited the health clinic who got their BMI measured. The second control was to see how many of those patients who got treatment according to the program. Results BMI were measured on 6 % of all the patients who visited the health clinics. Out of these patients, 38 % had a BMI that should lead to an offer of treatment according to the program. Almost all of the 38 % did get treatment but for other reasons and diagnoses than overweight or obesity which only one fifth of the 38 % got. Very few got the diagnose "overweight/obesity".   Conclusions With such low figures of BMI-measuring and treatment according to the program, you could suspect that the program is not in use at all. The reason for this could be that the staff at the health clinics does not know that the program exists or that they do not find the program user-friendly. It is very important to use effective methods for identification and treatment of overweight/obesity, but no matter what method – the most important thing is that the staff who is supposed to adopt these methods is well acquainted with them and also finds them useful in their daily work.

Syftet med denna studie är att undersöka och förstå hur killar i årskurs 3 på gymnasiets omvårdnadsprogram upplever sin situation som unga män på en kvinnodominerande yrkesutbildning. Analysen grundar sig i tidigare forskning om unga män i utbildning i allmänhet, unga män på omvårdnadsprogrammet, män som studerar till sjuksköterskor, manliga sjuksköterskor samt genus- och maskulinitetsteori. Ett kvalitativt tillvägagångssätt valdes och fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem unga män som går sista året på omvårdnadsprogrammet. Resultat visar att killarna generellt är positiva till utbildningen, både när det gäller deras upplevelser i klassrummet och på fältet. Omgivningens inställning till valet av utbildning varierar, likaså har killarna delade åsikter om vilka som får störst utrymme i klasserna, tjejerna eller killarna. På fältet upplever de flesta att de har fått ett positivt bemötande men att de ibland, på grund av få manliga kolleger, inte känt en så stark gemenskap. Det verkar som att killarna upplever att det finns olika kommunikationsstilar mellan män och kvinnor och att det skulle kunna bli bättre, såväl i skolan som på fältet, med fler män inom omvårdnad. / The aim of this study is to investigate and understand how young men on the healthcare programme experience their situation as young men in a women-dominated vocational education. The analysis is based on earlier research on young men in education in general, young men on the health care programme, male student nurses, male nurses, masculinity and gender – and masculinity theories. A qualitative method was chosen and five semi structured interviews were carried out with five young men in their third year on the health care programme. The result indicates that the boys in general are positive to the education, both when it comes to their experiences in the classroom and on the field. Relatives and friends opinion of the choice of education varies and so does the young men opinions about who gets the largest space in the classroom, the girls or the boys. On the field most of the boys experience that they recive a friendly treatment but that they sometimes, due to few male co workers, not have felt any fellowship. It seams like the boys experience that men and women have different communication styles and that it would be better, both in school and practice, if there were more men in the fields of nursing.