Bakgrund: Sexuella övergrepp är en traumatisk händelse och en av de värsta kränkningar en människa kan utsättas för. Det är större chans att tonåringen polisanmäler händelsen, kommer på återbesök och positivt bearbetar krisen om tonåringen upplever sig ha blivit väl omhändertagen av vårdpersonalen under den akuta fasen och känner sig trodd. Syfte: Syftet var att undersöka vårdpersonalens erfarenheter av vilket psykosocialt stöd som finns i det akuta skedet för tonåringar som söker vård efter sexuella övergrepp på en akutmottagning för barn och ungdom samt en akutmottagning för våldtagna och vad de anser kan behöva förbättras. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta sjukvårdpersonal som arbetar på akutmottagning och med erfarenhet av att möta tonåringar som har utsatts för sexuella övergrepp. Resultat: Fem huvudkategorier framkom utifrån vårdpersonalens erfarenheter: Finnas där och vara närvarande, samtala om det som hänt, känslomässigt stöd – nödvändigt men svårt, identifiera känsloyttringar hos tonåringar och mer utbildning behövs. Samt tio underkategorier som beskrev innehållet. Slutsats: I studien framkom olikheter mellan enheterna om arbetssätt, samtal, uppföljning och patientgrupper. Sexuella övergrepp kommer aldrig att kunna stoppas helt, därför behöver sjukvården göra sitt allra bästa för att dem utsatta ska få en ärlig chans att känna sig trygga även på lång sikt och ta sig igenom traumat. / Background: Sexual abuse is a traumatic experience and one of the worst violations a person can be a subject to. There is a better chance that the teenager will report the incident, come back for follow up and positively process the crisis if the teenager feels that the healthcare staff have cared for him or her during the emergency phase and feels being believed. Aim: The aim was to examine the experience of the healthcare staff regarding the psychosocial support available in the acute phase for teenagers who seek care for sexual abuse at an emergency room for children and adolescents as well as an emergency room for raped persons and what they believe may need improvement. Method: Semi-structured interviews were conducted with eight healthcare professionals working at the emergency room and with experience of meeting teenagers who have been sexually abused. Results: Five main categories emerged based on the experience of healthcare professionals: Being there and being present, talk about what happened, emotional support – necessary but difficult, identify emotional expressions in teenager and more education is needed. The content was described in ten subcategories. Conclusion: The study revealed differences between the units on working methods, conversations, follow-up and patient groups. Sexual abuse will never stop completely, which is why health care needs to do its very best to give those vulnerable people an honest chance to feel secure even in the long term and get through the trauma.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-415318 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Bardén, Malin, Hågebrand, Ylva |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för kvinnors och barns hälsa |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0063 seconds