Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan hamnar ofta i situationer där samverkan med andra organisationer är nödvändig. På en skadeplats leds arbetet av både ambulans, räddningstjänst och polis. För att detta arbete ska flyta på och främja patient omhändertagandet krävs det en god samverkan mellan dessa organisationer. Forskning visar på att trots att alla parter vill samverka sker detta inte alltid då varje organisation arbetar var för sig trots den tydliga viljan att samverka gränslöst. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av samverkan mellan blåljuspersonal på skadeplats. Metod: Metoden som användes i denna studie var en kvalitativ intervjustudie. Det genomfördes 15 semistrukturerade intervjuer som sedan transkriberades och sammanfördes till ett resultat genom ett kvalitativt induktivt tillvägagångssätt enligt Elo och Kyngäs metod. Resultat: Resultatet pekar på att samverkan mellan blåljuspersonal oftast fungerar väldigt bra men att det finns brister. De brister som framkom var framförallt i kommunikationen. Det var även viktigt att ha någon form av personkännedom, detta för att lättare känna en sammanhållning mellan organisationerna. Inte bara vi och dem utan mer en gemenskap, en teamkänsla. Slutsats: Samverkan mellan blåljusorganisationerna sker på bästa sätt när arbetet följer de strukturer och koncept som finns samt när organisationerna strävar efter samma mål. En tydlighet i både kommunikation och ledarskap är viktigt för att få arbete att gå framåt. / Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan befinner sig ofta i situationer där samarbete med andra yrken är nödvändigt. På en olycksplats leds arbetet av både ambulans, räddningstjänst och polis. För att göra detta arbete flytande och tillräckligt för patientsäkerheten måste de tre organisationerna arbeta tillsammans. Även om forskning visar att organisationerna vill arbeta tillsammans är det inte alltid så. Varje organisation arbetar för sig själv trots viljan att samarbeta och göra gränsen mellan organisationerna mer gränslös. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenhet av samarbeten mellan akutorganisationer på olycksplatsen. Metod: Metoden i denna studie var en kvalitativ intervjustudie. Femton semistrukturerade intervjuer genomfördes, som sedan transkriberades och kombinerades till ett resultat genom en kvalitativ induktiv ansats enligt Elo och Kyngäs metod. Resultat: Resultaten som framkom visade att samverkan mellan räddningspersonal oftast fungerar mycket bra men att det finns brister. Bristerna var främst när det gällde kommunikation. Det var också viktigt att ha någon form av personlig kunskap till varandra, detta för att göra det lättare att känna en sammanhållning mellan yrkesgrupperna. Inte bara de och vi, mer en gemenskap där arbetet görs som ett team. Slutsats: Samverkan mellan akutorganisationerna är som mest flytande när arbetet följer befintliga strukturer och koncept och när organisationerna strävar efter samma mål. Tydlighet i både kommunikation och ledarskap är viktigt för att arbetet ska gå smidigt.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-113024 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Hultén, Matilda, Jofré, Angelica |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds