Denna studie presenterar en empiriskt välgrundad bild av inställningar till våld i radikalnationalistiska rörelser samt av hur dessa (re)konstrueras och upprätthålls inom organisationer. Studien utgörs av en hermeneutisk inramningsanalys av texter, artiklar, podcasts, radioprogram och dokumentärer av och om radikalnationalistiska aktörer. Studiens resultat visar en inom radikalnationalismen gemensam världsbild av att ”det egna folket” (den vita rasen / den västerländska identiteten) är hotat av en flyktinginvasion och att staten är ovillig eller inkapabel att skydda detta folk. I detta upplevda katastrofala läge anser sig radikalnationalisterna skyldiga att skydda folket i statens ställe. Våld ses inte som ett självändamål, men däremot som ett naturligt medel i kampen för folkets överlevnad, vilket man inte tar avstånd från om det anses nödvändigt. Den radikalnationalistiska rörelsen anser sig vara utsatta såväl fysiskt som politiskt av systemet och av meningsmotståndare, vilket enligt deras resonemang gör det nödvändigt att ibland använda sig av nödvärnsvåld. Organisationernas officiella riktlinjer uppmuntrar nödvärnsvåld i syfte att skydda sig själv, sina kamrater och sin organisations heder. Internt uttalas radikaliserade varianter av detta resonemang där det beskrivs att våld alltid kan motiveras med självförsvar i och med att vårt folk är under attack och därmed behöver försvaras. / This study presents an empirically founded description of attitudes towards violence in radical nationalist social movements and of how these are (re)constructed within organisations. The analysis has been made through a hermeneutical frame analysis of texts, podcasts, documentaries and radio programmes about and issued by radical nationalist actors. The result shows that the radical nationalist movement has a collective world view of “their own people” as threatened by a refugee invasion from which the state is unwilling to protect said people. Nationalist actors see it as their responsibility to protect the people where the state fails to do so. Violence is not seen as an end, but as a natural means in the fight for survival, which will not be disregarded if perceived as advantageous. The movement sees itself as victim to physical and political injustice from the system and from political opponents, which in their view justifies use violence in self protecting purposes. Official guidelines encourage violence to protect oneself, one’s comrades and the honour of the organisation. A radicalized version is that violence always can be motivated with self-defence because “our people” is seen as under attack and needs to be defended. / Populärvetenskaplig sammanfattning Denna studie syftar till att undersöka och presentera en bild av inställningar till våld i radikalnationalistiska miljöer samt hur dessa kommer till och förändras inom organisationer. Radikalnationalism är detsamma som vad som i vardagligt tal kallas ”högerextremism”, men då man vid en närmre titt kan se att rörelsen inte går att placera på en klassisk höger-vänster-skala så har jag valt att istället använda begreppet radikalnationalism. För att nå mitt syfte har jag använt mig av inramningsteori (framing theory), vilket är en vetenskaplig metod i syfte att fånga hur organisationer konstruerar och upprätthåller en gemensam verklighet och identitet. Metoden har här använts för att se om det finns en kollektiv syn på våld inom den radikalnationalistiska rörelsen och hur denna i så fall ser ut. Studiens resultat visar att den radikalnationalistiska rörelsen har en gemensam världsbild där samhället befinner sig i fullständigt kaos, där ”det egna folket” (den vita rasen / det västerländska folket) är hotat av en flyktinginvasion och där staten är ovillig eller inkapabel att skydda detta folk. I detta upplevda katastrofala läge anser sig radikalnationalisterna skyldiga att skydda folket i statens ställe, vilket skall göras genom en framtida revolution. Våld ses inte som ett självändamål, men däremot som ett naturligt och nödvändigt medel i kampen för folkets överlevnad, vilket man inte tar avstånd från om det anses hjälpa kampen framåt. Utöver detta instrumentella våld anser sig den radikalnationalistiska rörelsen vara utsatta såväl fysiskt som politiskt av systemet och av meningsmotståndare, vilket gör det nödvändigt att ibland använda sig av nödvärnsvåld. Organisationernas officiella riktlinjer uppmuntrar nödvärnsvåld i syfte att skydda sig själv, sina kamrater och sin organisations heder. Internt uttalas radikaliserade varianter av detta resonemang där det beskrivs att våld alltid kan motiveras med självförsvar i och med att vårt folk är under attack och därmed behöver försvaras.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:sh-37520 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Beskow, Sofia |
| Publisher | Södertörns högskola, Sociologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0027 seconds