No description available.

<p>Uppsatsens syfte är att söka förklara politiska våldet i Indien utrifrån tre perspektiv; territoriell odelbarhet, nationalism och fundamentalism. Avgränsningen är de etniska minoriteterna; assameser, bodo, kashmirer, muslimer, naga, sikher, tripura och ursprungsstammar. Åren som uppsatsen har fokus på är 1985-2000. Uppsatsen är en fallstudie av Indien där åtta olika etniska minoriteter är studieobjekt. Maryland Universitys MAR-databas, Uppsala universitets UCDP-databas samt South Asia Terrorism Portal (SATP-databasen) fungerar som huvudsakliga källor.</p><p>Resultatet visar att den territoriella odelbarheten har stark förklaringskraft i de flesta av fallen (sju av åtta) i Indien. Nationalismen är en förklaring i vissa av studieobjekten medan fundamentalismen i endast i fåtal av fallen. För muslimernas del ger dessa perspektiv ingen förklaring för det politiska våldet.</p>

<p>Why engage if it risks your life?</p><p>Motives to participation in labour unions among women in Colombia</p><p>Essay in Political Science D-level</p><p>Author: Susanna Svensson</p><p>Tutor: Hans Lödén</p><p>Why do people choose to participate in politics when it is such a small chance that you actually make a change? Also political participation favours the collective and therefore you do not get any personal advantages for your contribution. Even more interesting is the question of why you participate when it puts yourself in a position of danger? Colombia is considered to be the most dangerous country to be a member of labour unions in and it would therefore be a context where it is unlikely to find participation. This study is based on thirteen qualitative interviews with Colombian female union members with the aim to understand why people engage in labour unions despite threats of violence and other obstacles, when the most likely would be to abstain from action. The overall research question is: Why do women in Colombia participate in labour unions in spite of violence or threats of violence and other obstacles?</p><p>The study is framed by the attribution theory. The attribution theory is used to explain why people act as they do and states that there are both external and internal attributions as well as stable and unstable. The theory has been used to set up research question, an interview template, and to analyse the material.</p><p>The most of the interviewed persons had been violated because of there activism in labour unions. Many of them had been threatened to their lives. The study finds that their beliefs in rights and equality are crucial to explain why they participate in union activism. So is their environment in which they grew up. Moreover, the social life and the international support that the unions provides is also important for their engagement.</p>

Sedan flera år förs ett arbete i Sverige för att motverka ”våldsbejakande extremism” och ”radikalisering”, samtidigt som delar av detta arbete har kritiserats både utifrån sin hur det har definierat sina begrepp och hur det praktiskt har genomförts. Av denna anledning är det av intresse att närmare granska detta arbete, denna undersökning har undersökt frågeställningarna (I) hur olika typer av politiskt våld har betraktats över tid, (II) vad inbegrips i termen ”våldsbejakande extremism”, samt (III) hur den svenska statens arbete mot våldsbejakande extremism ser ut. Detta har gjorts utifrån en kritisk diskursanalys av flertalet dokument framtagna på det offentligas initiativ (däribland rapporter, handlingsplaner och direktiv), samt en översiktlig idéhistorisk genomgång menad att ge en historisk bakgrund till analysen. De statliga dokumenten har främst undersökts utifrån hur de definierar sina begrepp samt vilka förslag som förs fram för att motverka politiskt våld, medan den idéhistoriska genomgången görs som en del av uppsatsens teoridel. De teoretiska utgångspunkterna för arbetet är framförallt Pontara, Benjamin, Žižek, Galtung och Weber. I undersökningen framkommer att staten framförallt agerar ur en hegeliansk och dualistisk uppfattning om staten som den aktör som kan överbrygga samhällets motsättningar samt att statens agerande inte bör betraktas efter samma måttstock som andra samhällsaktörers. Begreppet ”våldsbejakande extremisms” definition varierar i de olika dokument, men den vanligaste definitionen är att våldsbejakande innebär ett aktivt eller passivt stöd till ideologiskt motiverat våld, medan extremism definieras som att inte acceptera en demokratisk samhällsordning där politiska mål och samhällsförändringar kan påverkas genom politiken och demokratiska processer. Vidare beskrivs tre miljöer som pekas ut som våldsbejakande, vit makt-miljön, den utomparlamentariska miljön samt den islamistiska miljön, dock tonas ideologierna ner till förmån för individuella och miljömässiga riskfaktorer till så kallad radikalisering. Fokuset i de statliga dokumenten ligger på förebyggande arbete i olika form, och ofta på lokal nivå. I de statliga dokumenten diskuteras överhuvudtaget inte statens egen våldsanvändning, vilket kan tolkas som att det våld som utövas av en demokratisk stat per definition är legitimt och lagligt. Detta osynliggör statens laguppehållande våld. Bland de olika våldsbejakande miljöerna finns en bredd av uppfattningar kring våld, moral och politik, vilket leder till en problematik då de klumpas ihop till en generaliserad modell över all våldsbejakande extremism, och risken är att förståelsen blir grumlig och åtgärderna ineffektiva. Därutöver är det problematiskt hur grupper och individer reduceras till att vara en potentiell risk, samt att offentliganställda uppmanas att närmast åsiktsregistrera dem som de kommer i kontakt med professionellt.

No description available.

The terror attacks in Oslo, July 22, 2011, executed by Anders Behring Breivik, showed the deadliest outbreak of political violence in Norway since World War II. After the subsequent apprehension of Breivik, discussions about his ideological positioning soon emerged. While Breivik was initially described as an Islamophobic, right wing-extremist, a few expert witnesses and scholars labeled him and his manifesto 2083: A Declaration of European Independence as fascist. Some analysts disagreed with such a categorization and argued that Breivik's views had little to do with fascism. Other commentators and academics partly agreed with the fascist label but added that Breivik's ideology differed from classical fascism in several ways.    The aim of this research is to examine whether the manifesto 2083 can be classified as fascist according to various established definitions and ideal types of fascism. In particular, this research draws on the theories, definitions, and ideal types of fascism of established scholars Roger Griffin, Stanley G. Payne, and Emilio Gentile to inform a content analysis of 2083.The study's relevance concerns the ideology of and behind certain violent political activism, and if fascism is undergoing a transformation which urges updates of established definitions of the phenomenon. 2083 is treated as an outlier or deviant case of fascism. This research finds that 2083 does fulfill several fascist criteria, and even concepts central to the ideal types. However, the results are at times ambiguous and open to further interpretation. Fascist concepts such as national rebirth, a glorification of violence, and religiously tinged activism are expressed in the manifesto, but crucial details regarding them remain unexplored or unspecified. 2083's violent strategies for achieving desired societal change have striking similarities with certain contemporary race radicalism; while descriptions of societal condition and utopian goals share certain fascism characteristics, but also resemble late 19th Century German revolutionary conservatism or proto-fascism. Thus, one might rather see 2083 as hybrid form of different, already existing, fascist ideological traits rather than a “new” form of fascism. / De terrorattacker som utfördes av Anders Behring Breivik i Oslo den 22 juli 2011 var det dödligaste uttrycket för politiskt våld i Norge sedan det andra världskriget. Snart efter Breiviks gripande började diskussioner föras om hans ideologiska uppfattning och politiska hemvist. Tidiga utlåtanden gjorde gällande att han var en islamofobisk högerextremist, men några expertvittnen hävdade att Breivik och hans manifest 2083: A Decaration of European Independence snarare var fascistiska. Vissa analytiker motsatte sig detta och påstod att Breiviks åsikter uppvisade få likheter med fascism. Andra kommentatorer och akademiker gav delvis medhåll till den fascistiska klassificeringen men menade att Breiviks ideologi på flera sätt skiljde sig från klassisk fascism. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida manifestet 2083 kan klassificeras som fascistiskt enligt olika etablerade definitioner och idealtyper av fascism. För att genomföra en innehållsanalys av 2083 används de teorier, idealtyper och definitioner av fascism som de etablerade akademikerna Roger Griffin, Stanley G. Payne och Emilio Gentile utarbetat. Studiens relevans utgår från diskussioner om ideologiers betydelse för vissa former av politiskt våldsam aktivism och om fascismen som ideologi genomgår förändringar vilka kan föranleda uppdateringar av dess definitioner. 2083 behandlas i detta sammanhang som ett kritiskt eller avvikande fall av fascism. Studiens resultat visar att 2083 uppfyller ett flertal kriterier för fascism och även vissa av de använda idealtypernas centrala koncept. Samtidigt är andra resultat tvetydiga och föranleder vidare diskussion. Fascistiska teman såsom en önskan om en nationell återfödelse, våldspositivitet och religiöst betonad aktivism återfinns i manifestet, men viktiga detaljer kring dem utvecklas inte eller förblir ospecificerade. De våldsamma strategier för samhällelig förändring som existerar i 2083 har klara likheter med vissa samtida former av rasradikalism, medan manifestets beskrivningar av det nuvarande samhällstillståndet och även dess utopiska framtidsvisioner på flera sätt påminner om fascistiska motsvarigheter. Samtidigt finns där också likheter med protofascism och radikalkonservatism från det sena 1800-talet. Därför kan 2083 betraktas som en hybrid av olika redan existerande former av fascism, snarare än som en "ny" sorts fascism.

This study examines how Swedish media portrays women’s and men’s political violence. This is done by using critical discourse analysis according to Fairclough’s three dimensional model. The material that’s analyzed is 17 articles produced by some of Sweden’s largest mediahouses. Analyzing the portrayal of women’s and men’s political violence is important because identifying these is one of the first steps to contribute to an understanding of, and change of the view that women’s and men’s violence is different from each other. This study is based on Gentry and Sjoberg’s (2015) theory that women’s political violence is narrated either as mother, monster or whore and that men’s political violence is based on political or ideological reasons. This study found four different categories that explain women’s and men’s political violence. The findings show that men and women are described with gender neutral explanations or that women are mainly portrayed as either mothers or perpetrators and that men are mainly portrayed as perpetrators.

Denna studie presenterar en empiriskt välgrundad bild av inställningar till våld i radikalnationalistiska rörelser samt av hur dessa (re)konstrueras och upprätthålls inom organisationer. Studien utgörs av en hermeneutisk inramningsanalys av texter, artiklar, podcasts, radioprogram och dokumentärer av och om radikalnationalistiska aktörer. Studiens resultat visar en inom radikalnationalismen gemensam världsbild av att ”det egna folket” (den vita rasen / den västerländska identiteten) är hotat av en flyktinginvasion och att staten är ovillig eller inkapabel att skydda detta folk. I detta upplevda katastrofala läge anser sig radikalnationalisterna skyldiga att skydda folket i statens ställe. Våld ses inte som ett självändamål, men däremot som ett naturligt medel i kampen för folkets överlevnad, vilket man inte tar avstånd från om det anses nödvändigt. Den radikalnationalistiska rörelsen anser sig vara utsatta såväl fysiskt som politiskt av systemet och av meningsmotståndare, vilket enligt deras resonemang gör det nödvändigt att ibland använda sig av nödvärnsvåld. Organisationernas officiella riktlinjer uppmuntrar nödvärnsvåld i syfte att skydda sig själv, sina kamrater och sin organisations heder. Internt uttalas radikaliserade varianter av detta resonemang där det beskrivs att våld alltid kan motiveras med självförsvar i och med att vårt folk är under attack och därmed behöver försvaras. / This study presents an empirically founded description of attitudes towards violence in radical nationalist social movements and of how these are (re)constructed within organisations. The analysis has been made through a hermeneutical frame analysis of texts, podcasts, documentaries and radio programmes about and issued by radical nationalist actors. The result shows that the radical nationalist movement has a collective world view of “their own people” as threatened by a refugee invasion from which the state is unwilling to protect said people. Nationalist actors see it as their responsibility to protect the people where the state fails to do so. Violence is not seen as an end, but as a natural means in the fight for survival, which will not be disregarded if perceived as advantageous. The movement sees itself as victim to physical and political injustice from the system and from political opponents, which in their view justifies use violence in self protecting purposes. Official guidelines encourage violence to protect oneself, one’s comrades and the honour of the organisation. A radicalized version is that violence always can be motivated with self-defence because “our people” is seen as under attack and needs to be defended. / Populärvetenskaplig sammanfattning Denna studie syftar till att undersöka och presentera en bild av inställningar till våld i radikalnationalistiska miljöer samt hur dessa kommer till och förändras inom organisationer. Radikalnationalism är detsamma som vad som i vardagligt tal kallas ”högerextremism”, men då man vid en närmre titt kan se att rörelsen inte går att placera på en klassisk höger-vänster-skala så har jag valt att istället använda begreppet radikalnationalism. För att nå mitt syfte har jag använt mig av inramningsteori (framing theory), vilket är en vetenskaplig metod i syfte att fånga hur organisationer konstruerar och upprätthåller en gemensam verklighet och identitet. Metoden har här använts för att se om det finns en kollektiv syn på våld inom den radikalnationalistiska rörelsen och hur denna i så fall ser ut. Studiens resultat visar att den radikalnationalistiska rörelsen har en gemensam världsbild där samhället befinner sig i fullständigt kaos, där ”det egna folket” (den vita rasen / det västerländska folket) är hotat av en flyktinginvasion och där staten är ovillig eller inkapabel att skydda detta folk. I detta upplevda katastrofala läge anser sig radikalnationalisterna skyldiga att skydda folket i statens ställe, vilket skall göras genom en framtida revolution. Våld ses inte som ett självändamål, men däremot som ett naturligt och nödvändigt medel i kampen för folkets överlevnad, vilket man inte tar avstånd från om det anses hjälpa kampen framåt. Utöver detta instrumentella våld anser sig den radikalnationalistiska rörelsen vara utsatta såväl fysiskt som politiskt av systemet och av meningsmotståndare, vilket gör det nödvändigt att ibland använda sig av nödvärnsvåld. Organisationernas officiella riktlinjer uppmuntrar nödvärnsvåld i syfte att skydda sig själv, sina kamrater och sin organisations heder. Internt uttalas radikaliserade varianter av detta resonemang där det beskrivs att våld alltid kan motiveras med självförsvar i och med att vårt folk är under attack och därmed behöver försvaras.

Uppsatsens syfte är att söka förklara politiska våldet i Indien utrifrån tre perspektiv; territoriell odelbarhet, nationalism och fundamentalism. Avgränsningen är de etniska minoriteterna; assameser, bodo, kashmirer, muslimer, naga, sikher, tripura och ursprungsstammar. Åren som uppsatsen har fokus på är 1985-2000. Uppsatsen är en fallstudie av Indien där åtta olika etniska minoriteter är studieobjekt. Maryland Universitys MAR-databas, Uppsala universitets UCDP-databas samt South Asia Terrorism Portal (SATP-databasen) fungerar som huvudsakliga källor. Resultatet visar att den territoriella odelbarheten har stark förklaringskraft i de flesta av fallen (sju av åtta) i Indien. Nationalismen är en förklaring i vissa av studieobjekten medan fundamentalismen i endast i fåtal av fallen. För muslimernas del ger dessa perspektiv ingen förklaring för det politiska våldet.

Why engage if it risks your life? Motives to participation in labour unions among women in Colombia Essay in Political Science D-level Author: Susanna Svensson Tutor: Hans Lödén Why do people choose to participate in politics when it is such a small chance that you actually make a change? Also political participation favours the collective and therefore you do not get any personal advantages for your contribution. Even more interesting is the question of why you participate when it puts yourself in a position of danger? Colombia is considered to be the most dangerous country to be a member of labour unions in and it would therefore be a context where it is unlikely to find participation. This study is based on thirteen qualitative interviews with Colombian female union members with the aim to understand why people engage in labour unions despite threats of violence and other obstacles, when the most likely would be to abstain from action. The overall research question is: Why do women in Colombia participate in labour unions in spite of violence or threats of violence and other obstacles? The study is framed by the attribution theory. The attribution theory is used to explain why people act as they do and states that there are both external and internal attributions as well as stable and unstable. The theory has been used to set up research question, an interview template, and to analyse the material. The most of the interviewed persons had been violated because of there activism in labour unions. Many of them had been threatened to their lives. The study finds that their beliefs in rights and equality are crucial to explain why they participate in union activism. So is their environment in which they grew up. Moreover, the social life and the international support that the unions provides is also important for their engagement.