Studiens syfte är att öka kunskapen om hur danslärare i gymnasieskolan kommunicerar med elever under lektioner och hur de designar undervisningen för att skapa förutsättningar för lärande. I studien deltog tre danslärare från olika gymnasieskolor och datainsamlingen utfördes genom de kvalitativa metoderna videoobservationer och intervjuer. Materialet analyserades utifrån tematisk analys (Braun and Clarke, 2006) med ett multimodalt designteoretiskt ramverk. Studien synliggör den rika repertoar av teckensystem som danslärarna använder i interaktionen med eleverna. De kommunicerar genom olika kombinationer av semiotiska resurser, som rörelser, gester, beröring, blickar, hållning, ansiktsuttryck, tal och ljud. Genom en komplex väv av visuella, auditiva och taktila meningserbjudanden skapar danslärarna förutsättning för lärande. Ingen resurs framstår som hierarkiskt överordnad. Även förhållandet till rummet och musiken tycks ha en viktig orienterande betydelse i dansundervisningen. Resultatet visar på att lärarnas kommunikation och undervisningsdesign sker i relation till elevernas teckenskapande, gymnasieskolans inramning, danstraditioner, utbildning, erfarenheter, kroppslig kunskap samt personliga uppfattningar. Struktur och disciplin tycks prägla undervisningen och samtidigt som lärarnas kunnande och ledning lägger grunden för lektionens utformande har lärarna en tydligt elevorienterad intention och anpassar sin didaktiska design utifrån samspelet med eleverna. Genom erfarenhet tycks danslärarna utveckla ett seende för var eleverna befinner sig i sin lärprocess, vilket har betydelse för vilken typ av vägledning lärarna erbjuder dem. / The aim of this study is to increase knowledge about how dance teachers in Swedish upper secondary school communicate with students during lessons and how they design their teaching in order to create conditions for learning. Three dance teachers from different schools participated in the study and the data collection was carried out through the qualitative methods of video observations and interviews. The material was analyzed with the use of thematic analysis (Braun and Clarke, 2006) based on the multimodal theoretical framework designs for learning. The study makes visible the rich repertoire of semiotic modes that the dance teachers use in their interaction with the students. They communicate through various combinations of semiotic resources such as movements, gestures, touch, gaze, posture, facial expressions, speech and sound. Through a complex weave of visual, auditory and tactile meaning offerings the dance teachers create conditions for learning. No mode appears as hierarchically superior. The relationship to space and music also seems to be of importance regarding orientation in the dance class. The results show that the teachers' communication and teaching design relates to the sign making of the students, the school setting, dance traditions, education, experiences, bodily knowledge and personal attitude. Structure and discipline seem to characterize the teaching and at the same time as the teachers' knowledge and leadership lay the foundation for the design of the lesson, the teachers have a clear student-oriented intention and adapt their didactic design based on their interaction with the students. Through experience the dance teachers seem to develop a sense of where the students are in their learning process, which affects the type of guidance the teachers offer them.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-95890 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Lundström, Sanna |
| Publisher | Karlstads universitet |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.003 seconds