Bedömningen gällande om en transaktion mot ersättning anses föreligga, är ett område inom mervärdesskatten där det frekvent har fastställts ny praxis från EU-domstolen i över 40 år och gör så än idag. En transaktion mot ersättning kan utgöras avleverans av en vara eller tillhandahållande av en tjänst. Utifrån fastställda domar från EU-domstolen går det att utläsa att det sällan råder problem gällande om en vara anses levererad mot ersättning, vilket enligt vår mening grundas på en varas beskaffenhet. Det föreligger däremot fler problem gällande tolkningen om en tjänst anses tillhandahållen mot ersättning. Av praxis framgår att det finns underförstådda kriterier som måste vara uppfyllda för att en tjänst ska anses tillhandahållen mot ersättning. Domstolen har fastställt att det måste föreligga ett direkt samband mellan den ersättning som utgår ochden tjänst som tillhandahålls. Enligt vår mening är det tre huvudkriterier som särskiltutmärkt sig gällande bedömningen om ett direkt samband anses föreligga. Av de behandlade rättsfallen framgår att det måste vara fråga om ett rättsligt förhållande mellan parterna, vidare måste motprestationer utbytas, till sist ska ersättningen utgöradet faktiska motvärdet till den tillhandahållna tjänsten. Det direkta sambandet mellan ersättningen och tillhandahållandet av tjänsten är beroende av att alla tre kriterierna är uppfyllda.Baserar på analysen av EU-domstolens praxis, kan vi konstatera att det finns ett stort antal situationer som var för sig, kan utgöra ett problem gällande bedömningen om ettdirekt samband anses föreligga. EU-domstolen har fastställt ett antal underkriterier som, enligt vår mening, ska föreligga inom ramen för varje enskilt huvudkriterium. Kriteriet gällande det rättsliga förhållandet anses förefalla tämligen okomplicerat i förhållande till de andra kriterierna. För att ett rättsligt förhållande ska anses föreligga är det endast ett avtal mellan parterna i fråga som krävs. Ett rättsligt förhållande går inte att avtala bort.Kriteriet gällande att motprestationer ska utbytas, är beroende av att tjänsten innehålleren konsumerbar fördel. Vidare kan motprestationen inte vara för ospecificerad, utan denska gå att individualisera och hänföra till en specifik mottagare. Den ersättningen som utgår för en tillhandahållen tjänst ska utgöra det faktiska motvärdet till den aktuella tjänsten. Ersättningen ska även ha ett subjektivt värde och därav vara mätbar i pengar. En transaktion som är beroende av slumpen, är en omständighet som kan bryta det direkta sambandet. Att rätten till ersättningen är beroende av en slump, är en omständighet som kan medföra att relevansen mellan tjänsten och ersättningen blir för svagt för att utgöra ett direkt samband. När rätten till ersättningen i stället baseras på ett avtal, stärker det direkta sambandet oavsett om det är oklart om ersättning kommer att utgå. Enligt vår mening finns det inget minsta värde för att ett vederlag ska anses utgöra det faktiska motvärdet till en tillhandahållen tjänst. I princip kan minsta möjliga ersättning utgå och det kan ändå vara fråga om ett tillhandahållande av tjänst mot ersättning som faller inom tillämpningsområdet för mervärdesskatt.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hig-42463 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Bladin, Emma, Melkersson, Elin |
| Publisher | Högskolan i Gävle, Juridik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds