Syftet med denna kvalitativa studie, med etnografi som metod, var att undersöka förskollärares uppfattningar om betydelsen av empati i arbetet med barn i behov av särskilt stöd och hur detta kan se ut i praktiken. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i utvecklingsekologi och Bronfenbrenners ekologiska modell som visar på sambandet mellan individ och miljö och deras ömsesidiga påverkan. Genom observationer och intervjuer med fyra förskollärare från tre olika förskolor framkom det att samtliga förskollärare ansåg empatisk förmåga som viktigt i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visade även att det fanns flertalet begränsningar för förskollärarna att kunna vara empatiska. Dessa begränsningar bestod framför allt av stora barngrupper vilket skapade stress och en känsla av otillräcklighet. Empati gentemot barn i behov av särskilt stöd kunde upplevas som utmanande, men ansågs vara extra viktigt.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-153095 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Lindström, Emma, Sokolova, Sofia |
| Publisher | Stockholms universitet, Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet, Specialpedagogiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0011 seconds