Bakgrund I Sverige är cancer en vanlig sjukdom, enligt beräkningar kommer var tredje person att få en cancerdiagnos någon gång under sin livstid. Kring varje person med cancer finns vanligtvis en eller flera anhöriga. Blodcancer är den vanligaste orsaken till allogen stamcellstransplantation, vilket innebär att blodbildande stamceller transplanteras från en donator. Under 2010 genomfördes 252 allogena stamcellstransplantationer i Sverige. Behandlingen är lång och mycket påfrestande för patienten. Risken för komplikationer som kan leda till att personen avlider är överhängande. Påfrestningarna för de anhöriga blir därmed stora. Det finns många studier som visar att anhöriga till personer med cancerdiagnos har en ökad risk för att utveckla både fysiska– och psykiska hälsoproblem. Syfte Syftet var att beskriva hur anhöriga påverkas när deras partner genomgår en allogen stamcellstransplantation. Metod En litteraturbaserad studie valdes för att besvara syftet. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl, där lämpliga sökord och urvalskriterier användes. Databas- och manuella sökningar resulterade i 17 vetenskapliga artiklar som inkluderades i föreliggande studies resultat. De vetenskapliga artiklarna värderades, klassificerades och sammanställdes i en matris. Resultat Resultatet över hur de anhöriga påverkades presenteras under fyra bearbetade teman; Osäkerhet och oförutsägbarhet i vardagen ökade de känslomässiga påfrestningarna och gav anhöriga ett sämre välbefinnande. Ensamhet och isolering begränsade de anhörigas möjlighet till socialt umgänge. Fysisk– och psykisk ohälsa, det var den psykiska hälsan påverkades genom en ökad risk för depression, sömnproblem och stress. Kvinnor påverkades mer än männen. Den nära relationen förändrades när de nära anhöriga fick kliva in i rollen som vårdare. Männen var mer nöjda än kvinnorna i relationen. Slutsats Anhöriga påverkades negativt när deras partner genomgick en allogen stamcellstransplantation. På grund av osäkerheten och oförutsägbarheten hade de anhöriga en ökad risk för depression, sömnproblem och stress. Anhörigas välmående påverkades även negativt av ensamhet och isolering. Kvinnliga och manliga anhöriga påverkas olika sätt. Att hitta balansen i rollerna mellan att vara vårdare och maka/make eller sambo var ibland svårt. När anhöriga, efter flera år, fått perspektiv på sjukdomsperioden och partnern överlevt uppgav flera anhöriga att erfarenheten fört med sig positiva aspekter på livet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:shh-1424 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Haern, Emma, Häregård, Carin |
| Publisher | Sophiahemmet Högskola, Sophiahemmet Högskola |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.003 seconds