Bakgrund I Sverige är cancer en vanlig sjukdom, enligt beräkningar kommer var tredje person att få en cancerdiagnos någon gång under sin livstid. Kring varje person med cancer finns vanligtvis en eller flera anhöriga. Blodcancer är den vanligaste orsaken till allogen stamcellstransplantation, vilket innebär att blodbildande stamceller transplanteras från en donator. Under 2010 genom­fördes 252 allogena stam­cellstransplantationer i Sverige. Behandlingen är lång och mycket påfrestande för patienten. Risken för komplikationer som kan leda till att personen avlider är överhängande. Påfrestningarna för de anhöriga blir därmed stora. Det finns många studier som visar att anhöriga till personer med cancerdiagnos har en ökad risk för att utveckla både fysiska– och psykiska hälsoproblem. Syfte Syftet var att beskriva hur anhöriga påverkas när deras partner genomgår en allogen stamcellstransplantation. Metod En litteraturbaserad studie valdes för att besvara syftet. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl, där lämpliga sökord och urvalskriterier användes. Databas- och manuella sökningar resulterade i 17 vetenskapliga artiklar som inkluderades i föreliggande studies resultat. De vetenskapliga artiklarna värderades, klassificerades och sammanställdes i en matris. Resultat Resultatet över hur de anhöriga påverkades presenteras under fyra bearbetade teman; Osäkerhet och oförutsägbarhet i vardagen ökade de känslomässiga påfrestningarna och gav anhöriga ett sämre välbefinnande. Ensamhet och isolering begränsade de anhörigas möjlighet till socialt umgänge. Fysisk– och psykisk ohälsa, det var den psykiska hälsan påverkades genom en ökad risk för depression, sömnproblem och stress. Kvinnor påverkades mer än männen. Den nära relationen förändrades när de nära anhöriga fick kliva in i rollen som vårdare. Männen var mer nöjda än kvinnorna i relationen. Slutsats Anhöriga påverkades negativt när deras partner genomgick en allogen stamcellstrans­plantation. På grund av osäkerheten och oförutsägbarheten hade de anhöriga en ökad risk för depression, sömnproblem och stress. Anhörigas välmående påverkades även negativt av ensamhet och isolering. Kvinnliga och manliga anhöriga påverkas olika sätt. Att hitta balansen i rollerna mellan att vara vårdare och maka/make eller sambo var ibland svårt. När anhöriga, efter flera år, fått perspektiv på sjukdomsperioden och partnern överlevt uppgav flera anhöriga att erfarenheten fört med sig positiva aspekter på livet.

Syftet med studien var att undersöka individers upplevelser av välmående och rutiner i vardagslivet efter att ha deltagit i en hälsofrämjande intervention som ett hjälpmedel för att komma ut i arbetslivet eller börja studera. En kvalitativ metod användes i denna empiriska studie. Semi-strukturerade intervjuer användes för att samla in data. Urvalet i studien var fyra män och två kvinnor i åldern 18–54 år. Intervjuerna spelades in med ljudupptagning och all data transkriberades ordagrant och analyserades med en tematisk analys. Resultatet handlade om vilka erfarenheter informanterna fick av att ha deltagit i en hälsofrämjande intervention som ett hjälpmedel för återgång till arbete, praktik eller studier. Samtliga informanter upplevde ett ökat välmående efter att ha deltagit i den hälsofrämjande interventionen. Flera av dem har fått förbättrade hälsobeteenden och olika verktyg för rutiner, problemhantering samt förbättrade vanor i det vardagliga livet. Informanterna har fått en förändrad syn på framtiden, en känsla av ökade framtidsmöjligheter och mer delaktighet i sin livssituation. Resultatet visade samtidigt att det fanns brister i den hälsofrämjande interventionen utifrån informanternas perspektiv. Slutsatsen för studien var att informanternas upplevelser av den hälsofrämjande interventionen var positiv när det gäller ett förbättrat välmående och skapande av nya goda rutiner samt ny kunskapsinhämtning. Det fanns erfarenheter av brister kring interventionen och det framtida livet när interventionen var avslutad och deltagarna skulle försöka upprätthålla de nya vanorna och rutiner de skapat. Trots det så har intervention minskat informanternas ohälsa vilket är betydande för både samhället och folkhälsan. Det gör att den hälsofrämjande interventionen och liknande interventioner är värd att satsa på för att minska på den ohälsa som finns i samhället. / The purpose of this study was to examine how individual’s experiences of well-being and routines in their daily life after participating in a health promotion intervention as a resource for return to work or studies. A qualitative method was used in this empirical study. Semi-structured interviews were used to gather data. The samples in this study was four men and two women aged 18-54 years. The interviews were documented with sound-recording and all data was transcribed verbatim and analyzed by a thematic analysis. The main result was about the experiences the individuals received from having participated in a health promotion intervention as a resource of returning to work or study. All individuals experienced increased well-being after participating in the health promotion intervention. Several of them have improved health issues, used various tools for routines and how they deal with problems and improved habits in their everyday life. The individuals have had a changed vision of the future, a sense of increased future opportunities and more involvement in their life situation. The results also showed that there were shortcomings in the health promotion intervention based on the perspective of the individuals. The conclusion that can be drawn is that the health promotion intervention was perceived as positive in terms of improved well-being, creating new effective routines and better knowledge acquisition. There were experiences of shortcomings within the intervention. Once the intervention was completed and the individuals were to maintain new habits and routines, there seemed to be some setbacks. Despite this, the intervention has reduced the ill-health of the individuals, which is significant for both society and public health. This means that the health promotion interventions and similar interventions are worth investing in to reduce the ill-health that is present in society.