Sjuksköterskor utsätts i sitt yrke för känslomässigt svåra händelser som lidande, våld och död. Särskilt exponerade för detta är sjuksköterskor som arbetar inom akutsjukvården, där det frekvent rapporteras höga nivåer av stressyndrom. Samtidigt har det visat sig att det i samma grupp finns individer som tycks klara av att arbeta under tuffa förhållanden bättre än andra. Något dessa har gemensamt är tillfredsställande metoder för hantering, så kallade copingstrategier. Syftet var att få insikt i vilka situationer som sjuksköterskor inom akutsjukvården upplever som emotionellt svåra samt hur de hanterar dem. Metoden var en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie där sju sjuksköterskor anställda inom ambulanssjukvården deltog. Materialet bearbetades utifrån en kvalitativ innehållsanalys där åtta kategorier skapades. Resultatet sorterades under två domäner: situationer och hantering. Situationerna involverade barn som far illa, anhöriga som försvårar arbetet, trauman och betungande ansvar. Hanteringen bestod av att prata med kollegor, ändra förhållningssätt, gå in i en roll samt använda sin erfarenhet. / Nurses are in their profession confronted with emotionally challenging situations involving suffering, violence and death. Particularly exposed to this are nurses working in critical and acute care settings, where high levels of stress are frequently reported. However, there are in the same setting individuals who seemingly handle working in stressful conditions better than others. Something they all have in common is satisfactory methods of coping. The aim was to gain insight into what nurses working in acute care settings perceived as critical incidents, and how they coped with them. The method was a qualitative semi-structured interview study in which seven nurses employed in Swedish ambulance services participated. The content was processed based on a qualitative analysis, where eight categories were outlined. The results were sorted in two domains: incidents and coping. The incidents involved child abuse, relatives who obstructed work, trauma and onerous responsibilities. Coping consisted of communicating with colleagues, reframing, stepping into a role and relying on experience.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mau-26921 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Wifralius, Jennie, Eriksson, Louise |
| Publisher | Malmö högskola, Fakulteten för hälsa och samhälle (HS), Malmö högskola/Hälsa och samhälle |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0198 seconds