Om en gäldenär inte rätteligen kan betala en fordran allt eftersom den förfaller finns risk att bolaget har ekonomiska svårigheter och kan därmed vara föremål för en företagsrekonstruktion eller en konkurs. En företagsrekonstruktion innebär att en gäldenär som inom kort inte kan betala sina skulder kan få hjälp att rekonstruera om bolaget så att de skuldgivande fordringarna kan sättas ned. En konkurs är däremot ett förfarande som är aktuellt om gäldenären inte kan betala sina skulder allt eftersom de faller till betalning och att denna oförmåga inte endast är tillfällig. Vid en konkurs används samtliga utmätningsbara tillgångar som finns i gäldenärens bolag för att sedan dela ut mellan de borgenärer som har fordringar mot gäldenären. Ett konkursförfarande inleds med att en borgenär eller gäldenären själv ansöker om konkurs hos den tingsrätt som den allmänt svarar vid tvistemål. Det är således tingsrätten som prövar konkursansökan och antingen beviljar eller avslår den. Beviljas ansökan ska beslut om konkurs meddelas. En ansökan kan som nämnts avslås. Det kan vara om den person som företräder gäldenären och som ingett ansökan inte har behörighet att göra en konkursansökan. Idag finns det inte uttryckt i lag vem som rent faktiskt är behörig att ansöka om konkurs. Att det inte finns lagstadgat har i flera år skapat problem. När tingsrätten får en konkursansökan från gäldenären och ansökan innehåller uppgifter om att denne är på obestånd ska tingsrätten, om det inte föreligger särskilda skäl, godkänna dessa uppgifter. Tingsrätten presumerar således att de uppgifter om obestånd som kommer från gäldenären är korrekta. Anledningen till att detta är problematiskt är för att den som inger konkursansökan möjligtvis inte är behörig att fatta beslut att ansöka om konkurs. Trots att den som företräder bolaget kan ha behörighet att lämna en konkursansökan betyder det automatiskt inte att denne även har rätt befogenhet att ansöka om konkurs. Med detta menas att denna person inte nödvändigtvis har rätten att ensamt fatta beslut om att bolaget är på obestånd och att därmed besluta om konkurs. Det finns inte heller något krav på att konkursansökan ska innehålla ett gemensamt beslut från bolaget om att bolaget är på obestånd. Det borde finnas ett tydligt krav för vad som är en giltig konkursansökan och även vem som rent faktiskt är behörig att inge denna konkursansökan. Denna uppsats har till syfte att utreda gällande rätt inom detta område för att fastställa hur lagstiftningen ser ut idag. Detta för att sedan kunna presentera förslag till förändring för att problem inte längre ska uppstå. Ambitionen är att utifrån de lege lata utreda de lege ferenda och att skapa en diskussion som förhoppningsvis kan leda till att detta problem undersöks och utforskas.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-56707 |
Date | January 2017 |
Creators | Dahlén, Anna |
Publisher | Karlstads universitet |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf, application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess, info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds