<p>Syftet med denna uppsats är att genom intervjusamtal och enkäter få ökad insikt i samt beskriva hur musicerande barn uttrycker sina upplevelser av och ambitioner med sitt musicerande, såväl inom som utom ramen för frivillig musikundervisning. Det empiriska materialet består av 95 enkätsvar samt information från intervjusamtal med nio barn. Samtliga barn var mellan åtta och tretton år.</p><p>Studien vilar på en kulturteoretisk ram, vilken utgör fonden för studiens övriga teoretiska utgångspunkter. Studiens syfte avspeglar ett hermeneutiskt kunskapsintresse, varför ett tolkningsteoretiskt perspektiv utgör en grundläggande utgångspunkt. Vidare vilar studien på tankegångar från den s.k. nya barndomssociologin, vilken satt studiet av barndom i fokus. Begreppsparen barnperspektiv och barns perspektiv är centrala i studien, liksom begreppen barnkultur och barns kultur.</p><p>Barnen uttryckte skilda ambitioner med sitt musicerande. Vissa hade planer för fortsatt musikutbildning eller ett yrkesliv inom musik, andra inte. De sistnämnda tenderade att tillskriva musicerande för egen skull ett lägre värde än musicerande där planer finns för ett professionellt musikutövande. Eleverna tycktes finna tillfredsställelse i att kunna framföra låtar i sin helhet. Här framhölls gruppundervisning som en positiv faktor, då medmusikanter kan bidra till en mer klangfull musikupplevelse. Men gruppundervisning tillskrevs även negativa konnotationer, bl.a. att övriga gruppmedlemmar stör och/eller tar för mycket lektionstid i anspråk. Det visade sig att påfallande många barn skapar egen musik på fritiden. De tycks dock inte ha framfört denna för sina musiklärare, varför det är rimligt att anta att dessa inte har vetskap om elevernas musikskapande. Barnen gjorde skillnad mellan musicerande relaterat till undervisningen och musicerande i övrigt, där aktiviteten ”att spela” tycktes vara förbehållen musicerandet under lektionstid. Det fria musicerandet och att lära sig spela ett instrument på egen hand tycktes inte värderas lika högt av barnen själva. Vad gäller musiklyssnande på fritiden framstår många som musikaliska allätare och rör sig över flera genrer i sina musikpreferenser. Att uppträda och visa vad man har lärt sig tycks värderas mycket högt bland barnen. Många beskrev att musiken ger dem en känsla av kompetens och självförtroende, även om exempel på det motsatta också framkommit, dvs. att musicerandet ger eleverna en känsla av inkompetens. Vuxnas inflytande över barns musicerande tycks vara omfattande. Detta gäller såväl vuxna inom familjen som utomstående vuxna.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:su-8349 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Lidén, Ellinor |
| Publisher | Stockholm University, Centre for the study of children's culture |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0017 seconds